Bank: Måste vi inte kunna ifrågasätta oss själva mer än så här?
Sofia B Karlsson ville lära ut en modern mansbild, en humanistisk hållning.
För detta mordhotades hon, och det är inte bara sorgligt.
Det är fullkomligt, fruktansvärt logiskt.
När 2014 var som varmast och vackrast träffade jag Sofia B Karlsson i samband med Pride-paraden i Stockholm. Det hör inte till vanligheterna att jag gör en poäng av att hylla idrottsfolk, utanför spalterna, för deras arbete, men där och då gjorde jag ett undantag.
Jag tycker ju att hon är fantastisk.
När 2014 var som kallast fick jag i uppgift att lista tio personer som gjort svensk fotboll lite, lite bättre under året som gått. Det var självklart för mig att lyfta fram Sofia B Karlsson då också.
Jag skrev att hennes projekt Fotboll för alla ”tar upp alla de där frågorna som fotbollen aldrig riktigt orkat ta tag i” och att ”värdegrund är inte ett slagord, det är konkret handling”.
Hotad bort, hatad tyst
Vi visste om att de där mordhoten det skrivits om i AIK drabbat henne, och igår gick klubben själv ut och berättade att en av de mest visionära, verksamma rösterna i svenskt idrottsliv inte längre orkar.
Hotad bort, hatad tyst.
Och det där är ju en tystnad som skriker, jag hoppas att ni hör det.
Om någon någonsin undrat varför det där idéarbetet som hon gav sig in på för ett par år sen behövdes, varför det är nödvändigt för att försvara fotbollen som demokratisk rörelse, så finns ju svaret där.
Vi ska vara tydliga med att vi inte vet exakt vilka de är, eller vilka deras motiv är, att det finns detaljer som vi inte känner till. Och jag känner faktiskt inget behov av att invektiv-spreja de där hatarna och hotarna..
Kalla dem idioter! eller våldsmän! eller fascister! – och allt kommer att vara sant, men de kommer inte att darra en sekund när de hör det.
De hotas inte av det.
Ifrågasätter allt de står för
Deras maskulinitetskult, deras fascistoida hållning till supporterskap, hotas av långsiktiga attitydarbeten. De darrar bara när grunden till deras ideologi ifrågasätts på allvar.
De är rädda för sådana som Sofia B Karlsson.
De hatar henne och hotar henne eftersom allt hon står för ifrågasätter allt de står för.
Fotboll för alla är ett projekt som verkar för att göra fotbollsmiljön inkluderande för alla, som vill arbeta med normer, som vill väcka frågor om sexism, rasism, homo- och transfobi.
AIK – en klubb som i lördags välkomnade till ett cupderby med officiella matchkrönikor om ”slakt”, ”kross” och att ”stampa ner allt grönt i skolästen” – har sett sig själv i spegeln och vågat staka ut en väg som leder åt ett annat håll, som siktar mot en fotboll som är demokratisk på riktigt. Det fanns och finns krafter i AIK som velat visa att en annan fotboll är möjlig, en där man blir stor genom att vara tillåtande och öppen istället för att slakta och krossa och stampa ner.
Vi har fått se att det finns många som upplevt sig hotade av att en klubb, en stor klubb, försökt stå upp mot kränkningar.
Nu har vi också fått se exakt hur mycket den kampen kan kosta.
Det gör mig ont att tänka på Sofia B Karlsson, jag hoppas att hon får precis allt det stöd hon behöver för att komma vidare hel och stark. Men det gör mig ännu ledsnare att tänka på hur fotbollen kunnat tillåta sig att bli så rädd för så lite som att någon vågar öppna dörren och säga:
Måste det verkligen vara så här? Måste vi verkligen vara så här? Måste vi inte kunna ifrågasätta oss själva mer än så här?