”Viktigpetteri i stora svenska klubbar”

Göran Bolin

Sportbladets Göran Bolin sammanfattar Superettan

helskärm

Med något som heter bältros som (jävligt oönskad) följeslagare hade jag ögon på fyra matcher i senaste omgången.

Här mina intryck i fråga-svar-modell.

Denna gång handlar det om seriens vassaste fötter, lite skitnödighet och en praktfull målvaktstavla.

Har Johan Svahn seriens bästa högerfot?

Det vill jag nog påstå. Kommer ihåg Svahn från tiden i Falkenberg då han knorrade in ett antal läckra frisparkar och likt en Wilhelm Tell kunde pricka vilket huvud som helst i röran framför motståndarkeepern.

Svahn har ett skadehelvete bakom sig, men känslan i högerfoten finns kvar. Det kunde vi alla konstatera som såg Värnamos överraskande 2-0-seger borta mot Varberg.

Varningen är härmed utfärdad. Se upp när IFK får hörna och frisparkar en bit in på offensiv planhalva.

Vassaste vänsterfoten då?

Kingsley Sarfo, Sirius, känns som det självklara svaret, men jag är redan stort förtjust i Mahmoud Eid. En palestinsk landslagsman som Åtvidaberg hämtat från Nyköpings BIS. Snabb, löpstark, fyndig och med en vänsterfot som kan utföra magi.

Drömmålade i premiären mot Varberg.

Vass även mot Ljungskile i helgen.

Överraskande att Östersund och Jönköping klarat sig så bra i allsvenskan?

Faktiskt inte. Två ambitiösa klubbar med bra tränare och tydlig spelidé. Jag hinner konsumera en del matcher i allsvenskan och ser ingen större skillnad i kvalité på botten åtta i serien och topp tre, fyra i superettan.

Sex lag har gått upp sen jag började bevaka superettan mer närgånget för Sportbladets räkning. Varken Örebro, Falkenberg, Hammarby eller Sundsvall har kommit i retur och nu är både J-Södra och ÖFK på övre tabellhalvan i allsvenskan.

Sen: kolla Djurgården som har fyndat friskt i superettan de senaste åren. Det går rätt bra för dem.

Det som är obegripligt i sammanhanget är att Hammarby som ändå spelade i superettan i fem år och därmed rimligen borde ha skaffat sig ett bra grepp om spelarutbudet i serien i-n-t-e drog nytta av det.

Är Ken Sema, då i Ljungskile, sämre än Lars Fuhre, som Bajen gick över kölen för att värva?

Är Saman Ghoddos, då i Syrianska, sämre än de båda anfallare som Bajen hämtat i Sydamerika?

Jag tvivlar.

Ibland finns det ett skitnödigt viktigpetteri i stora svenska klubbar som är svår för en utomstående betraktare att förstå. Allt ska kompliceras in absurdum.

Varför värva en spelare som befinner sig utanför husknuten när man kan åka till Brasilien tur-och-retur ett antal gånger, typ.

Finns det nåt nytt Östersund i sikte?

Njae, inte riktigt ändå. Dalkurd på sikt, kanske. DFF har också har också plockat spelare från jordens alla hörn, vill vara ett possessionlag med ett fyndigt passningsspel, men har – trots den imponerande segern i går - en bit kvar att vandra.

Sirius är inte samma främlingslegion, heller inte lika dedikerade tiki-takan men är – trots förlusten i går - det tekniskt skickligaste laget i serien denna säsong, precis som ÖFK var i fjol.

Skaplig match lagen emellan på ”Studan”, förresten, men ändå inte riktigt den kvalité jag hade väntat mig. Dalkurds historiska seger inte oförtjänt. Nyholm, Löfkvist, Montiel, Rashidi… se för guds skull till att lära er namnen.

Nåt nytt J-Södra då?

Njae här också. HBK, som jag såg mot Ängelholm i lördags, påminner en hel del. Välorganiserat, försvarsstarkt, mentalt härdat och svårt att bryta ned. Återstår att se om Janne Jönssons elva kan få till ett lika vasst anfallsspel som Jimmy Thelins.

Förutsättningar finns. Fredrik Olsson sköt ju upp J-Södra i fjol. Uppbackad av ett spelskickligt mittfält och targetbjässen Ruud Tveter kan Olsson mycket väl vinna skytteligan igen och därmed bana väg för en snabb återkomst till högsta serien.

Domarnivån hittills?

Lite rostigt på sina håll och kanter. Degerfors fick ett korrekt mål obegripligt bortdömt för offside i näst senaste omgången och Per Melin silade mygg och svalde kameler (vi måste bevara de här gamla uttrycken, inte sant?) i matchen LSK-Åtvid i helgen.

Men ingen fara på taket. Jag har sett lag och spelare som varit sämre.

Har jag underskattat nåt lag?

Ängelholm, definitivt. Tippade att ÄFF skulle få slåss kring de nedre strecken, men det jag har sett av laget skvallrar om nåt helt annan. Hårdfört, disciplinerat, moget, svårslaget. Christian Järdler har gjort ett kanonjobb i klubben.

Ljungskile, kanske. LSK har återigen ömsat skinn och spelar numera samma slags fotboll som en gång gjorde klubben så fruktad, så framgångsrik och – faktiskt – så avskydd.

Men mitt bland allt långsparkeri finns det glimtar av kvalité som kan räcka riktigt långt: Gabriel Altemark Vanneryrs återuppståndelse och Jacob Olssons läckra frisparksfot, till exempel.

Vi avvaktar dock en stund innan vi fastslår nåt med säkerhet. Succéförvärvet Tim Nilsen gick sönder mot Åtvid och hans betydelse för LSK kan aldrig underskattas.

Så…har jag överskattat nåt gäng?

Möjligen Assyriska. Möjligen Gais. Båda klubbarna har haft stor spelaromsättning under vinter och vår och båda är tungt skadedrabbade, vilket naturligtvis kan vara en förklaring till den knackiga upptakten.

Även här gör vi nog bäst i att avvakta ytterligare några omgångar innan vi eventuellt låter bilan falla.

Kan vi redan ha sett årets målvaktstavla?

Mycket troligt. Vad var det förresten han sa, kommentatorn Patrik Westberg (som jag faktiskt gillar rätt skarpt)? ”Han lyfter på benet som en kissnödig hund.”

Westberg syftade på HBK-keepern Stojan Lukic, som gravt missbedömde ett enkelt hemåtspel och bara var centimeter från den totala katastrofen.

Lukic höll för övrigt på att ställa till det ytterligare en gång, i matchens sista skälvande sekunder, då han slappt nonchalant orsakade en hörna som kunde lett till baklängesmål och två tappade poäng.

Dags att slå på, Stojan!

Godbit i kommande omgång?

Svårt att bortse från Halmstad-Gais på lördag. Två lag med ambitioner (även om Gais inte har uttryckt det tydligt) att spela allsvenskt 2017.

Det lär bli hyfsat drag på gamla fina ”Örjan”.

Inte utan att man önskar att man kan vara där, men bältros är inget man leker med.