Fagerlund: Björn förtjänar fler chanser
SHEFFIELD. Det pratas mest om mål, mål, mera mål inför mötet med stackars sargade Schweiz.
Väck inte den Björn som sover.
Eller jo, varför inte?
Hela EM kort sammanfattat så här långt:
Bländande, beundransvärt anfallsspel.
Desto taffligare försvarsspel.
Sverige stod för en underhållande premiär på ett annat sätt.
Jo, jag är medveten om att taktiska drabbningar mellan två välstrukturerade lag inte faller alla i smaken. Men vi var i alla fall några som njöt på Bramall Lanes läktare den där ljumna lördagskvällen som slutade 1–1.
Släpp lös Stina!
Liksom nerverna till slut släppte för värdnationen England är det slående hur något ser ut att ha förändrats även i det svenska lägret under veckan.
Det tjoas och tjimas på ett helt annat vis nu (även om Caroline Seger motsatte sig denna psykologiska och högst amatörmässiga observation..).
Pressen att leverera mål framåt i de två sista gruppspelsmatcherna, för att hålla Nederländerna bakom sig, sitter antagligen som en spik i bakhuvudet. Samtidigt är det sunt att kunna tänka bort allvaret emellanåt, när det passar.
Sedan vet de också att delar av Schweiz – för att citera grönländska förbundskaptenen Niels Nielsen – tillbringar mestadels av tiden på toaletten just nu. Ett (sjukt) hårt slag mot motståndarna, men självfallet en potentiellt gyllene chans för Peter Gerhardsson och Magnus Wikman att presentera en ordentligt framåtlutad startelva.
Släpp lös Stina Blackstenius!
Och varför inte väcka Björn igen?
Sembrant är given etta
Efter Sveriges träningslandskamp mot Brasilien på Friends påpekade Nathalie Björn det alla såg:
Att hon (helst) inte fyller Caroline Segers skor den dagen det behövs en permanent ersättare.
Sedan lutade 25-åringen sig fram och tillade med en skojfrisk om än allvarlig ton:
– Peter, jag vill spela mittback!
När Linda Sembrant är i form måste hon anses vara ohotad etta i mittlåset. Avsaknaden av Juventus-spelaren – då svårt knäskadad – var särskilt påtaglig under OS förra sommaren.
Nu åkte 35-åringen på en irriterande fotledsskada bara veckor innan avresan till England som sedermera orsakade en känning i andra benet. Vi korsar båda pek- och långfingrar med förhoppningen att hon får ett ordentligt inhopp mot Schweiz och kan spela resten av turneringen.
Eftersom det med all sannolikhet mönstras en fyrbackslinje under onsdagseftermiddagen innebär det antagligen att en mittback ska bort. Magdalena Eriksson har startat en hel del matcher som vänsterback (tre under OS) men en fräsch Jonna Andersson blir svår att flytta på efter hennes senaste insatser.
Ett rejält överraskningsmoment
Det naturliga vore att återigen förpassa Björn till bänken. Amanda Ilestedt är en uppenbar favorit för förbundskaptenen och hans assisterande som verkar anse att hennes styrkor väger över för svagheterna.
Ilestedt, 178 centimeter lång, är fantastisk i luftrummet. Det syntes bland annat i – numera legendariska – öppningsmatchen i Tokyo där amerikanskorna trycktes ned i skorna.
Däremot har sölvesborgaren svårare att hänga med djupledsstarka och kombinationsskickliga motståndare. När hon stöter framåt är det med blandat resultat (senaste exemplet går att hämta från Vivanne Miedemas klassaktion några sekvenser innan kvitteringsmålet. OS-finalen är ett annat).
Alternativet vore att lägga in ett rejält överraskningsmoment som går ut på att peta Eriksson.
Utifrån kan det verka logiskt. Från att ha varit hela Women’s Super Leagues kanske bästa spelare 2020/2021 har hon inte varit lika framträdande och ovärderlig i Chelsea den gångna säsongen. I många landskamper har hon inte heller stuckit ut märkbart.
Samtidigt, ska det jämföras ledaregenskaper och attityd är ”Magda” svårslagen. Formsvag eller ej läser hon fotboll på ett sätt som långtifrån alla har möjlighet att göra, är gedigen i luften, bra en-mot-en och vill generellt framåt. Dessutom har Gerhardsson och Wikman konsekvent gett försvararen så pass stort förtroende att en startplats – oavsett om det blir i mittlåset eller ute till vänster – är troligare än en på bänken.
Vågskålarna sviktar
Det vore spännande att låta Nathalie Björn få fler chanser i sin föredragna position. Dels är hon en WSL-säsong rikare och den känsliga passningsfoten låg bakom ett par lovande genomskärare mot Nederländerna.
För lek med tanken att Lina Hurtig också lyckas integreras i startelvan trots Blackstenius återkomst. Kryllar elvan då inte av tillräckligt med kompetenta huvudspelare?
Motargumentet blir förstås att Sverige offensiva fasta situationer är ett alldeles för viktigt vapen och att Ilestedts kvaliteter behövs.
Schweiz är långt ifrån kortväxta vilket kan bli ett hot även på defensiva fasta. Å andra sidan är Ilestedts PSG-kollega, Ramona Bachmann, minst lika otäck i djupled och hintade att hon hade ”information att förmedla till sina lagkamrater om några av de svenska spelarna”.
Vågskålarna sviktar fram och tillbaka.
Fast vill man ha in ytterligare en spelare som är bra rättvänd med boll mot ett (förmodat) influensadrabbat och lågt stående försvar vore nog Nathalie Björn att föredra.
Vad som väger tyngst enligt förbundskaptenen återstår att se.
Bramall Lane väntar igen. För att kvällen ska bli lyckad ska Sverige helst inte släppa in ett enda mål – men framför allt är det dags att ösa på framåt.