Har återfått hoppet kring EM-slutspelet
Uppdaterad 2016-06-30 | Publicerad 2016-06-25
Sjögren: Festen har börjat
PARIS. På järnkepsens nationaldag är det på sin plats att utvärdera festen.
Schweiz-Polen – kände ni peppen?
Tack Xherdan Shaqiri för att du brottade upp den här slutspelspremiären från parterr-underläget.
Kände ni hur EM-tempen kokade? Kände ni hur hela Europas var samlat kring en och samma händelse? Kände ni hur ni absolut inte fick missa EM-slutspelets första slutspelsmatch? Nej, inte jag heller till en början.
När Uefa för åtta år sedan tog beslutet ett utöka EM från 16 till 24 lag frågade sig många om kontinenten verkligen var redo för det. Schweiz-Polen var också på väg att bli en enda gigantiskt tumme ned för Uefas nya EM-format. Tack och lov finns det en liten brottare från Schweiz som ordnade festen.
Turneringens snyggaste
Xherdan Shaqiris konstmål kommer bli utsett till EM:s snyggaste. Det räddade inte kvar Schweiz i turneringen men det fick mig att återfå hoppet kring ett mästerskapsslutspel jag på förhand varit väldigt tveksam till.
För faktum kvarstår. Polen är framme i EM-kvartsfinal, en match ifrån medaljmatcherna, efter att i kvalet skickat hem Skottland, Georgien samt Gibraltar och i EM slagit ut Ukraina och Schweiz (efter straffar). Det var allt som behövdes. Det är inget annat än förbannat tråkigt.
Redan i går satt vi och lyssnade på Wales manager Chris Colemans tankar inför åttondelsfinalen mot Nordirland. Coleman fick då frågan om laget redan nu ser hur vägen till en EM-final ligger öppen. Då talar vi alltså om Wales som i årets gruppspel vann sin första mästerskapsmatch på 58 år.
Det är ändå lätt att förstå frågan. Inför Sveriges sista match mot Belgien kunde man på allvar argumentera för att det mötet var svenskarnas svåraste innan en eventuell EM-final. Hade Zlatans mål bara godkänts kunde Blågult haft Ungern samt Wales eller Nordirland mellan sig och en EM-semi.
Vattnar ur prestationerna
Men är det inte roligt att de små fotbollsnationerna får chansen? Är det inte kul att de också får känna på den där äkta mästerkapsglädjen. Nej, jag tycker inte det. För de som verkligen gör enorma prestationer och står för gigantiska skrällar får se sina bedrifter vattnas ur av hela EM-formatet.
Ta Island som exempel. Lars Lagerbäcks manskap chockade Europa när de slutade tvåa i Grupp F på samma poäng som Ungern. Men när gruppspelet summerades hade tre av de fyra lagen från F tagit sig vidare och Portugal, Irland samt Slovakien har nu gått lika långt i turneringen utan i närheten av lika stora prestationer.
Trots det kommer de alla vara ”slutspelslag” när EM-summeras och formatet gör att just termen ”slutspelslag” på sikt även den kommer tappa i värde. Med 24 lag i turneringen och fyra grupptreor vidare kommer det med all rätt inte längre anses som en lika stor prestation att ta sig vidare från ett EM-gruppspel. Tyvärr, för Island. Deras EM-insats förtjänar en värdigare historisk stämpel även om det blir uttåg mot England nu.
Var provocerande kylig
Tidigare vibrerade EM redan i gruppspelet. Det var allt eller inget, inga livlinor och desperation i dess allra vackraste form. Nu har vi istället fått ett mästerskap där det har handlat mer om att försvara sig till en slumpchans i slutminuterna och hoppas att tre poäng ska räcka för ett avancemang än att försöka bygga ett lag värdigt en mästerskapsmedalj.
Men tack och lov finns det artister även i de små lagen. Som Xherdan Shaqiri som med en cykelspark straffade ett Polen som lagt sig på försvar alldeles för tidigt. Som en Grzegorz Krychowiak som bjöd på EM:s allra självsäkraste uppvisning.
26-åringens promenad fram till den avgörande straffen var för mig, bortsett från Schweiz mål, hela matchens höjdpunkt. De schweiziska spelarna gömde huvudet i gräset vid bänken och de polska fansen vågade inte heller titta men Krychowiak var närmast provocerande kylig.
Polen är i kvartsfinal i EM. En stor bedrift av deras landslag och trots att det kanske är lika stor del Uefas som Grzegorz Krychowiak förtjänst underhållande lika fullt. EM lever. Festen har börjat.