Efter kriser, sorger & osannolika resultat – nu kan inget* stoppa ÅFF

ÅTVIDABERG. Hur sliter man själen ur en kropp?

Kanske var Djurgården på väg 2005 när de gjorde Åtvidaberg till farmarklubb och ville flytta matcherna från Kopparvallen.

Fyra år senare kan Åtvidaberg i dag bli klart för allsvenskan medan Djurgården rasar mot superettan.

Och vändningen började i en kyrka.

– Här kommer Usain Bolts vite lillebror!

Ba-ra-ra-ram.

Väggarna skallrar när en blonderad galning drar genom salen där spelarna guppar som sälar på sina pilatesbollar. Det är reservmålvakten Bill Halvorsens sista rush, fyspasset tar slut och killarna lunkar av den gröna plastmattan. Åtvidaberg laddar inför sin viktigaste dag på 27 år med tung träning i ett omgjort sågverk.

En grov kuliss för ett grövre gäng.

– Har man lyckats fram till tjugoåttonde omgången kan det inte vara tur. Vi är starka, säger Kristian Bergström.

Fysiken märks på slutet av matcherna. Ta de 14 senaste: tre av dem har Åtvidaberg kvitterat i slutminuterna, sex av dem har de avgjort den sista halvtimmen. Forceringarna har gett dem fyra poäng upp på de jagande lagen med två omgångar kvar.

Med andra ord: inför dagens möte med bottenlaget Vasa­lund ska det till en jordbävning för att ÅFF ska fumla bort det allsvenska kontraktet.

– Nej! Det ÄR en svår situation! Många gratulerar en på byn och ringer och tycker att det är klart. Inget är klart! Du kommer inte få mig att uttala mig om att det är klart.

Kristian höjer inte tonen, sånt gör inte han, men han använder sin mjuka röst lite hårdare när han får frågor om allsvenskan. Han har sett scenförändringar förut.

Vägvalet för sex år sedan

Första gången var för sex år sedan då den klassiska klubben stod i en korsning.

Åt höger fanns en fortsättning på tungrodden, att kämpa på trots sportsliga svårigheter och risig ekonomi. Åt vänster lockade en framtid ihop med svensk fotbolls stormakt: de regerande mästarna Djurgården.

Det blev ett samarbete. Åtvidaberg fogade sig under Djurgården, skulle skicka sina profiler uppåt och få tillbaka deras bänkspelare.

Med hjälp av Djurgården bröt Kristian Bergström kontraktet med Malmö och flyttade hem till Åtvid. Med bygdesonen ”Pligg” hemma målades strålande framtidsvisioner upp för samarbetet, men när spelarutbytet minskade ökade i stället missnöjet.

Kulmen nåddes 2005 när Djurgården ville stöpa om ÅFF till hela traktens lag genom en flytt till Linköping. Först enstaka matcher, sedan en totalflytt, allt för att ragga sponsorer.

Åtvidabergarna protesterade hätskt. En skrikande hord samlades i kyrkan ovanför Kopparvallen.

– Det var stormöte däruppe. Många fans opponerade sig och ropade att själen skulle försvinna ur laget. Jag visste hur illa det var ekonomiskt men var också emot det. Kopparvallen är givetvis något man förknippar med ÅFF, säger Kristian.

Samarbetet bröts, laget stannade i Åtvid och stod på egna skakben. Ekonomin var bedrövlig och 2006 var man en poäng från att tvingas kvala sig kvar i superettan.

2007 hämtades Peter Swärdh för att bringa ordning. Tränaren prioriterade egna talanger, blåste in småstadsstolthet i truppen – och skickade Åtvidaberg mot toppen.

Första året kom de sexa och förra hösten spelade de 2000-talets märkligaste svenska toppmatch:

I 26:e omgången ledde ÅFF med 3–1 och hade straff när matchklockan hade passerat 80 minuter. Motståndarna Häcken hade en man utvisad.

Men Ricardo Santos brände straffen, det stukade Hisingslaget kom som i trance och vände med tre rappa mål.

Men skiten är utsuddad ur Kristian Bergströms huvud.

– När man är inne i det har man ingen aning om vad som händer. Nu är det svart de sista tio minuterna efter straffmissen.

–?Jag har inget minne. Bara att domaren blåser av och att man har förlorat, säger han.

