”Många är chockade”
Publicerad 2012-05-05
Så tog sig Vittsjö från en glänta i skogen till toppen av allsvenskan: ’Alla bidrar’
Fredrik Ljungberg, Gustav Fridolin, Peps Persson... Vittsjö är vana vid att fostra kändisar.
Nu är den lilla kurorten i norra Skåne, där man säljer lokal luft på burk, årets sensation i damallsvenskan.
– Många är chockade över att vi fått ihop det så bra, säger skyttedrottningen Sofie Andersson.
Här är framgångssagan om klubben där tre av fyra bybor går på fotboll och den store mecenaten har en 3,7 meter hög Leninstaty stående vid sitt livsverk.
– Nu har vi blivit tillsagda att vi har fel färg på tejpen till håsorna också, muttrar Kalle Olsson där han går längs planen på Idrottsparken.
”Håsor” är skånska för strumpor och Olsson är den stora eldsjälen i Vittsjö GIK.
Som nykomling i damallsvenskan har det inte räckt att bredda och förlänga planen, sätta upp stängsel kring idrottsplatsen och bygga toaletter. Nu måste man också skaffa röd benskyddstejp till de röda strumporna i stället för den vita som man haft i alla år.
Men Vittsjös fotbollstjejer är vana vid att få rätta in sig.
Som så många andra framgångssagor föddes damfotbollen i Vittsjö ur en brist.
– Det var så lite folk på föreningens avslutningsfester att någon sa ”vi startar ett damlag så vi blir lite fler på festerna och får roligare”, berättar 66-årige Olsson, som själv är den som spelat flest a-lagsmatcher i Vittsjö, närmare 800.
Motstånd direkt
Året var 1980 och tillsammans med vännen Göran Gunnarsson drog Olsson i gång ett flicklag.
Men man stötte på motstånd direkt.
– Vi fick inga träningstider här på idrottsplatsen första året utan fick hålla till i en glänta vid skogen.
Och när laget väl fick träningstider under andra året fick man inga matchställ utan fick nöja sig med några gamla matchtröjor och egna shorts och strumpor.
– Det såg inte klokt ut.
Men det stoppade inte framgångarna på planen.
1986 vann man Gothia Cup för första gången (det har blivit tre segrar till 1988–2007 i olika åldersklasser). 1990 gick man upp i division två och året efter vann 16-årslaget flick-SM.
Där och då hade man definitivt ”gått om” byns herrfotboll i intresse (i fjol åkte herrarna för övrigt ner i division sju).
2007 tog damerna steget upp i division ett och efter att ha varit ett lag på övre halvan i tre säsonger gjorde man inför förra säsongen en satsning mot allsvenskan.
Tränaren Thomas Mårtensson hämtades från allsvenska Kristianstad och han tog med sig några spelare också.
Det blev omedelbar succé och Vittsjö gick obesegrade genom söderettan.
– När vi kom hem från matchen i Norrköping och var klara för allsvenskan mötte hela byn upp. Man kunde tro att vi hade tagit VM-guld, säger Mats ”Mulle” Karlsson, en annan av eldsjälarna som varit hjälptränare i tio år men nu nöjer sig med att vara lagledare.
– Det har inte sjunkit in riktigt ännu att vi spelar i allsvenskan.
Och man spelar inte bara i allsvenskan. Vittsjö är till och med i delad serieledning efter tre segrar på fyra omgångar.
Laget – en främlingslegion
Ingen, inte ens någon i klubben, tror att man kommer att ligga där framåt hösten. Nu handlar det om att samla så många poäng som möjligt för att hålla sig kvar.
– Men vi borde egentligen bli bättre som lag. De sista utländska spelarna kom inte hit förrän några dagar före premiären så vi har inte hunnit spela ihop oss ännu, menar ”Mulle”.
När laget gick upp i division två 1990, och kvalade till ettan året därpå, bestod laget bara av Vittsjötjejer och under alla år i division två kom i princip alla spelare från närområdet.
Numera är laget en främlingslegion med fyra nya utländska spelare i år och där bara två i hela truppen bor i Vittsjö.
Ironiskt nog är det de två amerikanskorna, Kendall Fletcher, 27, och Danesha Adams, 25, som bor i byn.
Fletcher flyttade i våras från väldiga New York till pyttelilla Vittsjö.
– Det är väl extremerna på var sin ända av skalan, skrattar Fletcher.
– Men jag är egentligen en small town-girl. Jag är uppvuxen i Cary i North Carolina. Men det är klart, där fanns ändå 10 000 invånare. Fast jag trivs jättebra här. I går satt jag nere vid sjön och läste.
Från Kristianstad kommer en minibusslast med redan ombytta spelare till varje träning.
En av dem är Sofie Andersson, 26.
Efter några tunga år i Göteborg och Kristianstad följde hon med tränare Mårtensson till Vittsjö i fjol.
Nu har småländskan gjort mål i 19 seriematcher i rad och toppar den allsvenska skytteligan.
– Det känns som jag hittat hem. Jag känner mig harmonisk, säger hon.
Varför går det så bra för er?
– Det kom in lite rutinerade spelare i fjol med spetskompetens och till i år har vi fått behålla laget och fått internationell rutin.
Alla hyllar också tränare Mårtensson för hans förmåga att bygga ett lag på så kort tid.
Men det har muttrats lite bland Vittsjös invånare, bland annat i en insändare i lokaltidningen Norra Skåne, att de spelare med lokal förankring som tagit upp laget nu bara får sitta på bänken.
Men byn, som är en gammal kurort och där man numera säljer ”Vittsjöluft” på burk i ett uppmärksammat PR-trick, fortsätter ändå möta upp.
