London Calling 18/2
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2011-02-19
Sportbladets Premier League-korrespondent Peter Wennman har sin egen sida i Sportbladets papperstidning idag – med det senaste, roligaste och galnaste från världens största fotbollsliga.
Här följer ett axplock.
Köper biljetter – för fyra veckolöner
Som ni vet är det en underbar tillställning på Old Trafford idag: Manchester United mot lilla Crawley Town, FA-cupens femte omgång.
Rooney kommer att ha sina fans, förstås. Och Giggs. Och Vidic får höra sina sånger. Om de nu behöver spela. Det kanske blir så att en helt annan spelare får det enskilt största supporterstödet från läktarna: Crawleys förvarare Kyle McFadzean, 23.
Kyle tjänar nästan 9 000 kronor i veckan, vilket är senastionellt för en division 5-spelare. Och snål är han inte: han har köpt biljetter för 35 000 kronor till matchen på Old Trafford. Dessa har han skänkt till en släkt som består av mer än 40 personer samt ett tiotal vänner.
– Det kommer att bli en hel kurva med McFadzeans-fans, och de kommer att höras, skrattar Kyle.
Fråga själv nästa gång, Wilshere
Redaktören satt en gång i Montreal och såg en Canada Cup-final i ishockey. Det var 1981. Sovjet hade just slagit Team Canadas superstjärnor med 8-1. Efter slutsignalen, ute på isen, bad de fantastiska sovjetiska spelarna om kanadensarnas autografer. Och de gjorde det med äkta beundran och vördnad.
Det känns också fint på nåt sätt när stora fotbollsstjärnor visar den ödmjuka sidan. När de visar tillbörlig respekt för andra berömda namn i branschen.
Det kan till exempel handla om Zlatan Ibrahimovics dröjande, beundrande blick på gamle idolen Ronaldo vid en avspark. Det kan också handla om det snabbaste 60-metersloppet i historien, den gången då Anders Limpar sprang som en galning tvärs över planen, innan domaren ens blåst färdigt slutsignalen, för att byta tröja med Diego Maradona.
Det kan även handla om en 19-årig supertalang som Jack Wilshere, mittfältaren som gjorde en jättematch när Arsenal slog Barcelona i onsdags. Omgiven av internationella superstars, spelare som Wilshere älskat under uppväxten, stod sig ”Jack the Ripper” alldeles utmärkt i konkurrensen. Men var han kaxig efteråt? Slog han sig för bröstet?
Nej, Wilshere sprang direkt och bad om Xavis tröja. Den fick han. Sen rusade han till Iniesta och fick klartecken för den också.
Two down, one to go. Han ville även ha Leo Messis. Men vågade inte fråga. Så han bad lagkompisen Cesc Fabregas, inte lika lättimponerad i dessa dagar, om hjälp. Enligt vad redaktören förstår gick det bra, men Cesc skriver på sin twittersida:
”Nästa gång får han faktiskt fråga själv”.