Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Simon, Simone

Hans chans – att någon vill hosta upp ett par hundra miljoner...

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2006-05-15

Fattar ni hur viktigt fotbolls-VM blir?

Bland alla frågor som plågar serie A finns en med gulblå sorgkant:

Har ni förstått att VM kan avgöra Zlatan Ibrahimovics framtid?

Solen sken i går, San Nicola kokade av juventini, Del Piero gjorde mål och Zlatan Ibrahimovic log, så det är klart att det var ett vackert slut på säsongen.

Juventus firade sitt 29:e guld, och de gjorde det som om det var sista kvällen med gänget.

Och ja, det var det kanske också.

Jag hade ju så gärna velat att det fick sluta så här, att det sista vi såg av Serie A den här säsongen var att den ljuvlige Alessandro Del Piero rullade bollen i mål med sin upphöjda kontroll.

Men, nä.

Serie A har fått virus, och bakterien finns i en italiensk fixar- och fifflarkultur som spårat ur. Luciano Moggi, Franco Carraro och hela detta klåfingriga rövargäng står med fingrarna i syltburken efter år och år av trixande och fixande som lurat dem att tro att inget kan röra dem.

Vad fick dem att tro att de hade den rätten?

Vad fick dem att tro att de hade rätt att sätta en del av den italienska folksjälen i pant?

Juventus slog, naturligtvis, Reggina i går. De förtog sig inte. Trezeguet gjorde ett Trezegol, Del Piero gjorde ett Del Piero-mål, Zlatan klackskarvade och missade en fin bicykleta.

Publiken, Juventus syditalienska diaspora, jublade så vackert – men även om de är vana vid maffia-fasoner måste de väl vilja spy på alltihop de också.

Jag vet inte hur det här kommer att sluta, men alldeles oavsett vad som händer i rättssalar, på rökiga åklagarmyndigheter och i kanslilokaler i Neapel, Turin, Rom, så har italiensk fotboll just upplevt sin minst värdiga serie A-avslutning någonsin. Ända sedan den första, lilla bomben briserade för snart två veckor sedan har det känts som att mer varit på väg. Som att locket skruvats av från en stinkande maskburk som inte gick att stänga igen.

Nu talar det mesta för att Juventus, en av världens finaste fotbollsklubbar, brännmärks och flyttas ner i seriesystemet.

Om det händer är det en lika stor skandal som när Milan tvångsnedflyttades efter spelskandalen för 26 år sedan. Om anklagelserna stämmer är det enda som kan rädda Juve och il calcio ett veritabelt reningsbad, där nya krafter får komma in och starta om allt från början.

En potentiell karriärsfälla

Men en tvångsnedflyttning vore ett vidrigt straff för supportrarna.

Det vore dessutom en potentiell karriärs-fälla för Zlatan Ibrahimovic.

Jag vet inte hur hans kontrakt ser ut, men jag har svårt att tänka mig att Mino Raiola var särskilt noggrann med att jobba in en klausul som inleddes med ”Om Juventus åker ur så?”. Om Juve nu gör det så sitter Zlatan fast i en serie B-klubb med ett kontrakt som sträcker sig två år framåt. Hans enda chans är att någon klubb med finanser vill hosta upp ett par hundra miljoner och köpa loss honom.

För ett år sedan hade en hög prislapp inte skrämt någon, det är lika säkert längre. Bilden av Zlatan som den briljante trollkarlen har fått sig en törn av en vårsäsong där han varit en del av en kollektiv Juve-apati.

Några bra veckor i Tyskland kan få storklubbarna att slåss om honom igen. Ett misslyckat VM kan, om allt som ser ut att rasa verkligen rasar, göra att serie B-fällan slår igen om en av världens mest intressanta spelare.

Hur vidrigt vore det?

Tja, hur svenska vi än är så är det inte lika vidrigt som allt annat.

Miljontals svikna fans, en sportslig trovärdighet i ruiner, ett moraliskt moras – där har ni symptomen som Italien har att handskas med framöver. Ingen vet hur många som är inblandade, och hur djupt. Vad har hänt i Fiorentina, i Lazio, i Milan?

Stanken kommer att ligga kvar

Oavsett vad de juridiska följderna blir så kommer stanken att ligga kvar. Över serie A. Över italiensk fotboll. Och mest av allt över Juventus.

Under en läktare på San Nicola passade en lycklig Fabio Cannavaro på att hylla fansen som visade sitt stöd i går. De stod på läktarna och sjöng om segrar och Magica Juve. Jag unnar dem all den glädjen, men vad de borde skanderat är något helt annat:

– Vad har ni gjort? Berätta sanningen för oss!

Läs också:

Simon Bank

Följ ämnen i artikeln