Det bästa anfallet under Pias ledning

Kristoffer Bergström

Bergström: ...men fumligt försvarsspel

Ljungskile. Det är sent att tala om vad som ska rättas till, det vi såg i kväll mot England är i stort sett vad vi kliver in i EM med.

Jag såg glimtar av ett fumligt svenskt försvar.

Jag bländades av det överlägset bästa anfallsspel Sverige presterat under Pia Sundhage.

Pia Sundhage älskar att vrida på perspektiv.

Det är inte skadligt att öppet kritisera sina spelare, tycker hon, för pressen kommer bli värre under EM. Det är heller ingen fara att genrepa mot en av Europas mest hårdföra lag, absolut inte, för man ska vänja sig vid smällar.

Hårda ord och tacklingar härdar.

När vi slingrade oss upp mot Skarsjövallen var det en av punkterna jag var nyfiken på. Hur agerar svenskarna mot ett brutalt motstånd som England?

Annars tänkte jag mest kolla på anfallsspelet, för det var förfärligt i landskampen mot Brasilien för två veckor sedan. Det saknades klara linjer, idéer, löpvägar. Då var Lotta Schelin sliten medan Kosovare Asslani och Caroline Seger linkade av småskadade.

Försvaret? Där tänkte jag mest syna högerbacken Jessica Samuelsson, för övriga tre har varit stabila hela våren.

Fick många svar

Sverige vann med 4-1 och vi hoppar direkt på svaren:

Sverige hanterade det hårda spelet genom att vara hårdare själva. I första halvlek vann Nilla Fischer, Lotta Schelin och Caroline Seger lika många närkamper som hela det engelska laget. En beslutsam skuldra (Segers) mot en vek engelsk gav bollvinsten bakom 3–1 (Schelin), till exempel. De tre gånger sjukvårdare sprang in var det för att vårda engelskor.

Men duellvinsterna räckte inte för att skapa ett tryggt försvar. Linjen låg ofta rätt, pumpningen funerade, men individuella misstag födde oro. England bjöds på ett ledningsmål när något gick fel i kommunikationen mellan Fischer och Rohlin. Samuelsson fladdrade bort och bjöd Rachel Yankey på ytor. Lika illa agerade Fischer när hon skänkte bort bollen till Ellen White några meter framför eget mål.

Anfallsspelet var fenomenalt. Utsökt. Efter tre minuter trampade sig Antonia Göransson igenom och spelade in till Schelin som missade från nära håll. 30 sekunder senare kombinerade sig Schelin, Seger och Asllani fram till ett friläge. Efter en halvtimme spelade Schelin till Marie Hammarström som fann Göransson i djupet och så blev det mål. Kavalkaden fortsatte över 90 minuter. Caroline Seger var femplussig, Schelin, Asllani och Göransson snuddade på fyra.

Sundhages bästa match

Det måste gå att klippa ut tio väggspel och entouchanfall som är vackrare än Sveriges finaste anfall mot Brasilien för två veckor sedan.

Jag har givetvis sett alla Sveriges matcher sedan Pia Sundhage tog över i höstas. Jag satt på en öde läktare och såg svenskorna göra sex mål på Island i Algarve, men det här var klasser bättre. Jag såg Schelin ligga bakom vändningen i 2-1-segern mot Norge, men den här gången överglänste hon den insatsen. Och jag har sett Caroline Seger omväxlande skina och blekna i varenda landskamp fram till den här fulländade insatsen.

Om sex dagar är det EM-premiär mot Danmark. De borde skaka av fasa.