Fem punkter: Hammarby-IFK Norrköping
Publicerad 2024-09-16 21.31
Per Bohmans fem punkter från Hammarby–IFK Norrköping på Tele2 arena.
1. Näst bästa duon saknades
Malmö FF är utom tävlan. Skåningarnas elektriska vänsterkant, med Gabriel Busanello och Sebastian Nanasi/Hugo Bolin, har varit allsvenskans allra starkaste under 2024. Men först i kön bakom MFF hittar vi nog Bajens vänstersida. Den taktiskt och tekniskt välskolade Shaquille Pinas har gått från gnällspik som spred oro i truppen till trygg lagpappa och en av Kim Hellbergs senatorer. 18-årige Bazoumana Touré? Hans acceleration med bollen hör redan nu hemma i en topp fem-liga.
Mot IFK Norrköping saknades båda vilket förstås fick följdeffekter. Hellberg tinade upp Marc Llinares före Simon Strand på vänsterbacken, flyttade över Oscar Johansson till samma sida och gav Montader Madjed chansen som högerytter. Höll det för ett lag som, mot alla odds, faktiskt hade chans att utmana i guldstriden?
2. Tänk om Nyman spelat i Malmö FF...
Även IFK Norrköping hade betydande avbräck i mittbackarna Max Watson/Isak Ssewankambo samt temposättaren Ismet Lushaku. Så det var två tydligt försvagade lag den här tidiga höstkvällen.
Ändå fick vi en intensiv, härlig och tempostark fotboll. Bara första kvarten hann Christoffer Nyman tre gånger visa varför han kommer gå till historien som en av allsvenskans mest uppskattade anfallare. Nyman är så attraktivt... ren i sitt spel. Med tydligt genomtänkta (och samtidigt tjusiga!) aktioner skapade han små livsuppehållande oaser i det rätt karga ökenlandskap som var IFK Norrköpings offensiv före paus. I Malmö FF hade han prenumererat på skyttekungstiteln.
3. Detaljen som imponerade mest
Annars var Bajen det bättre laget före paus. En detalj imponerade mest av allt: det tidiga, modiga presspelet. Gång på gång gav det frukt i en framgångsrik, ettrig återerövring av bollen. Hammarby kunde tortera Norrköping med längre anfall och den för kvällen mycket duktige Tesfaldet Tekie spann sitt passningsnät som en flitig spindel. Östgötarna gavs ingen respit, tilläts inte andas ut och kippade efter luft mot slutet av halvleken.
Montader Madjed är svårt bollberoende och fick den ofta på fötterna. Yttern testade det mesta, oftast genom att vandra inåt i planen för att använda sin slipade vänsterfot. Precis före paus testade han till slut högern. 19-åringen ryckte förbi (den mycket snabbe!) Yahya Kalley och lyfte bollen mot bortre stolpen där Jusef Erabi kom störtandes och skallade in 1-0.
På försäsongslägret i februari noterade jag hur Kim Hellberg och hans ledarteam drillade Madjed i ständiga, långa inläggsövningar ner mot kortlinjen där talangen tvingades använda högerfoten. Nu har det idoga nötandet gett utdelning två gånger på raken: först mot Blåvitt, och nu mot Peking.
4. Från djupsömn till hyperaggressivitet
Före paus tjusade Bajen oss med återerövringen av bollen. I den andra halvleken fortsatte det, men vi fick också se den andra sidan av det hellbergska myntet. Förmågan att behålla kontrollen. Kunskapen om hur man som lag kväser en motståndares ambitioner, energi och, ja… livsglädje? För IFK Norrköping jagade. De flyttade lojalt över laget när Bajen vände spel. Peking försökte desperat komma nära i duellerna, men hann aldrig ens in på kropp. Hammarby kontrollerade bollen, tempot, matchen, hela södra Stockholm. Jag trodde att det var över, att Bajen vaggat bortalaget till djupsömn.
Men Peking väcktes till liv när Andreas Alm kastade en spann isvatten över laget genom ett briljant trippelbyte. Vito Hammershöy-Mistrati, Tim Prica och David Moberg Karlsson var inte smittade av lagkamraternas uppgivenhet. De trodde fortfarande på det och gick in i en hyperaggressiv, instinktiv kvitteringsjakt. Det var mer ivrig inspiration än slug taktik, vilket inte är det sämsta. För plötsligt visade Norrköping fart, påhittighet och ett satans engagemang i löpningarna. Mistrati-Hammershöys 1-1 var både rimligt och rättvist, då Peking vaskat fram tre-fyra kanonchanser redan innan målet.
5. Hellberg kan inte trolla med knäna – Bajen är inte redo
Hammarby har fått mycket beröm för föreningens långsiktiga plan. Fokus på ökat truppvärde, allt yngre spelare (och en fotboll som också passar ungdomen) samt möjligheten att sälja mängder av spelare på potential (och därmed bygga en stark, konkurrenskraftig ekonomi). Det är både klokt och vägvinnande men 2024 knappast något revolutionerande. Däremot är det överraskande att det blev först nu som någon av de allsvenska storklubbarna gick all in på den strategin.
Men det som faktiskt är verkligt imponerande är att Hammarby lyckats med kursomläggningen utan att på kort sikt tappa sportslig konkurrenskraft. Tvärtom: Kim Hellberg har ju stärkt den under 2024, vilket är en ruggig tränargärning. Han har inte en trupp eller ett lag som egentligen borde kunna vara färdigt nog att knipa en Europaplats redan i år, men har ändå baxat Bajen till en andraplats i allsvenskan.
Men det finns begränsningar även för Hellberg, för hur mycket han kan trolla med knäna. Det här spelarmaterialet ska under Hellbergs första år i föreningen inte kunna slåss med Malmö FF om SM-guldet. Och det här supertunga poängtappet – och den lilla kollapsen sista 20–25 minuterna – mot IFK Norrköping är förstås ett tydligt tecken på det.
Vi har vetat det länge och kvällens match blev bara ytterligare ett bevis. Det finns inte och har aldrig funnits någon trovärdig allsvensk utmanare till Malmö FF i år.