Spelarna visste att det skulle brinna
Publicerad 2011-09-20
”De förstör sin protest genom att förstöra fotbollen i andra halvlek”
I en dryg vecka har tusentals svenska fotbollssupportrar använt tystnaden som vapen mot förbund, medier och politiker.
Gårdagens Stockholmsderby inleds på samma sätt.
I början av andra halvlek tänds ett hundratal bengaler och matchen bryts i knappt sex minuter.
Sportbladets Robert Laul och Oskar Månsson följde händelseutvecklingen på Råsunda under manifestationens final.
Om tystnad kan låta, så gjorde den det på Råsunda. Tänk en biograf. Någon nyser en bit bort, en annan väser ”scchh”. Några jublar, tusentals ”scchh” till. Från planen hörs varje touch, varje nick, varje ord.
”Gå gå gå”, manar Robert Åhman Persson på Martin Mutumba när han får bollen på mittplan med yta framför sig.
– Det var lite speciellt, säger Sebastian Rajalakso. Man hörde folk prassla med chipspåsarna.
Spelet blir därefter: få närkamper, knappt några frisparkar, inga varningar. Två stolar bakom oss sitter domaren Stefan Johannesson.
– Det snällaste Stockholmsderby jag har sett, säger han i paus och syftar på inledningen.
Sedan, när matchklockan drar mot tio minuter, ljudet av färgade ark som höjs. Svart-vitt-guld på norra stå – en blå jätteduk på södra. När sångerna börjar rullar är det som ett åskoväder drar in över Råsunda. Tre minuter senare kommer matchens första varning: Peter Nymann Mikkelsen klipper Martin Mutumba.
– Det är nog några av de bästa minuter jag har spelat. Det blev ett jävla tryck när de fått stå och ladda lite. Matchen kom igång, det var lite snällt i början, säger Rajalakso.
Efter Djurgårdens 1–0-mål i 20:e minuten ökar AIK-klacken trycket och vinner läktarkampen, i alla fall i första halvlek. Djurgården försöker kontra på ”Allmänna idrottsklubben AIK, vi är överallt” med ”Allmänna idrottsklubben horungar, vi ska hugga er” – men hörs knappt.
Efter 45 minuter blåser domaren Jonas Eriksson för halvtidsvila. Hur många människor i de båda klackarna som är medvetna om vad som ska hända i början andra halvlek är omöjligt att säga. Men föreningarnas säkerhetsorganisationer och polisen har full koll.
– Tack vare underrättelsearbete, säger AIK:s säkerhetschef Henrik Koch.
I pausen informeras spelare och ledare i de båda lagen om att bengaler kommer brinna på läktaren och att matchen då bryts direkt. Men först diskuteras att skicka in polisresurser på norra och södra läktarna.
– Men vi var tydligt överens att inte gå in och starta ett upplopp för att plocka enstaka bengalkillar, det vore för mycket onödigt våld, säger Henrik Koch.
Några sekunder efter avspark brinner det som planerat i den samordnade provokationen mot förbundet samtidigt som ”SvFF – Fotbollsmördare” studsar mellan klackarna. Röken fyller Råsunda, det blir omöjligt att spela vidare.
– Jag räknade till ungefär 50-60 bengaler på var sida och tre knallskott därifrån, säger matchdelegaten Christian Welander och nickar mot Djurgårdsläktaren.
– 50-60 bengaler, det blir böter på ungefär 50 000-60 000 kronor vardera. Sådan är praxisen, säger Djurgårdens säkerhetsansvarige Mats Jonsson.
– Det är trist, deras tysta protest förstördes på det här sättet. Det visar vilket problem vi har i svensk fotboll. De förstör sin protest genom att förstöra fotbollen i andra halvlek, säger Henrik Koch.
Hur kommer bengalerna in?
– Bra fråga. Det har jag frågat mig i tio års tid. Vi pratade om det på eftermötet, enligt polisen gör vi ett jättebra jobb vid visiteringen. Men vi har en öppen arena, 100 personer som är anställda har nycklar, säger Henrik Koch.
Matchen återupptas och matchbilden har inte påverkats, derbyt lunkar på i maklig takt. Först i slutet smäller det, och då smäller det rejält ett par gånger. Fyra gula kort sista tio minuterna. Då har båda klackarna mer eller mindre tystnat, antagligen för nervösa för att sjunga vidare.
Matchen slutar 1–0, avbrottet diskuteras inte bland spelarna efteråt, inte heller fansens protest. Den verkar ingen ha någon vidare koll på.
– Jag vet inte så mycket om det, jag har inte läst så mycket. Men om det är AIK-are så står jag också bakom det, säger Martin Mutumba.
Kebba Ceesay:
– Ärligt talat är jag inte så insatt, det är inget jag går runt och tänker på. Jag vet inte vad jag ska svara, jag är inte insatt.