Arrogant och elegant - men de som älskar honom följer honom

Roberto Mancini firade sin 200:e match som serie A-tränare i förrgår.

Han gjorde det på sitt eget vis – med att bli utvisad.

Tränaren Mancini brinner lika mycket, minst, som sina spelare.

Den glöden har enat gruppen och förmått bryta förbannelsen över Inter.

I Sverige talar vi om att vara av det rätta virket. Italienarna kallar det att ”visa vilken pasta man är gjord av”. Robert Mancini valde en presskonferens den 9 januari 2001 för att bevisa att pastan i honom har ordentligt tuggmotstånd.

Mancini var då andretränare i Lazio under Sven-Göran Eriksson. Svennis hade tagit honom till klubben för hans storhet som spelare, men ännu mer för hans stora personlighet. Denna januaridag skulle Mancini visa att Svennis gjort rätt. Svensken hade just meddelat att han skulle lämna Lazio, mer eller mindre borttvingad efter att nyheten om att han skulle bli engelsk förbundskapten läckt ut. Då stack Mancini plötsligt in huvudet framför mikrofonhavet och meddelade den förstummade presskåren:

– Jag sticker också nu när Eriksson försvinner.

Lojalitet som ledstjärna

För Mancini var lojaliteten viktigare än jobbet. Det är med den inställningen som ledstjärna som han omvandlat svajiga Inter till ett tryggt lag och fått stora spelare med stormiga humör att finna ro.

– Ibrahimovics karaktär? Den ser jag inte alls som något problem. Mästarspelare har ofta stark personlighet och grabben är ung.

Så sa Mancini till mig när vi talades vid i augusti i fjol. Zlatan hade just blivit klar för Inter och Mancini försäkrade att han var säker på att ”Ibra” skulle kunna bli bäst i världen. Dryga halvåret senare verkar Mancini kunna få rätt och Zlatan har vid flera tillfällen betonat just sin tränares betydelse för hans utveckling. Under Mancini har Zlatan återfunnit tryggheten och glädjen. Det samma gäller för flera av Inters spelare. Mancini må kallas ”lika arrogant som elegant” av sina antagonister. Men de som älskar honom följer honom.

Hörnstenen – omklädningsrummet

Precis som sin läromästare Svennis är ”omklädningsrummet”, alltså stämningen i laget, en av hörnstenarna i Mancinis filosofi. ”Galna Inter” har blivit ”Glada Inter” under hans ledning.

När han tog med sig åldrande spelare som Mihajlovic och Favalli från Lazio till Inter var det främst av allt för att de var ledartyper och stämningshöjare.

Bara så kunde Inter bli ett lag. Bara så kunde ägare Moratti slippa att år efter år kasta bort miljoners miljoner på skimrande spelare som slocknade så fort de fick på sig Intertröjan.

En tröja som snart kommer att prydas av ytterligare en scudettosköld. Visst, Inter har haft en ganska enkel resa mot den ligasegern efter ”calciopoli”, fotbollsskandalen. Men ingen kan säga annat än att de blåsvarta vunnit i förkrossande stil. Och man är i åttondelsfinal i Champions League.

”Jag tror på den goda fotbollen”

Mancini har fortfarande en del att bevisa. Men visst har han fotbollskunnandet, förutom förmågan att bygga ett lag och bygga upp spelares självkänsla.

Dessutom har han en tro på fotbollen. När vi träffades i ett sjudande Rom inför ligastarten 2003 pratade han med stor entusiasm om sin vilja att spela offensivt och lustfyllt, sa:

– Jag tror på den goda fotbollen.

Att Mancini gärna lägger Inters träningsläger i lilla svenska Varberg är helt i linje med hans personlighet och tränarstil. En ostörd cykeltur och en ensam promenad vid havet, långt ifrån stress och press, lyx och flärd. Det är vad Mancini tycker att hans stjärnor behöver.