Seb om drömmålet: ”Skönt att presentera sig”
Publicerad 2011-08-14
Hjälte i Sunderlanddebuten
LIVERPOOL. Det blev ingen golfrunda under semestern i Eskilstuna den här sommaren, det blev liksom aldrig av.
Men inte ens ett hole-in-one hade varit snyggare än fullträffen som Sebastian Larsson fick med sin högersving i går.
– Mitt snyggaste mål? Jag vet inte, jag har inte sett reprisen, sa en skrattande Seb till Sportbladet igår.
Efter sex avverkade tv-bolag, radion och lokalpressen kom Sebastian ut från Anfield, lyckligt leende.
1–1-målet mot Liverpool satt som en smäck i ligapremiären och gav Sunderlands tillresta fans en hjälte att sjunga om:
– There’s only one Seb Larsson, skrålade de på Anfield när svensken gick av med en lätt ljumskskada i 70:e minuten.
”Fantastisk känsla”
Då hade alltså Larsson smällt in sitt första mål för Sunderland med en liggande volley – otagbar för Liverpools Pepe Reina.
Ditt vackraste PL-mål hittills? Bättre än skottet i krysset mot Tottenham för ett par år sen?
– Hm, jag vet inte...jag har ju inte sett reprisen än! Men det här bör ha varit rätt snyggt...
Du fick gott om tid att sikta in dig.
– Ja, men det där kan vara lurigt. Får du för mycket tid att tänka kan det bli fel. Nu hann jag uppfatta att Liverpools försvarare (John Flanagan) inte skulle nå upp till bollen, så jag kunde backa och placera mig rätt.
Känslan när volleyn satt i nät?
– Fantastisk! Jag vet att det är en klyscha, men det kändes knappt att jag träffade bollen. Då vet man att det är bra. Och när det dessutom hände vid kortsidan där våra fans var mådde man ju ändå bättre. Skönt att få presentera sig för dem, liksom.
Redan en hjälte i Sunderland, hur ska det här sluta?
– Jag vet inte, det har väl inte gått så där fruktansvärt lysande på försäsongen, och det kändes tungt för oss i första halvlek i dag. Men sen började vi hålla bollen bättre inom laget och spelade riktigt bra, tycker jag.
Hur var det att spela på vänstersidan?
– Lite ovant, men Steve Bruce har provat mig där ett par gånger. Fördelen är ju att man kommer in med högerfoten mitt i banan. Som ni såg...
Kanske nåt för Erik Hamrén att tänka på?
– Jaa...man vet aldrig, varför inte?