Så rasade den stolta fotbollsregionen ihop – på sex år
Uppdaterad 2019-08-26 | Publicerad 2017-08-16
HELSINGBORG. 2011 tog Helsingborgs IF SM-guld och Ängelholms FF kvalade till allsvenskan.
I fjol åkte HIF ur allsvenskan och ÄFF superettan samtidigt som talangfabriken Högaborgs BK degraderas till division tre och HIF Akademi lades ner. Landskrona Bois spelar i division ett sedan tre år.
Regionen som fostrat spelare som Henrik Larsson och Andreas Granqvist, har just nu bara tre spelare i de sex ungdomslandslagen.
Fotbollsraset i nordvästra Skåne har gått lika snabbt som det varit brutalt.
Hösten 2011 höjde Pär Hansson SM-bucklan som lagkapten i Helsingborgs IF.
Efter den fantastiska guldstriden med ärkerivalen Malmö ett år tidigare hade HIF lyckats vinna allsvenskan för första gången under 2000-talet samtidigt som man sålde spelare för över 80 miljoner kronor. Totalt tog man fem titlar i rad med cupgulden inräknade.
Ett par veckor efter att HIF firat sitt guld kvalade grannen ett par mil norrut, Ängelholms FF, till allsvenskan, där Syrianska dock blev för svårt.
I superettan var Landskrona Bois ett mittenlag efter att slutat femma året före.
Tre lag degraderades
Vi gör ett hopp knappt sex år framåt i tiden, till i måndags.
På Vikingavallen – en idrottsplats i Täby kyrkby, norr om Stockholm – blir HIF utklassat med 4–0 av superettans jumbo IK Frej.
Dagen efter passeras HIF av både Trelleborgs FF och Falkenbergs FF i superettans tabell och klubben som kallar sig ”Skånes stolthet” är bara sexa i superettan och inte ens tvåa i Skåne längre.
Flaggskeppet HIF var inte det enda laget i nordvästra Skåne som degraderades i höstas.
Ängelholms FF åkte ner i division ett efter att varit i konkurs under fyra dagar mitt under säsongen.
Plantskolan Högaborgs BK, som fostrat spelare som Henrik Larsson, Mats Magnusson, Daniel Nannskog, Joakim Persson, Martin Olsson och bröderna Khalili, åkte efter många år i division två ner i division tre.
Landskrona Bois spelar sedan 2015 i division ett.
Division två-laget HIF Akademi, där HIF:s unga talanger sparrats mot seniorspelare, lades ner sedan moderskeppet åkt ur allsvenskan.
Dessutom har talangutvecklingen i regionen uppenbarligen avstannat. En genomgång av de senaste trupperna i de sex ungdomslandslagen från 15 till 21 år visar att bara tre spelare, som alla spelar i HIF:s A-lag, tar plats från nordvästra Skåne – bland totalt över 120 spelare.
Något har uppenbarligen gått snett i det hörn av fotbolls-Sverige som nog varit det främsta utanför storstäderna under 2000-talet.
– Fotbollen här är inne i en väldigt ond spiral, konstaterar Joakim Persson, som fostrades i Högaborg, spelade i Landskrona (förutom Serie A, Bundesliga, danska ligan, norska ligan och Malmö FF och IFK Göteborg) och tog Ängelholm till det allsvenska kvalet.
”Ett ekonomiskt luftslott”
Orsakerna bakom regionens fotbollsras är förstås flera och inte helt lätta att reda ut. Men vi kan konstatera att den pyramid, eller trappa, med klubbar i de olika serierna hela vägen upp till toppen av allsvenskan för talangerna att kliva upp genom har, om inte raserats, så i alla fall blivit skev och sjunkit ihop
– HIF ska vara motorn i regionen. När den sackar så påverkas hela pyramiden och regionen, säger Tomas Nilsson, fotbollskrönikör på Helsingborgs Dagblad, som bevakat regionens elitlag i många år.
Nilsson pekar också på att Ängelholm egentligen aldrig var en riktig toppklubb i superettan även om man kvalade till allsvenskan ett år.
– Det var ett ekonomiskt luftslott redan då. Jag tror att vi har skrivit tre konkurskrönikörer sedan 2011, där klubben själva bekräftat att man skulle gå i konkurs. Det är HIF som är ängelholmarnas lag.
Vi frågar Åtvidabergs tränare Roar Hansen, som är född och uppvuxen i nordvästra Skåne och som tränat i princip alla nämnda klubbar i regionen genom åren, vad regionens ras beror på.
– Ekonomi! De klubbar du räknar upp...det handlar bara om ekonomi, säger Hansen.
Dålig ekonomi, vill säga.
