Kampen om Stockholm

Robert Laul

I Stockholm handlar det om att vara bäst i stan

Ni hånas av bönder som Henrik Rydström och har blivit ifrånsprugna av småstadsfilosofer som Stefan Andreasson.

Men ni vet att det inte betyder ett skit – i Stockholm handlar det om att vara bäst i stan.

Så när guldtåget nu svänger ut på landsbyggden igen…här får ni en mycket viktigare buckla att slåss om:

En Stockholmslagens egen ”bäst i stan”-pokal.

helskärm

Minns ni 2001?

Ni minns säkert att ett par flygplan sattes ur kurs och ställde till stor förödelse i USA. Möjligen minns ni

också att Hammarby vann allsvenskan och att Malmö FF sålde Zlatan Ibrahimovic till Ajax för 82,6 miljoner kronor.

Men hur såg den allsvenska tabellen ut 2001?

En ledtråd: den var ingen rolig läsning för Göteborg, Malmö och alla andra städer i Sverige som är mindre än Stockholm.

Jag tror det räcker att jag friskar upp ert minne med topp tre för att poängen ska gå fram:

1. Hammarby.

2. Djurgården.

3. AIK.

Om fotbollsåret 2001 står följande i årsböckerna:

”Fler och fler har de senaste åren blivit fotbollsspelare på riktigt. Det innebär att vi nu, åtminstone till namnet, har proffsfotboll i Sverige. Inkomstökningen har sammanfallit med en remarkabel uppgång i åskådarsiffror och därmed också i massmedial fokusering. Det innebär i sin tur att trycket på de inblandade har ökat betydligt”.

Bönderna har gått förbi Stockholm

De som bäst pallade trycket 2001 var de tre stora Stockholmslagen som vann allsvenskan framför IFK Göteborg, Helsingborg och Öis (!).

Åren 2001–2007 tog Stockholmslagen elva medaljer – fyra guld, två ”stora” silver, tre ”lilla” silver och två brons. Det var dominans och inget annat.

Knappt sju år senare hittar vi Stockholmslagen på femte (Hammarby), sjätte (AIK) respektive sjunde plats (Djurgården). Alla tre är borträknade från guldet och inte ens på medaljplats när cirka tio omgångar återstår. Det är givetvis pinsamt med tanke på de förutsättningar, pengar och möjligheter som finns i Sveriges med marginal största stad.

Allsvenskan 2008 leds av 2001 års superettanvinnare Kalmar med 2001 års tia Elfsborg ligger på andra plats. Precis som 2001 skuggas topplagen av IFK Göteborg och Helsingborg.

Bönder och småstäder har inte bara kommit i kapp, de har gått förbi Stockholm. Trots mindre resurser och sämre förutsättningar.

Medan klubbar ute i landet lyckats med arenaplaner och ungdomssatsningar har Stockholmslagen stängt igen träningar och omklädningsrum, satt munkavle på spelare och tränare, placerat ut vakter och spärrat upp rep, allt medan de rasat längre och längre ner i tabellen.

Vad har hänt i klubbarna?

Jag började jobba som fotbollsreporter på Sportbladet just 2001 och bevakade Hammarbys, AIK:s och Djurgårdens intensiva guldrace. Då dominerade öppenhet, glädje och framtidstro. I dag finns allt det där någon annanstans.

Hur kunde det bli så här på sju år?

Den första frågan man måste ställa sig är om Stockholm – med tanke på den professionalisering som sedan några år till och med finns i städer som Borås och Kalmar – är stort nog för tre allsvenska topplag?

Förmodligen inte.

En rimlig gissning är att åtminstone ett av Stockholmslagen över tid kommer att bli ordentligt ifrånsprunget.

En annan fråga är vad som har hänt i respektive klubb senaste åren?

? Hammarby bestämde sig efter typ 104 år utan riktning att satsa pengar och kraft på en egen talangutveckling (HTFF), och har i dag en verksamhet som utvecklar allsvenska medelmåttor som i snitt ligger på gränsen till ordinarie A-lagsplatser i ett topplag.

Någon Marcus Berg har Bajen vare sig fått fram eller sålt, och därför finns sällan ekonomi att göra stora värvningar. Lägg därtill problemen inne på Söderstadion som kostat pengar och energi, och den femteplats Hammarby parkerar på i dag motsvarar föreningens slagstyrka utan en egen större arena med ordning och reda.

AIK har sedan återkomsten i allsvenskan 2006 satsat enorma pengar, närmare 50 miljoner, på ”Argentina-projektet”. Genom en ”scout”, omdiskuterade norrmannen Terje Liveröd, har dugliga fotbollsspelare värvats från Sydamerika i allmänhet och Argentina i synnerhet.

