Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Dagmar, Rigmor

Svennis: Han spelade bra

Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-11-01

Wennman: Väljer han bort Isaksson är något helt galet

Isak äntligen tillbaka i Citys mål.

BOLTON. Av alla flaxande spöken denna kalla, svarta Allhelgonanatt måste Andreas Isaksson haft det roligast.

Han höll nollan i sin säsongsdebut för Manchester City i segermatchen (1–0) mot Bolton i Carling Cup, och nu kan det ju tänkas att han får stå i Premier League också.

Om inte Den Vandrande Vålnaden (Svennis) och Guran (Tord Grip) stänger dörren igen.

Jag vet inte var jag får den här känslan ifrån, men jag har haft den hela hösten:

Svennis och hans svenska medhjälpare Hasse Backe och Grip tycks skeptiska till Isaksson, det är nånting i bakgrunden som lurar som jag inte riktigt får kläm på.

När nu Andreas äntligen fick stå i går kväll och bli den tredje Citymålvakten i höst att hålla nollan, då förväntade jag mig att Svennis skulle hylla honom efteråt och säga nåt i stil med:

”Skönt att han är tillbaka i toppform, nu vet vi att vi har en internationellt erfaren keeper som kan ta hand om positionen som förstemålvakt”.

Men...nää.

Permanenta ”Isak” som etta – NU!

När jag frågade Svennis efter mötet på Reebok sa han:

–Jag tyckte Isaksson spelade bra. Men det garanterar ingenting inför måndagens ligamatch mot Sunderland. Joe Hart är också en toppmålvakt. Det här blir nånting för mig att fundera på.

Joe Hart släppte in sex mål mot Chelsea i sitt senaste framträdande. Tidigare har Svennis alltid hållt fast vid den målvakt som hållt nollan i matchen innan.

Väljer han bort Isaksson på måndag är det alltså nåt helt galet på gång här.

Jag fattar inte vad det är han måste fundera på. Permanenta Andreas Isaksson som förstemålvakt NU, för sjutton gubbar!

”Isak” hade inte mycket att göra i går, han behövde till exempel inte göra en enda räddning i första halvlek, men när Bolton tryckte på för en kvittering i slutet tyckte jag han såg trygg och säker ut. En tappad boll i luftrummet, annars inga problem.

Isaksson satt i spelarbussen utanför arenan efteråt, mitt emot segerskytten Elano, och väntade tålmodigt medan Sven-Göran Eriksson stod och skrev autografer till fansen.

Kommer aldrig i närheten av Svennis

Så har det alltså blivit att du får heta vad som helst som spelare, du kommer ändå aldrig i närheten av den popularitet som Svennis åtnjuter bland Manchester Citys supportrar just nu.

Det kom mer än 6 000 City-fans till Reebok i går kväll, de fyllde en hel kortsida och dominerade arenan totalt med sina sånger. De 9 000 desillusionerade Bolton-fans som orkat ta sig dit var chanslösa.

Nån underhållning att tala om fick ingen av skarorna. Det var en trist, låst, medioker match med ytterst få chanser. Tänker jag efter var inget av lagen värt att vinna, och om inte Man City snart hittar på nåt bättre än att använda den oduglige Darius Vassell som inhoppare och låta den iskalle Georgios Samaras spela på topp...då är det illa ställt.

Svenskvinkeln den här dagen ligger förstås på Andreas Isaksson, men det var två andra detaljer som var betydligt viktigare:

Straffen var inte alls någon straff

City´s unge försvarsklippa Micah Richards vred sönder knäet och bars ut på bår.

Straffen som Elano sköt i mål med fem minuter kvar var inte alls nån straff, enligt mig. Boltons inhoppare Lubomir Michalik fick ett hårt inlägg på överarmen, kanske axeln, i ett läge där han inte kunde komma undan. Huvuddomaren friade. Men linjemannen signalerade för straff. Grymt för Bolton, tur för Lucky Sven.

City är i kvartsfinal i ligacupen, Svennis klappade händerna åt fansen och log upp mot en stor, rund Halloween-måne över stadion.

Den var inte blå, men den var full.

Funkar det också.

Följ ämnen i artikeln