– Har man dålig ekonomi så satsar man antingen på att värva utifrån för den plånbok man har och då blir det kanske inte spelare som kan svara upp mot de förväntningar som finns både internt och externt. Eller satsar man på ungdomarna, men då blir det sämre resultat och tjafs om det. Det blir till att gasa och bromsa hela tiden och det är jättesvårt att komma i takt. Det blir också jättesvårt att locka publik och samarbetspartners när man går ut och säger att man ska bli åtta i serien. Då blir det ekonomi och politik, säger Hansen.
”Aldrig hänt tidigare”
Flera som Sportbladet talar med är försiktiga med att kritisera HIF rakt ut men mellan raderna förstår man att de tycker att dragloket blev fartblint när man vann allsvenskan 2011 och att redan satsningen som gav guld kostade mer än den smakade. Talangerna i närområdet fick inte chansen när titlarna radades upp 2011–12 och åren därpå.
– Nu tvingas man titta lokalt igen för att man inte har något annat val på grund av ekonomin. Samma sak fick man göra efter smällen 2003 som kom efter att man plockat in en massa spelare utifrån under glansåren (med guldet 1999), säger Tomas Nilsson.
Men de senaste åren har man fått ovanlig, och kanske lite oväntad, konkurrens om talangerna.
– För tio år sedan och ännu längre tillbaka, när jag var ung och skulle lämna Ängelholm för någon av de större klubbarna, så var det helt jämnt på ungdomssidan mellan HIF och MFF, där HIF ibland till och med var bättre, säger Värnamos tränare Christian Järdler, som år 2000 valde HIF men sedan gick till MFF efter en kort sejour i Turkiet och som tränade Ängelholm fram till i fjol.
– Det där har svängt de senaste fem åren. Pojklandslagsspelare med klubbtillhörighet HIF har nu valt att flytta till Malmö FF. Det har aldrig hänt tidigare. Det är ett helt nytt fenomen de senaste åren, säger Järdler.
Sportbladets genomgång förra hösten av talangutvecklingen i Skåne ger honom rätt. Antalet ungdomslandslagsspelare från Skåne de senaste åren har konstant legat på strax under 30 per år. 2006 kom 8 av dem från MFF, 2010 var de 10 medan de 2015 var hela 24 från MFF mot bara 4 från övriga Skåne.
”Bygga en stark pyramid”
HIF:s klubbdirektör Mats-Ola Schulze vill, föga oväntat, inte ge sig in och analysera regionens fotbollsras eftersom han tillträdde först förra våren. Å andra sidan är han fostrad i Eskilsminne IF, har spelat i HIF och var ordförande i Hittarps IK i fem år innan han blev klubbdirektör i flaggskeppet.
I stället vill Schulze titta framåt.
– Jag har lagt mycket tid på att utveckla relationen med de andra klubbarna i regionen.
HIF har slutit samarbetsavtal med de flesta av de mindre klubbarna i Helsingborg.
– Vi ska sluta leden och bygga en stark pyramid där man kan gå prestigelöst mellan klubbarna. HIF har nog upplevts som kantigt av de andra klubbarna. Alla talanger föds inte 200 meter från Olympia utan det kan vara två-tre mil längre ut och vi måste vara lyhörda för vad de andra klubbarna i regionen säger och ligga med örat mot rälsen. Potentialen finns definitivt i detta området. Men det tar tid att bygga upp något.
Måste dubbla omsättningen
Inför säsongen gick Schulze ut och sa att man skulle skapa den starkaste regionen i fotbolls-Sverige.
– Det måste vara vår defintiva strävan, säger han fortfarande.
Men det känns rätt långt dit en dag som denna när ni just förlorat stort mot jumbon i superettan?
– Det kan vända väldigt snabbt. Det finns otaliga exempel på uträkande klubbar som kommit igen.
Många pratar om pengar. Finns det en tillräckligt stark ekonomi i regionen för att vara riktigt bra i fotboll?
– Ja, jag ser vilket enormt sug det finns runt HIF. Gör vi rätt saker över tid kan vi få ett bra publiksnitt och utveckla sponsordelen betydligt. Vi har fått Sveriges finaste arena och vår förmåga att kapitalisera på den är central. Vi måste omsätta 100 miljoner kronor relativt snabbt för att hänga med i svensk fotboll. Det innebär att vi måste dubbla omsättningen och hitta en väg för det, säger Schulze.
Och visst finns det ljusglimtar på nordvästra Skånes fotbollskarta.
Landskrona Bois toppar division ett södra och i division två hittar vi två Helsingborgsklubbar med stark ekonomi och långsiktigt tänk – Hittarps IK och Eskilsminne IF. De sistnämnda var faktiskt uppe och vände i division ett 2015.
En hoppfull Roar Hansen får avsluta:
– Man kommer tillbaka! Traditionen och kulturen finns där i regionen. Det gäller bara att alla jobbar hårt.