Hur mycket bränner det i dag?

– Ingenting. Det är mer som något positivt. Vi lärde oss någonting.

Seger hade fört Åtvidaberg till kvalplats, nu rasade de ihop medan Häcken blev allsvenska.

Och inför den här säsongen flyttade Peter Swärdh till konkurrenten Mjällby som har krossat allt motstånd.

Pressrumsproblem

Tabeller är lättlästa.

Djurgården är sist i allsvenskan, Åtvidaberg tvåa i superettan. Allt pekar på att en division skiljer lagen också 2010, men att lillebror då växt sig starkare än storebror. Men inte i alla led.

Utanför Kopparvallens kansli står ett blåvitt stentroll, ett par meter därifrån samlar en mini-Kronblom regn i ett plaströr. På kontoret sitter ordföranden Jan Svensson med en kanelbulle och ett A4-papper framför sig. Ritningen visar hur byggnaden ska fräschas upp och byggas ut, men fotografen Stefan Jerrevång hittar en brist.

– Jan, har ni fixat pressrum nu?

– Ja... jo... eller, man kanske kan...

Ordföranden delar av altanen med pekfingret.

– ... efter att VIP-gästerna gått ifrån.

– Men ska ni vara i allsvenskan behöver ni ett pressrum. Ett riktigt, att skicka bilder och texter ifrån.

– Okej... ja... vi är kanske inte klara med allt.

Som en spelbar plan.

Kopparvallen är dyig och beräknas vara sämre i mars när allsvenskan drar igång. Konstgräs är på gång, men kan bli klart först 2011.

I värsta fall uppfylls Djurgårdens gamla önskemål och ÅFF tvingas spela hemmamatcher flera mil bort.

– Det är en annan sak. Vi hör fortfarande hemma på Kopparvallen och kommer spela här så fort det går. Det måste vi. Jag träffade nyss en pensionär som sa ”jag kan samla ihop ett gäng så kan vi komma upp och måla lite. Jag har ont i fötterna, men måla kan jag!”. Man hade aldrig fått ideellt arbetande att åka till Linköping, aldrig i livet. Man rycker själen ur föreningen om man flyttar, säger Jan Svensson.

Du satt i styrelsen under samarbetet med Djurgården. Hur ser du på den klubben i dag?

– Det är märkligt att de har misskött sina kort, de har slarvat bort allt. Med den truppen... nej, något har hänt inom föreningen.

Ni är på väg att glida förbi. Kan du se er etablera er som ett bättre lag än Djurgården?

– Nej, det är en fråga om resurser. När jag läser på text-tv att Tommy Jacobsson kan gå in med tjugofem miljoner extra i Djurgården undrar jag om inte allt är förutbestämt. Hela vår budget är på fjorton.

ÅTVIDABERGS GYLLENE GENERATIONER

1950: Den ungerske tränaren Kalman Konrad kom tio år tidigare och ruskade om i laget. Med talanger som Arne Kjell, Lennart Pettersson och Einar Leoo föll laget i det allsvenska kvalet 1945, men sex år senare tog man steget. Allsvenskan var tyngre än väntat och efter bara en seger föll laget ur direkt.

1970: Ja, egentligen började allt 1967 när laget gick upp på nytt. Men först när Facit – storföretaget som främst var kända för räknemaskiner – pumpade in storpengar kom lyftet. Roland Sandberg, Benno Magnusson (bilden), Ralf Edström, Jan Olsson och fler profiler kontrakterades. ÅFF vann cupen -70 och -71, allsvenskan -73 och -74. Ute i Europa gjorde de stora avtryck när de slog ut Chelsea ur cupvinnarcupen och skakade både Bayern München och Barcelona i dåvarande Champions League. 1982 åkte Åtvidaberg ur allsvenskan och har sen dess inte spelat i högsta serien.

2009: Första glimten om något nytt kom 2005 då Åtvidaberg gick till final i svenska cupen – mot Djurgården. Visserligen föll man, men kvalade ändå inte till Uefacupen och slog bland annat norska Brann. I dag litar laget till egna talanger, fostrade på det lokala fotbollsgymnasiet där Kristian Bergström är lärare. Tar de minst tre poäng på matcherna mot Vasalund och Mjällby är avancemanget till den 16:e allsvenska säsongen klart.