Fredriksson: Det här är olustigt på så många sätt
"En stor förlust för dansk damfotboll” basunerade det danska förbundet ut i samband med onsdagens tunga besked.
Jag är inte så säker.
Spelarnas mål har varit klart länge – den här kampen tar de också för framtidens landslagshjältar.
Det danska missnöjet och oförmågan att komma överens om ett kollektivavtal som faller både spelare och förbundet, DBU, i smaken har varit en följetång under hösten.
Redan vid förra samlingen vägrade alltså spelarna att dyka upp till nye förbundskaptenen Søren Randa-Boldts träningar, och en träningmatch ställdes in, innan en tillfällig lösning kom precis innan VM-kvalmatchen mot Ungern. Mycket har talat för att historien skulle upprepa sig den här gången.
Men nu står vi alltså här dagen innan kvalhöjdpunkten Sverige-Danmark utan match.
Inga groteska summor
Det känns olustigt på så många sätt.
Danska förbundet har (i förhandlingsläge) kallat spelarnas metoder för groteska, men de danska spelarna skulle såklart inte utsätta sig själva för risken att missa VM-kvalmatcher – och alltså uteslutning ur kvalet – om de inte kände sig helt tvungna.
Utifrån är det såklart svårt att helt och hållet veta kravens rimlighet – den insynen har parterna bara själva. Men i dagens fotbollsvärld är det långt ifrån groteska summor vi pratar om här.
Nej, det mest olustiga i den här historien är det danska förbundet.
Det var inte längesedan Norge skapade historia genom att erbjuda jämställda ersättningar till sina herr- och damlag – men i Danmark har inte samma vilja funnits.
I alla fall inte på förbundsnivå.
Så sent som under onsdagen vädjade herrlagets kapten Simon Kjaer till förbundet att möta spelarnas krav och herrarna har sedan tidigare erbjudit sig att avstå en halv miljon danska kronor om året för att jämna ut skillnaderna.
Men inte heller den påtryckningen har fått DBU att rubba på sina principer.
Ser till framtidens hjältar
Spelarna i Danmark gör inte det här för att de är giriga eller för att sabotera för dansk fotboll. Det här handlar, enligt dem, om en absolut nödvändighet för att ha förutsättningar för att kämpa om de ädlaste medaljerna framöver.
Det kan tyckas som att den här inställda matchen är flera steg bakåt i utvecklingen.
Jag väljer att se det som att de danska spelarna går i bräschen för utvecklingen framåt. Det måste vara slut på förbunds (och där räknas i allra högsta grad gubbgängen Fifa och Uefa in) ovilja att se även till de kvinnliga spelarnas bästa.
De danska spelarna kunde inte hittat ett bättre förhandlingsläge än detta, med tanke på EM-silvret i somras, och det sämsta de skulle kunna göra i det här läget är att ge vika och backa. De ska självklart fortsätta ställa krav och se värdet i sig själva.
Kaptenen Pernille Harder har tidigare beklagat hela situationen, men också varit tydlig med syftet.
De vill inte bli rika, men gärna undvika att tvingas jobba och studera vid sidan om.
Framför allt ser de inte bara till sig själva – utan även till framtidens landslagshjältar.
I det korta perspektivet handlar det om danska katastrofkonsekvenser, med flera kval och mästerskap hotade. Om ett Sverige som om de utesluts kan traska igenom det här kvalet och casha in en VM-biljett.
Men i det lite längre perspektivet har idrottsrörelsen fått nya förebilder.