”Musklerna försvann – jag gick ner två storlekar”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-05-10
Ljungberg om hemliga skadan och landslaget
SEATTLE. Om några månader går Fredrik Ljungbergs kontrakt med Seattle Sounders ut.
Skadefri och starkare än på flera år blickar han mot Europa.
– Det är klart man saknar de stora matcherna, säger han när Sportbladet träffar honom i Seattle.
Om det är ljuv musik för hans fans på hemmaplan är det bara början.
Ljungberg säger att han i dag känner sig lika snabb som under storhetstiden i Arsenal.
Betyder det att du tycker att du har mer att ge i fotbollens absoluta hetluft?
– Det är alltid svårt att säga. Men de sista två åren i Europa gick jag ner två jeansstorlekar. Jag förstod inte varför musklerna försvann.
Gått upp två storlekar
Han säger att läkarna till slut konstaterade att han troligtvis hade gått skadad i två till tre år.
– Efter operationen har jag gått upp två jeansstorlekar igen. Jag känner mig lika snabb och stark som jag gjorde förr. Det gör inte längre ont när jag går upp om morgnarna.
I förrgår hjälpte inte det. När vi träffas på Sheraton hotel har hans Sounders just tvålats till av gästande LA Galaxy med 4–0.
– Vi gjorde ett par misstag där bak. Då förlorar man. Men det kunde ha blivit annorlunda. Jag spelade fram till 1–0 som blåstes offside. Vi får lära oss av det här.
Ditt kontrakt går ut vid årsskiftet. Vad händer då?
– Vi får se hur diskussionerna går, om jag stannar här eller återvänder till Europa. Vi har kontakt med flera klubbar.
Arsenal också?
– Jag har kontakt med flera spelare i Arsenal.
”Saknar de stora matcherna”
Vad vill du göra?
– Ibland saknar man de stora matcherna i Europa. Men jag har sagt att jag ska försöka lyfta sporten här och det går fantastiskt bra här i Seattle.
Har du någon gång ångrat flytten hit?
– Nej det har varit en fantastisk upplevelse. Jag ska inte säga att jag tappade sugen. Men det gjorde ont varje gång jag gick ut och tränade. Jag behövde testa något nytt.
– Jag är bara tacksam att de hittade felet. Det känns i kroppen som när jag var 26-27. Nu kan jag njuta av att spela fotboll igen.
Hur ser du tillbaka på skadetiden?
– Det var tufft när jag inte vågade sprinta för fullt av rädsla för att muskeln skulle gå sönder.
Hur mådde du då?
– Det gick inte att gnälla över det. Det är en del av fotbollslivet. Men går man sönder var tredje eller fjärde vecka, alltid har ont och folk säger att man gnäller för att man inte vill träna blir man kanske lite besviken.
Varför berättade du det inte för kritikerna som sa att du blivit långsam?
– Jag är inte den som kommer med ursäkter. Alla får ha sin uppfattning. Jag visste sanningen.
Var du nära att lägga av?
– Nej, jag ville veta vad som var fel. Jag gnällde på musklerna fast det var höften som var sönder. Läkarna förklarade det med min höga smärttröskel.
Det som hänt, får det dig att drömma om revansch?
– Nej, jag har uppnått allt man kan och vunnit allt som går att vinna.
”Bland det svåraste jag gjort”
Du är 33. Kan du verkligen vara lika snabb som under storhetstiden i Arsenal?
– Jag känner mig lika rapp som förr. Jag tänker på vad en tränare sa till mig när andra hävdade att fotbollsspelare över 30 blir slöa. Han sa, ”Linford Christie vann 100 meter när han var 37. Det handlar om hur man tränar och vad man gör”.
Betyder det att landslaget kan bli aktuellt igen?
– Klart det är fantastiskt att representera sitt land. Att sluta som kapten var bland det svåraste jag gjort. Men även om jag saknat det varje gång det är matchdag har jag aldrig ångrat beslutet.