Samma klubbledning jobbar nu på att finna en ersättare för skicklige huvudtränaren Rikard Norling eftersom man är missnöjd med hans ledarstil och att glädjen och sammanhållningen saknas i ett omklädningsrum där alla talar olika språk. Med sina imponerande publiksiffror och sponsorintäkter är AIK den Stockholmsklubb som har bäst förutsättningar att överleva som en ett allsvenskt topplag, men samtidigt den klubb som står på ostadigast ben just för stunden.

? Djurgården, 2000-talets dominant i svensk fotboll, nådde sin position tack vare en smart klubbledning som genom nydanande ekonomiska lösningar under ett antal år kunde värva de bästa spelarna.

Men Djurgården var och är på många sätt ett luftslott, långt efter konkurrenterna i sina arenaplaner och med en publik som sviker. Dif har visserligen börjat om och satsar sedan något år stort på egen talangutveckling, men jag blir inte förvånad om det skulle dröja väldigt, väldigt länge innan vi får se Djurgården slåss om en allsvensk pokal igen.

Vad passar bättre än en egen buckla

Varför glädjen och öppenheten egentligen försvann vet jag inte, men mot bakgrund av denna dystra profetia, vad passar bättre än att ge Stockholmsklubbarna en alldeles egen buckla att fajtas om de närmaste åren? Kanske kan det få lite av fotbollsglädjen att komma tillbaka till Stockholm.

För hur den allsvenska tabellen än ser ut…det går inte att komma ifrån…ingenstans i Sverige är det så viktigt och roligt att vara bäst i stan som i Stockholm. Framför allt när guldtåget tänker köra runt på landsbyggden ett tag framöver.

Slaget om Stockholm kan börja.

1. Varför är inte Hammarby med och slåss om guldet? 2. Varför är inte AIK med och slåss om guldet? 3. Varför är inte Djurgården med och slåss om guldet? 4. Hur viktigt är det att vara "Bäst i stan"? 5. Vilka blir "Bäst i stan"?

ERIK NIVA

1. De har i grunden en för dålig anfallsuppsättning. Även om Charlie Davies utvecklats så är det i grunden för dåligt.

2. AIK har värvat för dåligt med tanke på de pengar de lagt. Sydamerikanerna och de andra har inte levt upp till förväntningarna.

3. För att Djurgården de 3–4 senaste åren inte vetat vad de vill med sin förening. Tidigare var styrkan den starka modellen, nu har det varit för planlöst.

4. Under en säsong när det inte går att vinna något annat är det absolut värt att vinna. Det kan rädda säsongen för det lag som kommer högst, de andra har inget att gömma sig bakom.

5. Jag sa AIK innan säsongen. Jag står fast vid det.

STEFAN ALFELT

1. Jag tycker att Bajen har hygglig chans att hänga på Kalmar fortfarande. Tolv poäng upp kan bli nio i kväll vilket går att ta in på tio omgångar. Avgörandet sker i topplagens inbördes möten under september och början av oktober.

2. AIK har bjudit på för många individuella misstag i försvarsspelet, plus att utdelning på skapade målchanser varit för klen. Än så länge har man heller inte hittat rätt ersättare för Dulee Johnson som mittfältsmotor.

3. En spelare ska inte betyda så mycket men Djurgården med Daniel Sjölund har blivit ett helt annat lag än det som hamnade i den långa negativa trend som orsakades mer av mental förlamning än oskickliga spelare.

4. Naturligtvis ligger det stor prestige för tre så stora rivaliserande klubbar att komma före de andra i högsta serien. Klarar man inte att vinna serien är det säkert en liten tröst för både aktiva och fans att vara bäst i stan.

5. Hammarby blir mitt tips för att det är laget som har mest att spela för. Men det känns egentligen helt omöjligt att tippa just nu eftersom lagen är så pass jämnstarka. Alla tre har kapacitet för att avsluta säsongen riktigt bra.

BOSSE PETTERSSON

1. Det har varit för mycket skador och därmed för många ändringar i laget. Dessutom saknar de en riktig målskytt.

2. AIK är egentligen ett mysterium. Jag tycker Norlings sätt att använda olika taktiska dispositioner är spännande, men fotboll är inget schackspel. I år har inte alla ändringar fungerat och spelarna känner sig inte trygga.

3. De har haft en övertro på sitt material och i fjol överpresterade Dif. I år saknar man en anfallare som gör mycket mål och en stark central mittfältare.

4. Det är skitviktigt. När alla andra chanser till guld är borta måste man markera sitt revir. Det är även viktigt att visa att man är på G inför vinterns rekryteringar.

5. Det känns som att AIK har bäst utgångsläge. Jag tror på Gnaget.