Pastore glömde bort vem han var
PARIS. Samtidigt som Zlatan Ibrahimovic linkade av gräset på Parc des princes checkade två andra offensiva krafter in.
Och när PSG skulle summera kvällen var det med säsongens mest smärtsamma och mest glädjande besked samtidigt:
Zlatan Ibrahimovic missar returen mot Chelsea.
PSG visade för första gången att de kan klara sig utan honom.
I vilken utslagsmatch som helst på Parc des princes hade minut 67, den där Zlatan Ibrahimovic dök ner på gräset och tog sig mot låret, varit skillnaden mellan hopp och bråddjup förtvivlan.
Men det var ingen vanlig utslagsmatch och på något obegripligt sätt blev det i stället kvällen då två av PSG:s mest ifrågasatta värvningar bestämde att det var dags att betala tillbaka på den sockrade transfersumman.
Pastore glömde vem han var
Ezequiel Lavezzi har, i skuggan av en målskjutande anfallsduo, kommit ganska lindrigt undan mediernas och publikens kritiska blick.
Den mediala giljotinen har däremot inte skonat Javier Pastore som sedan länge dödsförklarats av både supportrar och parispress efter anmärkningsvärt svaga insatser på löpande band.
Jag vet inte om jag på nära håll någonsin följt en så uppenbart olycklig, felspringande och totalförvirrad talang i den stora fotbollsvärlden. Pastores alldeles självklara sätt att såga de egna prestationerna har gjort det hela nästan outhärdligt att se från första parkett.
Men under fem märkliga sista sekunderna på Parc des princes glömde Javier Pastore vem han var, eller så kom han på vem han var innan han landade i den franska huvudstaden, och solodribblade fram sitt lag till en tvåmålsseger.
Det vore inte hederligt av mig att låtsas som att jag förstår hur det gick till.
Men mycket hade hänt i matchen fram tills dess, framför allt hade José Mourinho sett ut att tappa den tidigt, då nämnde Lavezzi slog in ett oförskämt tidigt och vackert mål i tredje minuten, och vinna tillbaka den lite senare, då Chelsea fick en straff och ett litet grepp om dubbelmötet.
Uppträdde som ett lag i brygga
Zlatan Ibrahimovic stod inte att känna igen (om man nu inte beaktar det faktum att det var en utslagsmatch i Champions League, under de omständigheterna var han sitt gamla jag) och Edinson Cavanis insats var som en förlängning på den frustrerade intervjun i L’Équipe dagen före match då han förklarade att han inte trivs på sin kant och att ”det måste till förändringar” om han ska bli kvar i klubben i höst.
Hemmalaget uppträdde som ett lag i brygga, men framför allt som ett lag som sällan matchats mot de riktigt stora. Och det är ju här Chelseas fördel av vardagshabitat i Premier League blir uppenbar.
PSG:s normalt stormsäkra mittfältstrio slog för lösa framspelningar, för oprecisa sidledspassningar och såg varje gång ut att förvånas över att det som fungerar mot Sochaux borta inte går att tillämpa när José Mourinho är på besök.
Med de två självklara målskyttarna ur form borde Laurent Blanc haft spänningshuvudvärk, men när en fladdrig David Luíz i Chelsea kom till undsättning med ett mycket påpassligt självmål för Paris började vi ana att det här var PSG:s match ändå, om än inte Zlatan Ibrahimovics.
Blev lite av en räddning
Svensken demonstrerade just den tesen med att kliva av fem minuter senare och de första prognoserna talade om frånvaro
i upp till en månad.
Det är ett hårt slag för vilket lag som helst, men för PSG blev det, bisarrt nog, lite av en räddning.
Inbytte Lucas Moura bjöd på nya löpben och glada miner, men det var Javier Pastore, hela fotbollsfrankrikes mesta mobboffer, som tvåfotade sig förbi ett trött engelskt försvar och slog in 3–1 från snål vinkel.
Mycket tyder på att PSG får klara sig utan sin svensk i returen nästa vecka på Stamford Bridge. Det är vårens hittills mest ledsamma besked för parisarna.
Det roligaste under hela säsongen kom också i går, det att det faktiskt finns ett lag bakom Zlatan Ibrahimovic som kan reda ut det här i hans frånvaro.