Sjögren: Uppvisning som höll världsklass

Patrik Brenning

Fyra grader i luften, mars månad och en gruppspelsmatch i den insomnade Svenska cupen.

Då kom 41 063 åskådare och bjöd på en uppvisning i sångstyrka och tifon som höll världsklass.

Då måste vi acceptera att det blev lite försenat..

”Allt för många följer en väg – vi röjer en egen”, var budskapet från AIK:s sida. ”Söder Bröder Glöder”, från Hammarbys. Det var en mäktig uppvisning i tifo där AIK drog det längsta strået, troligen delvis i kraft av hemmaplan, med sin enorma Fanbärarna-banderoll.

Sedan kom röken.

Såväl den norra som södra läktaren dränktes i rök och spelet försenades betydligt – och det är här det blir problematiskt. Kan man hylla en företeelse som är förbjuden, hur vacker den än må vara? Jag tycker ändå det.

Rök har varit en vardag på svenska arenor sedan jag började gå på fotboll. Jag är självklart lyckligt lottad som inte är astmatiker, förutom den där ansträngningssorten alla asfaltsbarn som växt upp på dammiga grusplaner har. Därför upplever jag inte problematiken med röken många sorgligt nog lider av.

Det kanske måste vara så att klackarna får reserveras för människor som tål rök. Jag tror att det är så. För det här är en företeelse så djupt rotad i den svenska fankulturen att den inom överskådlig tid är helt omöjlig att sudda ut. Och då tycker jag ändå att vi ska kunna tillåtta oss att njuta av den. Om den ändå tvunget kommer existera.

En derbyfest

Det var en mäktig uppvisning från båda klackarna. Matchen försenades men de sportsliga förutsättningarna förändrades inte eftersom spelet ännu inte var igång. De enda som förmodligen led av den uppskjutna matchtiden var tv-kanalernas tablåläggare. Men det är trots allt inte för dem som fotboll spelas. Det är för publiken på arenorna – och de bjöd alla oss objektiva åskådare på en derbyfest som skapar en obeskrivlig längtan efter fortsättningen på den här fotbollssäsongen.

AIK-publiken dominerade ljudmässigt och kom med sin nya derbyfavorit ”Söder-family – Djurgården och Hammarby". Hammarby briljerade som vanligt när det kom till växelramsor och koordinerat klappande. Det som måste vara deras starkaste grenar.

Överlägset PL i soffan

Vilka var då bäst? AIK i kraft av hemmaplan med långsidor. Men äntligen har läktarna i allsvenskan fått en nykomling värdig en högstaserie. För inramningen på det första derbyt mellan AIK och Hammarby på över fem år höll inget annat än världsklass.

Jag hör många Premier League-älskare fråga sig varför de ska lämna tv-sofforna för att se på fotboll som är så mycket sämre. Svaret är läktarna. För det är så överlägset mycket bättre.

Svenska cupen lever. Svensk fotboll lever. Derby-febern lever. Om än lite försenad.