Svensken bakom USA:s drömstart
Publicerad 2015-07-06
VANCOUVER. Hemligheten bakom USA:s chockstart på finalen?
En amerikansk stjärna – och svensk hjärna.
– Tony Gustavsson är briljant, säger Jill Ellis.
När slutsignalen gått slog Tony Gustavsson ut med armarna och fick en lång, varm kram av USA:s förbundskapten Jill Ellis.
Det var en grattiskram till den förste i svensk fotbollshistoria som har en guldmedalj från både OS (2012) och VM (2015) hemma. Men framför allt var det ett ärligt menat tack.
Gustavsson är assistenten som älskar att prata, men som inte sagt ett enda ord till media under VM.
Efter finalen kunde han inte längre låta bli.
– Det här är ett lagarbete. Det har bara varit en förmån att få vara en del av det här fantastiska teamet och den här fantastiska resan, säger han när Sportbladet möter honom.
Gustavsson hyllades
USA chockstartade finalen med två Carli Lloyd-mål på fasta situationer innan det ens hade gått fem minuter, och när Japans förbundskapten Norio Sasaki ska förklara varför hans lag förlorade pekar han på just det:
– De hade analyserat och förbättrat sina fasta situationer, säger han.
När Jill Ellis mötte pressen fick hon en fråga om matchstarten, och hon vägrade ta åt sig äran för egen del.
– Jag måste hylla min stab. Tony Gustavsson har tagit över ansvaret för fasta situationer. Vi hade bytt målvakt och tränare och Tony tog över fasta och… han är briljant på det, säger Jill Ellis.
– Vi har fokuserat mycket på det, arbetat mycket, och varje match har vi en liten förändring i våra fasta och idag utförde de det perfekt.
”Han är ett geni”
Abby Wambach valde också att, på eget bevåg, hylla tränarteamet.
– Jill kom in för lite mer än ett år sen. Tony, vår assisterande tränare, är ett geni på fasta situationer. De är stora förklaringar till varför vi står här och pratar om att vara världsmästare. De har fattat felfria beslut när det gäller byten och spelarval.
När Sportbladet träffade Gustavsson, tidigt i morse, hade han trötta ögon, en guldmedalj om halsen, och brått till spelarbussen.
De fasta situationerna fungerade ganska bra?
– Ja, de gjorde dom. Men samtidigt är det så här: det är som en dirigent som står framför en orkester – har du inte de bästa musikerna spelar det ingen roll om du står och viftar med pinnarna.
– Det är samma sak med fasta situationer eller matchplaner, har du inte spelare som kan utföra det så spelar det ingen roll. Det är spelarna som ska ha kredd, inte jag.