Hade nästan glömt att fotboll kunde se ut så här
Det må bära emot, men det gör det inte mindre sant:
Barcelona möter FC Bayern, i tredje omgången av Champions League.
Vilka som vann? Uefa.
Minns ni hur fotbollen var förr? I somras? Vi fick se ett EM som gungade på läktarna, men som stod still ute på planen. Riskminimerande bjässar rullade boll som om de ägnade sig åt avancerad aritmetik.
Det var… trist.
Snabbspola ett par månader fram, och här sitter vi och flämtar. Man kan säga väldigt mycket om Uefas nya format, och det ska man. Det är skräddarsytt för att inte storklubbarna ska riskera att halka i en eller ett par matcher, det är svårt att överblicka, det sportsliga är satt på undantag.
Men på andra sidan får vi alltså det här.
FC Barcelona mår ju inte särskilt bra som klubb, men de mår alldeles prima som fotbollslag. President Laporta presenterade just ett bokslut, till minimal kritik, som landade på minus en miljard, men de sjunger redan Hansi Flicks namn på läktarna och det är lätt att förstå varför.
Mot Sevilla spelade de med elva spelare som var 22 år eller yngre, och mot hans gamla FC Bayern ställde han upp med ett extremt mod.
Hade det modet fått plats i en tät fyralagsgrupp? Hade vi fått se Barça ställa upp med backlinjen på mittlinjen, eller FCB rusa runt i vildsint markeringsspel över hela planen?
Jag tror ju inte det.
Rusade rakt in i varandra
Det här var fotboll utan backspeglar, ett fyrverkeri av mod och ideologi. Raphinha rann igenom efter ett par sekunder och gjorde 1–0, Harry Kane volleriktade in 1–1 efter en dryg kvart. Bayern (de hade alltså gjort 22–4 i sex raka vinster mot Barça de senaste tio åren) vände i sidled och droppade in inlägg och instick bakom katalanernas backlinje. Barça spelade sin Flick-fotboll, med mittfältare som både pressar och spelar kreativ fotboll. Med den bästa offsidelinjen på den här sidan Tony Adams uppsträcka högerarm (inget lag i Spanien är bättre på att ställa motståndaren offside).
Det finns inga lag i europeisk toppfotboll som gör fler mål än de här, och nu fick vi se dem rusa rakt in i varandra i 180 knyck.
Harry Kane powernickade in ett till, men var offside. Lewandowski (Bayerns Kane före Kane, som bekant) skickade in 2–1 efter ett tveksamt domslut. Raphinha böjde in 3–1 i bortre hörnet innan paus.
Jag hade nästan glömt att fotboll kunde se ut så här.
Och jag hade nästan uteslutit att den skulle dirigeras av Raphinha.
När Barça i somras ville handla för alla pengar de inte har så var det hans namn som mest frekvent ryktades bort. Ingen räknade med honom, han kände sig ensam och besviken, och nu…
Nu rann han ifrån Kim och Upamecano och skickade in 4–1, och firade med kaptensbindeln om armen.
Det svänger snabbt i fotboll, och det svängde snabbt i den här sortens fotboll. På sätt och vis var det väl också en uppvisning av en erfaren fotbollstränare mot en mindre erfaren. Vincent Kompany är mer lik Flick än sin mentor Pep Guardiola, han vill ha mer direkt spel, mer risktagande – men den här gången räckte det bara till en riktigt bra halvlek. Och den förlorade han.
Har inga pengar – men de har det här
Hansi Flick har vunnit allt som finns att vinna som klubbtränare, han gjorde det med FC Bayern. Nu är han upptagen med att vinna hjärtan i Katalonien.
Han har gjort precis allt rätt så här långt, han har accepterat premissen att klubben vill tillbaka till sina La Masia-rötter, hans lag strålar av ungdomlig entusiasm, de förtrollar och förför – och när det krävdes så klarade de ju att kontrollera hem en match också.
Kompany skickade in tunga stjärnor (Sané, Musiala, Coman och Goretzka kom in efter en timme), medan Flick bytte in ett gäng småkillar till. Ansu Fati, Pau Victor och Gavi – äntligen tillbaka – avslutade matchen med resten av knattarna.
Spanien vann ett negativt, trist fotbolls-EM med en direkt, framåtlutad fotboll. Barcelona manövrerade ut FC Bayern med en sorts mod som borde vara omöjligt med en så här ung trupp. Kanske fattar de inte bättre, kanske litar de bara blint på en av alla trollkarlar från Baden-Wurttemberg.
Barcelona har inga pengar längre, de har ingen hemmaplan ännu, men de har det här. Barça–Bayern 4–1, hur klart som helst.
Om det nya Barcelona behövde en reklamfilm, så har de just fått den. Om det ombygga Champions League behövde ett argument så har de fått det också.