Sam Johnson: ”Det är ett fantastiskt mål”

Publicerad 2015-08-06

Sportbladet möter Djurgårdens succéspelare

Sam Johnson tog raka vägen när han gjorde sitt snyggaste fotbollsmål hittills.

Men vägen till framgången har varit krokig.

Via småklubbar i Norrköping, Härnösand, Västerås och Täby har den 22-årige anfallaren från Liberia nu nått ett av sina stora mål.

Följ ämnen

Tjugo meter in på egen planhalva fick Sam Johnson bollen med ryggen mot motståndarnas mål. Klockan stod på 83.31, ställningen var 1-1 mellan Djurgården och Häcken.

Tio sekunder senare var det 2-1.

Sam vände upp, ryckte ifrån två spelare, petade förbi nästa, dribblade förbi ytterligare en innan han störtade mot mål i högsta hastighet. Två tillslag till, pang, och så satt bollen där bakom Peter Abrahamsson.

Segern innebar att blåräderna gick upp i serietopp och efter matchen intervjuades den lycklige segerskytten i Djurgårdens klubb-tv. Med ett stort leende försökte han förklara vad han precis hade gjort.

– Att beskriva målet...det var Messi, Cristiano, Zlatan – alla på samma gång!

Youtubade själv

När Sportbladet sätter sig ner med Sam efter en träning fyra dagar senare får han genast en skämtsam varning av sportchefen Bosse Andersson.

– Sam! Ödmjuk nu!

Men när vi pratar om det där målet så är det uppenbarligen svårt att hålla igen.

– Jag gick hem och la mig på sängen och youtubade. När jag såg mig själv ta bollen så långt ifrån mål, ta fram bollen och skjuta förbi målvakten så tänkte jag: ”Detta är fantastiskt!”, säger Johnson med ett skratt.

– Jag såg att folk hade skrivit på Facebook att Liberia hade skaffat en ny George Weah och det gjorde mig lycklig. Han var en av världens bästa spelare.

Vad tänkte du när du fick bollen?

– Jag visste att det var lite tid kvar så jag tänkte att jag måste visa vad jag kan. Jag måste vara snabb, stark, fokuserad.

Ditt bästa mål i karriären?

– Ja, det är det. Det krävdes mycket styrka, kondition och snabbhet.

Sams citat ser självklara ut i skrift, men han pratar tyst, ger ett litet tillbakadraget intryck. Samtidigt vet jag att det finns en annan sida. När jag vid ett tillfälle frågade mittbacken Omar Colley om vem som var galnast i laget svarade han omedelbart ”Sam Johnson!”.

– Omar har sagt det? Ja, han har väl rätt. Jag är galen. Jag försöker vara glad, skämta med lagkompisarna även när jag är arg. Eller inte arg, men inte på humör.

Vad gör du då?

– Jag har ingen bra sångröst men jag sjunger ändå. De andra brukar säga ”håll käften!” men jag fortsätter bara, haha.

Vad sjunger du?

– Afrikanska sånger, sådana från mitt land, eller sånt man hör på radion. Först bli de arga, men sen börjar de skratta.

Trivs du i klubben?

– Ja, det är en stor klubb och de flesta spelarna i Sverige skulle vilja spela här. Fin arena, bra supportrar, trevliga människor i klubben. Det är inte min dröm att spela här hela mitt liv, jag ska vidare. Men nu ska jag bara fokusera på Djurgården och sen kommer jag gå till större klubbar i framtiden.

Runt i småklubbar

För stunden är däremot Djurgården drömmen. Att representera en storklubb i Sverige har varit målet sedan Sam som 18-åring flyttade från hemlandet till Norrköping för att spela för divison 2-laget Assyriska IF. Efter blott fem matcher där flyttade han till Härnösand och nästa småklubb. På fotbollsplanen satte den lovande anfallaren genast ett avtryck, men vid sidan av var det tuffare. Omställningen till det nya livet var svårare än vad han trodde.

– Jag såg inte mina grannar på sex-sju månader. De bara jobbade hela dagarna och sen kom de hem till sina barn och var inne. I Liberia brukar grannar komma förbi och fråga ”ska vi ta en kaffe?”, ”ska vi ta en promenad?”

Försökte du prata med grannarna?

– Om man försöker ta kontakt men ser på ansiktet att de inte ger kontakt tillbaka så slutar man. Om de inte vill prata första gången så tänker jag att de inte vill alls. Det var svårt för mig. Och på sommaren var solen uppe till tolv! På vintern inte alls. Jag kollade tv, åkte iväg och spelade fotboll och sen kollade jag tv igen. Sverige är ett väldigt bra land, människorna är trevliga, men ibland tråkiga.

Sam funderar lite innan han fortsätter.

– Det är kultur...alla länder har sina kulturer.

Växte upp med ensam mamma

Nästa anhalt blev Västeråsklubben Juventus IF som spelar i division tre. Efter en halv säsong gick flytten vidare till IK Frej Täby där Sam gjorde nittion mål på två säsonger. Vid det här laget hade Djurgården bra koll på den exceptionellt snabbe men något opolerade talangen och inför årets säsong skrev Sam på ett treårskontrakt. Vissa tvivlade dock på att han skulle klara omställningen till det högre tempot i allsvenskan.

– När jag kom hit så sa många att det skulle bli svårt att ta steget från en lokalklubb till ett storlag. Att jag inte skulle spela så mycket. Men jag trodde på mig själv, jag visste vad jag kunde.

Att tro på sig själv verkar vara något av ett ledord för Sam. När han var tretton år dog hans pappa hastigt, vilket lämnade hans mamma ensam med sex barn.

– Pappa var sjuk och kom till sjukhuset för sent. Jag hade precis spelat en match och när jag kom hem så grät alla. Mamma sa att pappa just hade dött.

– Han var den som jag gjorde allt med. Sedan dess har jag fått kämpa själv.

Hur försörjde din mamma sig?

– Hon tog hand om barn. När pappa dog var det flera killar som ville gifta sig med mamma men hon älskade honom så mycket att hon hellre levde som singel. Men det var inte mycket pengar i familjen.

Sam satte sitt framtidshopp till fotbollen, där han tidigt märkte att han hade en speciell begåvning.

– Jag gick inte ut skolan utan tänkte att jag skulle tjäna pengar genom fotbollen. Jag skulle kunna jobba i en fabrik eller i hamnen, men jag ville till Europa och spela. Sedan jag flyttade till Sverige har jag skickat pengar till familjen. I början tjänade jag inte mycket men det var...tillräckligt.

Det har varit en lång resa för dig?

– Ja, jag har kämpat länge. Varje gång jag tränar vill jag lära mig något. Inte bara vara på träningen, utan vara riktigt fokuserad. Men nu kan jag säga till mamma: du har gjort ditt, nu kan du sluta jobba och sitta hemma istället. Nu kan jag ta över.