Bank: Vill se Alexander Isak välta Europa
Sjutton år har gått sedan Sverige åkte till ett EM med tre Super-Swedes, som var en straffspark från att välta Europa.
Nu?
Vi har två Super-Kids, det kanske räcker?
Vilket jäkla namn.
Än idag drabbas jag av skamsköljningar så fort som jag tänker på ordet ”Super-Swedes”, dels för att det var Sportbladet som lanserade etiketten (på engelska! Coolt!) inför EM i Portugal 2004, dels för att det flög. Det funkade! När det pratades om supertrion Zlatan Ibrahimovic-Henrik Larsson-Fredrik Ljungberg så pratades det påfallande ofta om supersvenskarna.
Det var en annan tid, ett annat landslag, men vilket landslag det var. För första och hittills enda gången under min livstid kändes det fullkomligt möjligt att se Sverige utmana om att vinna ett stort mästerskap. Det fanns inga oslagbara konkurrenter, Grekland kunde fortfarande chocka sig fram med markeringsspel, allt kunde hända, och Sverige hade en monsterstrupp att skrämmas med.
Sjutton år senare är Fredrik Ljungberg pensionerad, Henke tränarassistent och Zlatan skadad – men till EM ska Sverige, och de ska dit med stora förhoppningar och vissa förväntningar.
Vill se honom välta Europa
Nu genrepar de mot Armenien på Friends Arena, och inför genrep brukar det alltid pratas om vilka ”besked vi vill ha”.
Mina krav är ganska enkla och två till antalet:
För det första vill jag se att laget, som förbundskapten Janne Andersson brukar säga, ”hänger ihop därute”. Att vi kan se system och idé när de försvarar och anfaller, att inget faller ur ramen och att de ger en lugnande bild av att noll insläppta mål i år är en trend, trots alla mittbacksproblem.
För det andra vill jag se något som kan välta Europa igen.
Och med ”något” menar jag mest Alexander Isak.
I kväll startar han i det svenska anfallet, tillsammans med Dejan Kulusevski. Två 21-åringar på väg mot sitt första stora mästerskap. Två Super-Kids på randen mellan lyckade och himlastormande karriärer.
Kulusevski lär vara den som rör sig djupare ner i planen, Isak den som hotar i djupled, det finns inget som säger att kemin inte skulle fungera, även om osäkerheten förstås är större än med konstellationer som vi vet fungerar (läs: Marcus Berg med Isak eller Robin Quaison). Ingen som följt den här duons senaste säsonger i La Liga och Serie A kan tvivla på deras kompetens och kvalité. Kulusevski har varit tvåvägsmotor i Parma och sista-tredjedels-startspelare i Juventus. Isak har vräkt in vårvintermål i La Real, och gjort det mot några av världens största klubbar.
Sista gången jag åkte ut i Europa för att se toppfotboll innan pandemikäftarna slog igen hamnade jag i San Sebastián. Det var Euskal derbia, derby i den unika, vidunderliga del av världen som heter Baskien. Jag hade drömt länge om att se ett baskderby, men i februari 2020 var jag mest där för att se Alexander Isak spela fotboll.
Som han spelade fotboll.
Det var löften om allt
Han fick 35 minuter i den där matchen, men det var värt hela resan. De jublade när han kom in (det var fullt på läktarna! Minns ni!), de skrek när han flöt fram, hans inhopp var som en adrenalinspruta rakt in i halsen. Han sög in bollar, sprintade, förnedrade Athletic-backar, spelade fram till ett mål och vinklade själv in segermålet på volley. Det var drömstoff, det var löften om allt.
Vi vet inget om EM än, men jag vet att jag kommer att åka Europa runt och hoppas att Alexander Isak är den X-faktor som kan förvandla ett habilt svenskt landslag till något mer. Han har kanske inte alltid haft den övertygelsen själv, den absoluta självbilden, men här kommer hans chans att skina.
Parallellen är både omöjlig, onödig och – kanske – oundviklig: 2004 kom Zlatan Ibrahimovic till ett stort mästerskap som en 22-årig, lång anfallare som var på väg att ta steget från stor spelare till enorm stjärna. Han klackade bort Italien, missade en straff mot Nederländerna, och när han åkte hem hade han precis skrivit på för Juventus och öppnat luckan till stratosfären.
Alexander Isak är 21 år nu, etablerad som supertalang och scoutad av de allra största klubbarna i världen. Ett EM är en möjlighet att skriva historia med fötterna och kontrakt med högerhanden. Men innan det händer måste han visa att han är bortom konkurrensen, att han är för bra för att hålla utanför en svensk startelva.
Den chansen finns i kväll.
Armenien kryssade i Kroatien för en vecka sedan, Sverige startar med två Super-Kids. Mer laddning än så har sällan en träningsmatch.