Barcelonas mardröm är redan verklighet
Ett a-lag i spillror, en institution i kris och mitt i allt: En världsstjärna som tycks ha tappat stinget.
FC Barcelona har länge bävat inför livet efter Messi. Den här säsongen har man fått en oroväckande bra bild av vad det innebär.
Kan Leo Messi vända på skutan och ge barcelonismon det avsked de båda förtjänar?
Om någon sagt för ett år sedan att Barcelona skulle ligga tolv poäng efter tabellettan knappt halvvägs in i säsongen hade det förmodligen avfärdats ganska snabbt. Inför kvällens match mot Levante har katalanerna plötsligt inget att spela för mer än äran och, ovana tanke, en Champions League-plats.
– Det är ett gigantiskt steg bakåt för oss i jakten på ligatiteln. Tolv poängs skillnad är enormt mycket, sa Ronald Koeman med hela sin holländska uppriktighet efter förlusten mot Cádiz förra helgen.
– Jag spelar inte teater, om jag är arg säger jag det till spelarna. Och jag sa det till dem, eftersom man inte kan acceptera de mål vi släppt in på slutet.
Sedan dess har Barcelona också tappat förstaplatsen i Champions League-gruppen efter att ha fått stryk av Juventus med 3–0, just den målskillnad italienarna behövde för att bli gruppetta.
”Min tid här är slut”
De obegripliga individuella misstagen på slutet är en sak. Skadeläget en annan. En tredje är klubbens nummer tio från Argentina, vars prestationer lämnat en hel del i övrigt att önska den här hösten. Kanske hänger allt ihop.
Hade Leo Messi fått som han velat hade han som bekant inte spelat i klubben den här säsongen. Historien om ”el burofax” – det juridiskt legitima dokument med önskan om att bryta sitt kontrakt som han skickade till klubben i augusti – hänger kvar som ett moln över Camp Nou denna publikfria höst. När Messi, snart 34 år varav 20 i klubben, till sist blev kvar i Katalonien förklarade han att han stannar för att han inte vill bli stämd av FC Barcelona.
– Jag skulle aldrig ta Barcelona till rättegång, men klubben har inte något framtidsprojekt och har inte haft något på länge. Jag har sagt till Bartomeu hela året att jag vill lämna, att det är dags för andra yngre spelare att ta över, att min tid här är slut, sa Messi i den ovanligt dystra och öppenhjärtiga intervjun med Goal.
Sedan dess har han inte sagt ett ljud. Leo Messi har inte ens låtit den berömda vänsterfoten tala, annat än vid några enstaka tillfällen under hösten. Och däri ligger hela Barcelonas kapsejsade säsongsinledning. Eller?
Trodde botten var nådd
Lagets niondeplats i (den förvisso haltande) tabellen är egentligen bara crescendot av de senaste årens turbulens. President Bartomeus löfte att ”göra allt” för att få Neymar tillbaka till klubben, när han i själva verket redan skrivit ett förhandskontrakt med Antoine Griezmann, sådde split mellan ledningen och spelartruppen redan förrförra sommaren. Skandalen kring den Barça-sponsrade kampanjen för att svärta ner sina egna spelare på sociala medier och konflikten kring lönesänkningen under coronapausen i våras är andra gentanta spektakel som institutionen FC Barcelona tvingats ta sig igenom inför öppen ridå. I sommarens Champions League-uttåg mot Bayern München med 2–8 såg botten ut att vara nådd. Leo Messi har haft en huvudroll, frivilligt eller inte, i samtliga.
Att Leo Messi själv är närmast immun mot kritik från klubbens socios är logiskt, han har bjudit dem på femton år av fotboll utan motstycke. Men under hösten har de första kritiska rösterna kommit mot argentinaren – och för första gången riktar de sig mot hans spel och attityd.
Karriärens sämsta
I slutet av oktober publicerade Marca, Madridtidningen som trots allt brukar vara generös med lovord för argentinaren, rubriken: ”Messi har trillat av piedestalen”. Om Messis osynliga insatser i flera av höstens matcher konstaterade Marca att ”det som tidigare varit undantagsfall har börjat bli en farlig vana”. I förstamötet med Dynamo Kiev i Champions League anklagades Messi för att inte ha markerat en motståndare som gick till anfall just framför honom. Under hela hösten har han fått kritik för att göra för få mål. Sju mål på fjorton matcher är förstås inget att skämmas för om man inte heter Leo Messi. Gör man det är det den sämsta säsongsinledningen hittills i proffskarriären. Samtliga Europamål har kommit på straff.
Men mest har kanske ändå det hängande argentinska huvudet oroat supportrarna. Leo Messi, som oftare än inte avgjort matcher helt på egen hand, tycks inte ens särskilt brydd över (den relativa) måltorkan och genomklappningen i tabellen. Den apatiska blicken och bristen på engagemang har varit påtaglig i många matcher den här hösten. Emellanåt har supportrarnas farhågor inför dagen som han avslutar karriären tyckts besannade i förväg. Leo Messi är på planen, men han är inte riktigt där.
Det viskas om det
Att Messi, som debuterade som sjuttonåring i Barcelonas a-lag, en dag skulle fylla både 30 och 33 var för många länge nästan svårt att föreställa sig. Faktum är att hans spelstil och obestridliga geni tar sig nästan exakt samma uttryck nu som för tio år sedan. Och här finns möjligen en annan förklaring till den senaste tidens tippande kurva: Messi blir äldre, tappar speed och spänst som alla andra, men kompenserar inte synbart för detta. Många är de anfallare som växlat in trettioplusår mot smartare löpningar, spel djupare i banan och ett bredare register. Messi i vuxen ålder har haft precis allt på sin palett och har därför, med goda skäl, fått sköta sig själv i Barcelona. Några spelsynpunkter, eller taktiska justeringar, har de flesta tränare som passerat klubben efter Pep Guardiola inte belastat honom med. Spelet har kretsat kring att Leo, 20, 25 och 32 år gammal gör vad han vill med bollen när han får den. När andra spelare lagt om diet, badat i istunnor och sovit med syrgasmasker för att kompensera för ålderskrämpor har Leo Messi inte lagt om något särskilt alls, viskas det i Barcelona. Han har fortsatt göra vad han alltid gjort. Det fungerar bara lite sämre med åldern.
Det är förstås aldrig en spelares fel att ett helt lag underpresterar. Och det finns goda argument för att peka ut både en nyrehabiliterad Ter Stegen, en svajig Lenglet utan mittbackskompis Gerard Piqué och klubbklenoder som Jordi Alba och Sergio Busquets som är förbi sitt bästföredatum i dagens Barcelona. Ser man på statistik för skott, öppnande passningar, lyckade passningar och dribblingar den här säsongen är Lionel Messi långt ifrån något misslyckande. Det som försvunnit är den frekventa magi som han utsatt motståndare och åskådare för i femton år. Mot Juventus i veckan föll Barcelona tungt, men Leo Messi visade i alla fall fler offensiva initiativ än övriga anfallare tillsammans.
FC Barcelona möter Levante i kväll och det är inte så mycket att orda om. Ligan är förlorad, men Champions League-platsen är inom räckhåll, och den kommer klubben sannolikt att säkra den här säsongen också. Men för Leo Messi är varje helg just nu en ny chans att visa att historien fortfarande kan få ett fint slut.