Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Orvar

– Tack för att ni räddade mitt liv

Publicerad 2011-08-05

Här besöker Davies sjukhuset – nästan två år efter kraschen

”Avslutat kapitel” I oktober 2009 var Charlie Davies med i en allvarlig bilolycka där en kvinna omkom. I onsdags var den förre Hammarbyspelaren tillbaka på sjukhuset i Washington där han tackade läkarna som räddade hans liv.

Charlie Davies, 25, är tillbaka i toppfotbollen efter skräckkraschen för 21 månader sedan.

I onsdags besökte den förre Hammarby-stjärnan sjukhuset

i Washington – för att tacka läkarna som räddade hans liv.

– Nu har jag äntligen avslutat det här kapitlet, säger han.

Den har satt sina spår i Charlie Davies, bilolyckan som var nära att ta hans liv – och som tog ett annat.

Amerikanens medpassagerare Ashley Roberta, 22, dog i den där hemska skräckkraschen i oktober 2009.

– De första två månaderna... jag sov en timme per natt. Max. Jag försökte minnas vad som hade hänt, frågade mig själv varför jag gjorde det jag gjorde. Jag frågade aldrig: ”Varför, Gud? Varför jag?” Jag frågade mig själv varför jag inte hade varit smartare, sa Davies till Sportbladet i fjol.

Trea i skytteligan

Den förre Hammarby-spelaren fördes i ilfart till sjukhus och opererades för skador som, normalt sett, borde ha satt stopp för en fotbollsskarriär.

Men Davies vägrade att ge upp. Den 19 mars i år, ett och ett halvt år senare, gjorde anfallaren comeback – i Washington, samma stad där olyckan inträffade.

Och han gjorde det som tårögd tvåmålsskytt för DC United.

Sedan dess har det blivit ytterligare sju fullträffar för anfallaren, som ligger på delad tredjeplats i den amerikanska proffsligan MLS skytteliga.

”Avslutat kapitlet”

Men trots att han repat sig fysiskt efter kraschen har den där skräcknatten för 21 månader sedan fortsatt att plåga hans tankar – fram till i onsdags.

Då valde Davies att besöka sjukhuset i Washington igen, för att tacka läkarna och sjuksköterskorna som räddade hans liv – och för att bryta med sitt ärrade förflutna.

– Det här var något som min kropp, min själ och, framför allt, mitt hjärta sa åt mig att jag var tvungen att göra, sa 25-åringen medan han kramade om sjukhuspersonalen.

– Nu har jag äntligen avslutat det här kapitlet.