Bank: Ingen vanlig match – av flera skäl
Publicerad 2021-10-09
Sverige tog emot familjer från Kosovo, Kosovo fick tillbaka fotbollsspelare från Sverige.
Vi borde fira två länder i Solna idag.
Vi behöver få se Sverige fira efteråt.
Jag har skrivit flera texter om det förut, men här och nu räcker det fint att ta Viktor Claesson i handen och vandra genom hans första år som fotbollsspelare.
När han fick sin första skolning i IFK Värnamos undantangskull under Jonas Therns ledarskap delade han omklädningsrum med Loret Sadiku, född i Pristina. När tonåren gick mot sitt slut skrev han på för Elfsborg, och blev lagkamrat med Arbër Zeneli och Ibrahim Dresevic, som båda kom att spela landslagsfotboll för Kosovo.
Och något undantag är han inte, Vigge.
Väldigt många som spelat fotboll i Sverige de senaste trettio åren har haft lagkompisar, vänner, motståndare som kommer från det där stolta lilla stycket land som klämts in mellan fyra andra i det som en gång var Jugoslavien. Tusentals familjer flydde på 90-talet inbördeskriget. Många hamnade hos oss, för flera av dem blev bollen den bästa nyckeln för att hitta in och göra sig hemma i det nya landet.
Och för många av dem kom det att gå väldigt, väldigt bra.
En vänskapsmatch och en ödematch
När Kosovo blev till som fotbollsnation var svenskar med och byggde, och när jag sätter mig för att ta ut en elva med spelare som kunnat representera både Sverige och Kosovo så får jag utan vidare ihop ett lag som skulle kunna sno poäng i en VM-kvalgrupp.
Det är ingen vanlig match i kväll, av fler skäl än ett.
När Spanien tog emot Kosovo i kvalet ledde det till en diplomatisk kris, eftersom Spanien är ett av de länder som inte erkänt Kosovo som en självständig nation. När Sverige tar emot Kosovo är det på många sätt en vänskapsmatch mellan två folk som mötts i fotbollen innan de möttes i fotbollsmatcher.
– Jag vet inte hur många spelare från Kosovo jag tränat, men jag tycker också att det är roligt att de har vuxit. De var bland de lägst rankade, men därifrån kommer de att lyfta ganska snabbt, det är jag övertygad om, säger förbundskaptenen Janne Andersson.
Det är en vänskapsmatch i kväll. Och det är en ödesmatch.
För Sverige handlar den om att göra det man ska, att ta tre poäng, att blåsa liv i den där framtidstron som sjöng i bröstet efter 2–1 mot Spanien, att sätta press i kampen om direktplatsen till VM.
Eller, om vi ska förenkla det:
Att ta revansch.
– Vi lät matchen passera mot Grekland, vi tog inte tag i det, sa Ludwig Augustinsson. När man tänker på det blir man sur.
– Det sades inte mycket i det där omklädningsrummet (i Aten), men en sak vi sa var att den där känslan skulle vi bära med oss och använda, sa Viktor Claesson.
Det finns gott om anledningar att höja ett varningens finger inför den här matchen. Sverige har en mittbackskris, en lagkapten som fortfarande väntar utanför en förlossningssal, flera backar (Emil Krafth, Marcus Danielson, Augustinsson) som knappt spelat en match sedan senaste samlingen. Kosovo är inget dåligt fotbollslag, de har – om Victor Nilsson Lindelöf missar matchen – planens bäste mittback i Napoli-klippan Amir Rrahmani och jobbige Vedat Muriqi som murbräcka längst fram.
Orosmoln finns.
Ursäkter? Finns inte.
Hög tid att ta revansch
Det som märktes under 90 glödande minuter mot världsnationen Spanien har inte försvunnit, de tekniska kvalitéerna hos Dejan Kulusevski och Alexander Isak, kreativiteten hos Emil Forsberg och energin hos Viktor Claesson – allt det finns kvar. Men om de inte påminner oss om det i kväll så är direktvägen till VM stängd, och omvägen till VM lång och krokig.
Jag fattar väl att det kommer att pratas om dueller och fysik inför matchen, om aggressivitet och… tja, ”vilja”, eftersom det är förutsättningen för allt. Men det finns annat som krävs för att dra isär det Kosovo som lärt sig att bli alltmer synkroniserat och kompakt. Sverige behöver ett anfallspar som arbetar tillsammans, med en spelare som trycker upp och en som möter, rörelser och motrörelser, det där som var puts väck i Aten. Mot markeringsbenägna ytterbackar finns det alla möjligheter för mönsterbrytande samarbeten mellan ytterback-yttermittfältare, men då krävs att Viktor Claesson inte sjunker hem eller blir för ivrig, utan tajmar löpningar in från kanten och släpper fram Emil Krafth. Allra mest tror jag på möjligheterna för en fritt svävande Emil Forsberg i kväll, med Ludwig Augustinsson som expresståg utanför.
Om de hittar de rörelserna tar de revansch på sig själva.
Och sedan? Ja, då är det hög tid att ta revansch på Grekland.
En startelva som kunnat spela för både Sverige och Kosovo:
Mergim Krasniqi, Örebro.
--
Ibrahim Dresevic, Heerenveen.
Robert Gojani, Elfsborg.
Egzon Binaku, IFK Norrköping.
--
Albert Ejupi, Varbergs Bois.
Liridon Kalludra, Kristiansund.
Loret Sadiku, Kasimpasa.
--
Albert Berisha, HamKam.
--
Branimir Hrgota, Greuter Fürth.
Astrit Selmani, Hammarby.
Arbër Zeneli, Reims.