Bank: Hamrén behöver en omstart
WIEN. Glöm Cristiano Ronaldo. Glöm sex raka förluster. Glöm sömnmatchen mot Estland.
Sverige går till kval, med folkets förtroende på spel.
Erik Hamrén startar om.
Erik Hamrén behöver en omstart.
Sett ovanifrån ser Ernst Happel-stadion ut som en spelpjäs i Trivial Pursuit.
Runt löparbanorna är läktarna delade i sex färgfält – rött, blått, orange, grönt, gult och azur – och här sitter vi med frågorna.
Går det att gå till kval på två vänsterfötter på en högerkant? Går det att gå till kval på ett systemskifte? Går det att lita på kvallöften från en ledare som misslyckades senast?
Österrike är ett förvandlat fotbollsland. De har gått ifrån självförakt och skam till total uppslutning på bara ett par år. Mönstereleven David Alaba är ansiktet för en ny generation österrikare, för framtid och framgång. 45 000 fans kommer att veva flaggor i takt när mörkret sänker sig över Ernst Happel i kväll, det kommer att mullra som ett centraleuropeiskt åskoväder.
Österrike är medvetet om sina brister – mittförsvaret är livrädda för Sveriges lagkapten – men de har förtroende för förbundskapten Koller, och de vet att spelare som Harnik och Arnautovic kan vräka på framåt.
”Grädde på moset”
– I don’t know what you say in Austria, but in Sweden we say ”grädde på moset”, sa en humoristisk Erik Hamrén till den österrikiska pressen när han skulle beskriva Zlatan Ibrahimovic.
Cream on the moose. Do you have what we in Sweden call skiftnyckel?
Hamrén brukar återkomma till tesen att opinionen kring hans lag styrs helt av resultaten.
– Vinner vi är vi världsmästare, förlorar vi är vi värdelösa.
Det stämmer inte, och om det stämmer har han rätt i att döma ut analysen. När Sverige spelade 0–0 i världens tråkigaste fotbollsmatch mot ett tyskt b-lag på Ullevi förtjänade de beröm. När de schwingade sig upp till magiska 4–4 på Olympiastadion mot Tysklands a-lag förtjänade de kritik. Bortaförlusten mot Portugal var taktiskt klok, 0–2 i Köpenhamn 2011 var en intelligent förlust – men 0–1 där i våras var ett taktiskt tokhaveri.
Nu startar allt om, och jag håller med Hamrén:
Det är ingen katastrof om de förlorar en bortamatch mot en tuff konkurrent.
Men det är en katastrof om de inte kommit längre med sig själva.
I kväll planteras frön som kommer att växa under hela kvalet, till stolta solrosor eller svarta kaktusar. Det måste finnas idéer och system som sträcker sig längre än till grädde och mos.
Ett psykologiskt spel
Jag förstår att Hamrén försöker spela ett psykologiskt spel och kalla Österrike för storfavorit, men man kan väl säga att han ska undvika att bli pokerproffs efter tränarkarriären.
Han vet ju att det ligger en storm på lut.
Det är både orättvist och begripligt att hans opinionsläge påverkats av en sommar då han stått i tv-studio för att försöka analysera VM-matcher. Erik Hamrén är inget tv-proffs, han hade ingen rutin, men det är rimligt att supportrar undrar om man kan lita på att en tränare som har problem med att ge vassa, snabba analyser i ett sammanhang (tv, i direktsändning) kan göra samma sak i ett annat (ett omklädningsrum, i paus).
Behöver en omstart
Förtroendekapitalet är vad det är, det är därför han behöver en omstart, och i min värld handlar det mer om linjer än poäng.
Jag vill att Sverige går till kval med en innermittfälts-trea som klarar av balansen mellan offensivt och defensivt spel, att de klarar att sätta ihop passningstrianglar när Sverige behöver vila. Jag vill att Sverige går till kval med mittbackar som fungerar individuellt och tillsammans.
Jag pratade med Pierre Bengtsson i går, vi pratade om vänsterfötter och högerkanter och en-mot-en-situationer som måste klaras av. På och mellan raderna blev det väldigt tydligt att Sverige pratat om exakt vad som väntar, exakt vad de förväntar sig i kväll:
– Om vi klarar defensiven så kommer vi att få stora kontringsmöjligheter.
Just så. Förra gången vi var här spelade Sverige fantastisk bortafotboll ända tills de gav bort ett mål. Sedan var de för hispiga för att kunna resa sig och komma tillbaka in i matchen.
Det fanns mycket att lära sig av där, här också.
45 000 österrikare kommer att försöka flagga fram sitt landslag, men om Sverige maskerar sina brister har Sverige större kvalitéer än sin motståndare.
Jag hoppas bli positivt överraskad av en högerkant med två vänsterfötter, och hoppas – eller ja, kräver – att någon ser till att bidra med det djupledshot som kommer att vara en absolut nödvändighet för att systemet ska fungera.
I går satt vi och såg sorgen över Nabil Bahouis axlar när han fick ge upp en dröm. Skadan gav Hamrén det som österrikarna kallar ”Qual der Wahl”, valkval.
Hellre Hysén eller Elmander
Om det nu blir Erkan Zengin som ersätter Bahoui så får vi en spelare med bra bolltrygghet men mindre djupledsintentioner (jag hade föredragit Tobias Hysén eller Johan Elmander, av just det skälet).
Det verkar alltså som att vi får tre av landslagstruppens bästa vänner på topp från start; Zengin, Zlatan, Durmaz. Om de drar isär åt varandra, om Sverige lyckas bygga spel utan stresslarv, om vi slipper en-mot-en-misstag, så finns alla möjligheter i världen att straffa Österrike.
De är ett gediget europeiskt fotbollslag, det får man ge dem.
Men de saknar ju faktiskt grädde på moset.