Kim har kvaliteter som andra saknar

Robert Laul

Robert Laul: Här är startelvan, Hamrén

Gårdagen ägnades åt han som är ­given.

I dag fokuserar vi på de tio andra.

Här är din första startelva, Erik Hamrén.

helskärm

Den givne höll hov inför ett stort medieuppbåd på ett café i centrala Stockholm. Dit kom Zlatan Ibrahimovic med två tydliga budskap.

1. Anledningen till att han lämnade Barcelona var en konflikt med tränaren Pep Guardiola.

Och:

2. Ola Toivonen ska ha den släpande anfallsrollen i landslaget.

Vi ska reda ut det här.

Konflikten med Guardiola – eller ”Filosofen”, Zlatan nämnde inte hans namn en enda gång – hamrades in med sådan tydlighet att bara en döv kan undgå att fråga sig varför. Varför ska fotbollsvärlden återigen uppmärksammas på Barca-tränarens alla fel, brister och gjorda misstag?

Min gissning är att det ska överskugga något.

Kanske var konflikten ingen konflikt utan bara en helt vanlig petning på fotbollsmässiga grunder. Zlatan platsade inte enligt tränaren som föredrog andra spelartyper. Dålig värvning, visst, men that’s life. Nu går vi vidare och gör det bästa av det.

Men vad är en gissning värd, i historieboken kommer det stå att Zlatan lämnade Barcelona efter en konflikt med tränaren Pep Guardiola, inte att han inte räckte till som fotbollsspelare.

Så då var det väl så då.

Toivonen logiska alternativet

I samma historiebok kommer vi kunna läsa att Ola Toivonen spelade från start mot Ungern i EM-kvalpremiären 2010. Eller säg den tränare som går emot sin störste stjärna och lagkapten efter det här uttalandet:

– Jag hade bra kombinationer med Ola (mot Skottland). Han läser spelet bra, har skön touch och blick för spelet. Det handlar om vilka man spelar med, sa Zlatan när han pratade om hur han själv vill ha det för att känna sig ­bekväm på planen.

Som sagt; inte ens Guardiola tar den striden.

Och vem kan protestera, Toivonen är i dagsläget det inspelade och logiska­ ­alternativet i en släpande anfallsroll. ­Precis som Andreas Isaksson är i målet, Behrang Safari till vänster i back­linjen och Olof Mellberg och Daniel ­Majstorovic som mittlås.

Lustig har en bit kvar

Sedan blir det lurigare, högerback har Sverige ingen. Eller det finns två, men den ene vill ­inte spela där, den andre ska inte spela där.

I alla fall inte ännu. ­Mikael Lustig har en bit kvar till högsta nivå vilket avslöjades när hans Rosenborg mötte FC Köpenhamn i andra Champions League-kvalmatchen.

Bara för Sebastian Larsson att rätta in sig i ledet, och på sikt tror jag att Larsson kan trivas i rollen även om han hellre vill spela högre upp i planen. Men som Erik Hamrén sa häromdagen:

– Det största inläggsansvaret har våra ytterbackar.

Något som passar Birmingham-spelarens högerfot utmärkt.

Det bör bli Kim

Framför Seb ska en frisk Johan Elmander starta alla dagar i veckan men då han är ett frågetecken på grund av lårskada står det mellan två andra formstarka spelare – Christian ”Chippen” Wilhelmsson och Marcus Berg. Jag lägger mig inte i det eftersom ­Elmander ska ha platsen när han är tillbaka.

På andra kanten har Emir Bajrami gjort sig förtjänt av att få fortsätta, jag tror inte att någon protesterar mot det hemma mot Ungern, ett lag Sverige ska besegra med ett par tre bollar.

Kvar så den nya följetongsfrågan – Kim Källström eller Pontus Wernbloom bredvid vice lagkapten ­Anders Svensson?

Egentligen kvittar det. Kim är ett bra val. Pontus är ett bra val. Det bör bli Kim. Lyon-mittfältaren har brister som ingen annan i truppen har, men han har också kvaliteter ­andra saknar. Han är en ledare och vinnare och poängspelare – landslagets bäste målgörare under åren 2008 och 2009 ihop.