”Var en chock – jag gråter hela tiden”
Publicerad 2016-04-24
Familjen ville inte störa derbyuppladdningen – mörkade systerns bortgång
De ville inte störa honom inför derbyt.
Så familjen höll dödsfallet hemligt för Sam Johnson.
Av misstag fick han höra om systerns bortgång.
– Det var en chock. Jag gråter hela tiden. Kan inte sova om nätterna, säger Djurgårdens skyttekung.
Ruth, 34, var alltid där för Sam Johnson. Hon var äldst i den stora syskonskaran och kände därför extra ansvar för den yngste brodern. Under hans besök hemma i Liberia var hon som ett frimärke på Sam.
– Vi var väldigt nära. Jag fick mina första fotbollsskor av henne som liten. Hon brydde sig aldrig om mina pengar jag tjänat som proffs, ville aldrig ha några. Hon ville bara stötta mig.
På landslagsträningarna satt hon bredvid planen. Under matcherna vakade Ruth över brorsan från läktaren och höll sig hela tiden i närheten.
– ”Du är mitt yngsta syskon”, sa hon alltid. Hon ville inte att någon skulle jäklas med mig. Eftersom hon alltid var bredvid mig så trodde folk, som inte kände oss så bra, till slut att det var min flickvän.
Sam Johnson uppskattade stödet, det gjorde han verkligen, men fick också sätta gränser för sin beskyddande syster.
– När hon ville följa med hem till min riktiga flickvän, när jag skulle sova där. Då fick jag säga: ”Tyvärr, det är inte möjligt”, säger han och skrattar åt minnet.
”Allt handlar om pengar”
För någon månad sedan var Djurgårdens anfallare i hemlandet på landslagsuppdrag. Ruth kände sig lite krasslig, något fel med magen, men var inte allvarligt sjuk.
– Hon följde med mig till matchen som vanligt. Men senare på kvällen började hon må väldigt dåligt.
Han uppmanade henne att köpa medicin, vilket de också gjorde tillsammans – innan han åkte hem till Sverige. Två dagar senare fick han ett samtal.
– Det var mamma. Läget hade blivit allvarligare för Ruth, men hon vägrade gå till sjukhuset.
Många i Liberia är skeptiska till sjukvården, berättar Sam, av två skäl: bristerna på sjukhusen och de för vanligt folk omöjligt höga avgifterna.
– Hon sa: ”går jag dit så dödar de mig”. Många känner så inför sjukhusen, att det lätt kan bli fel. Jag fick övertala henne och skicka ner 15 000 kronor. Du vet: det är inte som i Sverige i Afrika. Allt handlar om pengar och du måste betala för sjukvård och skola. Det är bara pengar, pengar, pengar.
Efter några dagar kunde mamman meddela att systern, vars magont berodde på problem med livmodern, blivit bättre. Sam Johnson blev naturligtvis lättad, spelade derby mot Hammarby, skickade in sitt femte mål på fyra allsvenska matcher – och klättrade högst upp i skytteligan.
Någon dag senare ringde telefonen igen. En kamrat ville ”beklaga sorgen”. Sam förstod inte vad som pågick.
– Kompisen började gråta och jag undrade vad som hänt. Hon trodde jag visste. Jag fick reda på det av misstag.
”Det är hemskt”
Familjen hade inte velat störa honom inför den viktiga matchen och bestämt sig för att hålla systerns bortgång hemlig, åtminstone för några dagar. En vänligt menad gest som i slutändan blev brutal.
– Det kom som en chock för mig. Jag ringde upp mamma som berättade att hon faktiskt dött. Det hade varit en operation i livmodern. Jag ringde alla mina systrar och min bror. Alla grät.
Att livet är orättvist kan han acceptera, men inte fullt så här orättvist.
– Det är hemskt. Hon var bara 34 år gammal. Okej om någon dör vid 70 eller 80, då har de ändå hunnit leva sina liv. Men hon var alldeles för ung för att dö. Min gamla mamma bara gråter nu och jag är orolig för henne.
Sam Johnson, som redan försörjer nästan hela sin familj, tog ett snabbt beslut. Han skickade alla sina besparingar, ordnade med begravning samt gravsten och fixade allt praktiskt.
– Så länge jag har ett ställe att sova på här i Sverige, lite mat och kläder på kroppen så behöver jag inga pengar. Det är bättre att min familj får allt till sjukvård, mat och skola. Min syster har ett barn som jag vill hjälpa, säger han och fortsätter:
– Jag ville åka ner direkt till Liberia, men mamma sa åt mig att stanna i Sverige och fokusera på fotbollen. Jag missar begravningen. I stället får jag besöka graven när jag ska spela med landslaget i slutet av maj.
Haft svårt att sova
Hur har du mått de senaste dagarna?
– Jag gråter hela tiden. Kunde först inte sova om nätterna. Då sa min bror till mig att vara stark. ”Hur mycket du än gråter så kommer hon inte tillbaka”. Min fotboll är viktig för familjen – vi behöver den allihopa – och jag kan inte missköta den.
Känner du dig verkligen redo för fotboll?
– Det är svårt, det är det. Men hemska saker händer i livet, saker du inte kan förbereda dig på. Men fotbollen och livet går vidare. Du måste släppa det hemska. Jag bör absolut kunna spela mot Malmö FF och göra mitt allra bästa för Djurgården.
Skytteligan 2016
1. Sam Johnson, Djurgården, Liberia 5
2. Erik Israelsson, Hammarby, Sverige 4
3. Alex, Hammarby, Brasilien 3
3. Christoffer Nyman, Norrköping, Sverige 3
3. Pawel Cibicki, JönköpingS Södra, Polen 3
3. Tobias Hysén, IFK Göteborg, Sverige 3