Trea i publikligan
Efter fyra omgångar ligger Vittsjö trea i publikligan med 1 188 åskådare i snitt. Räknat på antalet invånare (1 600) går alltså tre av fyra Vittsjöbor på matcherna.
Men i en del av Skåne som är svältfödd på elitidrott kommer förstås åskådare från hela Hässleholms kommun.
– Det har varit människor här som garanterat aldrig varit på en fotbollsmatch i hela sitt liv, säger Kalle Olsson.
Han vet för han nöjer sig numera med att vara parkeringsvakt på matcherna.
– Jag gillar inte att stå i rampljuset.
Men han är fortsatt ungdomsledare och ansvarar dessutom för farmarlaget i division tre.
Och vart han än går i Vittsjö vill alla prata fotboll.
– Det här med allsvenskan har verkligen rört om i byn. Prästen kom fram för ett tag sedan: ”Vad tror du, Kalle? Kommer vi att klara oss kvar?”.
I mataffären blir Fletcher och Adams stoppade för att skriva autografer.
– Det är kul. När jag spelade i New Jersey var det inte någon som kände igen en när man till exempel gick ut och åt direkt efter en seger, säger Fletcher.
Mulle:
– Alla vill bidra. När vi mötte AIK i hemmapremiären öppnade pubrestaurangen upp, trots att de brukar ha stängt på söndagarna, så att AIK-spelarna skulle få mat innan de åkte hem.
Den som bidragit allra mest genom alla år, i varje fall ekonomiskt, är Calevi Hämäläinen, en smått osannolik profil i Vittsjö. Han kom som finskt krigsbarn till Sverige från den delen av Karelen som i dag är ryskt. 1982 startade han Wiwood, i dag en av landets ledande aktörer inom träskivor och Vittsjös mest framgångsrika företag.
Redan efter ett år kom Kalle Olsson till Hämäläinen och frågade om han inte kunde sponsra damfotbollen.
Sedan dess har han pumpat in massor av pengar i damfotbollen och föreningens friidrottssektion.
Varför damfotboll och inte herrfotboll?
– Jag gillar ju fruntimmer, haha. Nej, men jag såg en potential hos tjejerna, säger 71-åringen.
Hur mycket pengar har det blivit?
– Ett antal miljoner. Jag har fyllt på när de behövt. Men jag har hela tiden sagt att min sponsring inte ska gå till drift, eller överdrift (skratt), utan den ska vara löken på laxen, säger Hämäläinen som bilar till alla matcher, hemma som borta.
– Jag har nog sett alla matcher utom fyra sedan de gick upp i ettan.
Det är nog inte otänkbart att Hämäläinen eller Olsson en dag står staty i Vittsjö.
Ville ha Lenin på torget
Men hade Hämäläinens ryska träleverantörer fått bestämma hade Vladimir Lenin stått staty på byns torg.
I lasten från Ryssland häromåret låg nämligen en staty av den gamle Sovjetledaren. Det var en gåva av en rysk affärspartner sedan 15 år.
– I ett fax skrev han att han tyckte att den skulle stå på torget i byn.
Men i stället har den 3,7 meter höga och fyra ton tunga statyn placerats vid livsverket Wiwood.
Betonas ska kanske att Hämäläinen inte är kommunist.
– Nej, jag har alltid varit folkpartist.
I dag kommer Linköping på besök med den största spelaren Vittsjö har fostrat (Fredrik Ljungberg lämnade trots allt byn redan som femåring): Nilla Fischer.
– Jag tränade Nilla i två-tre år. Hon var så överlägsen att jag fick flytta upp henne i de äldre åldersklasserna, minns Kalle Olsson.
Du måste känna stor stolthet när du ser vad det blivit av damfotbollen här?
– Det är klart att man är lite smånöjd.
Men någon röd tejp blir det inte på ”håsorna” i dag heller.
– Nej fan, vi kör först slut på den vita vi har.
Kändisar från Vittsjö
Fredrik Ljungberg, 35, fotbollsspelare
En av svensk fotbolls bästa spelare genom tiderna. Född i Vittsjö och bodde här sina fem första år innan familjen flyttade till Halmstad.
Gustav Fridolin, 28, politiker
Språkrör för Miljöpartiet sedan 2011 och född och uppvuxen i Vittsjö. Missar sällan ett tillfälle att lyfta fram Vittsjö. Bjöd under en partiledardebatt i riksdagen i fjol in alla partiledare till den årliga Vittsjödagen och damernas viktiga match i söderettan.
Peps Persson, 65, musiker
Blues- och reggaesångare/låtskrivare som bor strax utanför Vittsjö sedan många år. Största hiten är Oh Boy.
Bildsköne Bengtsson, 1893-1966, kriminell
Legendarisk inbrottstjuv och kassaskåpssprängare som föddes i Vittsjö och egentligen hette Harald Bengtsson. Fick lite av ett Robin Hood-rykte om sig då han aldrig var våldsam mot människor.
Vittsjö damfotboll
1933: Föreningen Vittsjö GIK bildas 23 november.
1980: Flicklag bildas för första gången.
1981: Flicklag i seriespel för första gången.
1982: F16 tar första seriesegern med 69-5 i målskillnad.
1983: Debut i division fem.
1986: Vinner division fyra. F14 vinner Gothia Cup.
1988: F16 vinner Gothia Cup.
1990: Vinner division tre.
1991: Kvalar till division ett direkt men missar. F16 vinner flick-SM.
1999: Nere i division tre ett år.
2004: F12 vinner Gothia Cup.
2007: Vinner division två. F19 vinner Gothia Cup.
2011: Vinner division ett södra utan att förlora en match.
2012: Delad allsvensk serieledning efter fyra omgångar. Trea i allsvenskans publikliga.