Fagerlund: Kulusevski plockade fram sin inre Zlatan
Snacket kommer förstås att kretsa kring Manchester Uniteds ras.
Men egentligen borde vi bara snacka om den fenomenale Dejan Kulusevski.
När en 18-årig svensk byter allsvenskan mot Premier League – och kastas rakt in i hetluften – väcks ett intresse.
Det lär inte dämpas av att Lucas Bergvall hoppade in på Old Trafford, lade bollen till rätta vid hörnflaggan och knorrade in den perfekt i straffområdet. Ett par sekunder senare hade Dominic Solanke punkterat matchen till 3–0, framspelad av Pape Sarrs panna.
Samtidigt är det viktigt att inte glömma bort Tottenhams äldre svensk.
För drygt ett halvår sedan vilade en osäkerhet kring Dejan Kulusevskis framtid i Ange Postecoglous bygge, vilken roll han egentligen skulle ha i laget.
Ett frågetecken som framstår som löjeväckande så här sex månader senare.
Dels osade det klass om Kulusevskis 2–0-mål kort efter halvtid. Avslutet, som läckert vinklades in bakom målvakten André Onana, var både vältajmat och intelligent. Svenskens firande vittnade om hur mycket det betydde, hur mycket han brinner för detta fotbollslag.
Denna söndag var kanske mittbacken Micky van de Ven matchens främsta lirare.
Är man färgad i blågult om man påstår att Dejan Kulusevski har varit Tottenhams bästa spelare den här säsongen? Nej, jag tycker faktiskt inte det.
Finns två regler
Att halvtidssignalen möttes av ett brus av burop var knappast en överraskning.
Manchester Uniteds anhängare har stått ut med en hel del de senaste tio åren, men det här... det här var nära nog att ta förstaplatsen. Lagets första halvlek var så bedrövlig att det måste ha gått rysningar längs ryggraden på varenda åskådare – den bistra höstvinden hjälpte dem knappast att hålla värmen.
Det är ingen hemlighet att Tottenham gärna öser på offensivt, men av någon anledning stod United-spelarna på hälarna vid avspark.
En av de som gillar att älga framåt i planen är Micky van de Ven, mittbacken som är så mycket mer än bara en mittback.
Regel nummer ett när man möter Van de Ven är att sluta slå djupledspassningar bakom Tottenhams backlinje (det är nämligen lönlöst – det finns ingen han inte hinner ikapp).
Regel nummer två är att få stopp på honom innan det är för sent. Och om det redan är för sent måste man vara beredd på att det kan komma ett utmärkt inlägg.
Oroväckande agerande
Statyerna var många i Manchester Uniteds straffområdet vid 0–1-målet, men Diogo Dalots agerande var extra oroväckande.
Ytterbacken var möjligen Man Uniteds bästa spelare förra säsongen – i dag höjde han armen i en ursäkt innan Brennan Johnsons avslut ens hunnit landa i nätmaskorna.
Det var ett mönster som kändes igen resten av halvleken: Hemmalaget låg ofta steget efter, både i presspelet och på egen planhalva. Passningar slogs bort och andrabollar förlorades.
Med det sagt visade även Tottenham upp en mindre smickrande sida, mitt ibland allt som var så bra. Ett populärt tema under säsongen har varit att Postecoglous ensemble har mycket boll, skapar många chanser – men har svårt att ta kål på en match.
Var det någon som verkligen trodde att Timo Werner skulle sätta sitt läge när han plötsligt kom en-mot-en med André Onana?
Visserligen stod målvakten för en bra räddning (bland flera andra stabila aktioner), men skadade Son Heung-Min hade varit att föredra i den situationen.
12–3 i avslut, 4–2 på mål. Till bortalaget Tottenhams fördel, inte Manchester United.
Sin inre Zlatan
När domare Kavanagh sträckte upp det röda kortet mot den regntunga himlen var Old Trafford en riktigt otäck plats.
Bruno Fernandes lommade förtvivlat mot exit. Det går att känna med mittfältaren, som halkade i helt fel läge och kapade motståndaren James Maddison på kuppen.
Sedan plockade Kulusevski fram sin inre Zlatan och såg till att hålla Man United på säkert avstånd resten av matchen.
Så fort det känns som att Erik ten Hag tar minsta steg framåt, kommer omedelbart en ny smäll som knockar honom till marken.
Tränaren påstod att han skulle ta sig en titt i spegeln när laget kryssade mot hans gamla klubb, Twente, i Europaspelet tidigare i veckan (1–1). Han lär stå där i timmar ikväll.
Dejan Kulusevski? Ingen klandrar honom om han vevar sitt mål på repris under hemfärden till London. Totalt skapade svensken nio målchanser i matchen, flest från en Tottenham-spelare sedan Christian Eriksens epok.
Det är hans tid att skina.