HÄR AVSLÖJAS GULDTAKTIKEN

Kristoffer Bergström

Stjärnorna har varianterna klara för hur de ska nå framgång i EM: ”Måste skapa relationer”

Albufeira, Portugal. För att kartlägga Sverige avlönar våra motståndare spioner, ägnar sig åt videoanalys och granskar träningar.

Måste man krångla så?

Vi bad stjärnorna själva visa taktiken som ska ta oss till EM-final.

I torsdags delade jag baksäte med Kosovare Asllani. Vi åkte från träningsplanen i Guila till hotellet i Albufeira, förbi komplex där det bor fler britter än portugiser, förbi den för säsongen öde kroggatan The Strip. Trafiken brusade, dugget föll.

Sverige hade dagen före spelat 1–1 mot Kina. Asllanis och Schelins samarbete hade hackat, så jag frågade hur de skulle bli samstämda till EM i juli.

– Vi ska inte bli frustrerade redan. Det handlar om att få med Seger ännu högre i planen. Får vi ihop ett samarbete mellan mig, Seger och Lotta blir vi riktigt bra.

Framåt uppfarten till landslagets resort undrade jag om Kosovare var lycklig i Paris. Och om hon var rik och säkert ännu sämre frågor som jag i efterhand inte vågar lyssna igenom på diktafonen.

När vi skildes åt höll hon upp pekfingret i luften.

– En. Du får en stjärna av fem. Det var inte så högklassiga frågor.

Två dygn senare har vi gaskat upp oss. Sverige slog Island med 6–1 i fredags och anfallsduon gjorde tre mål. Jag har fattat att Sveriges centrala anfall leds av tre spelare och att jag inte ska fråga så förbannat mycket.

Så där sitter vi i en tom restaurang. Jag, Lotta Schelin, Kosovare Asllani och Caroline Seger runt ett bord. En magnettavla mellan oss. Sol ute, svalt och tyst inne.

”Borde bli fler mål”

Asllani låter de blå magneterna dansa runt de statiska röda.

– Vi vill ha Seger involverad i så mycket som möjligt. Från Lotta över till mig och vidare, pu-pu-pu, så kommer Seger fri, beskriver hon.

Sedan Pia Sundhage tog över och utsåg Lilie Persson till ansvarig för offensiven har spelsystemet vridits från 4-5-1 till 4-4-2. Tränarna har proklamerat att Asllani i nuläget är förstaval bredvid Schelin.

Rollfördelningen på mittfältet är spetsad så att Lisa Dahlkvist kliver bakåt och nyttjar sina långbollar medan Caroline Seger från ett högre läge kilar in bollar mellan motståndarben. Och löper oftare i djupled, som i varianten Asllani just visade med magneterna.

– Det blir lättare för mig att ta löpningar när vi väl får upp bollen, säger Seger.

Kommer du göra fler mål än förr?

– Det vet vi inte, men om vi kör den här varianten hela tiden borde det bli så.

Lotta demonstrerar nästa variant som kommer i två versioner. Uppspelet är detsamma, men tempot varieras beroende på vem som möter.

– Vi tränar på att samarbeta så att det kommer automatiskt. Vi har lärt oss att jag lägger på ett medan Kosse tar in och lägger på två, säger Schelin.

Hur mycket av Sveriges anfall är inspiration och hur mycket är inövat?

Seger svarar:

– Själva tänket är bra att ha i ryggmärgen, fast det handlar om olika situationer. Som Lotta säger måste vi skapa relationer. Vi ska hum om hur den andra gör.

Så ni har bestämt att Lotta tar ett tillslag och att du, Kosovare, tar två?

– Ja. Jag var tidigare inte säker på att Lotta villa lägga den på ett, men nu har vi diskuterat det. Och överlag har vi sagt att fördelningen vem som hämtar boll är sjuttio-trettio. Lotta löper sjuttio procent av gångerna i djupled.

Procentsatsen är en kompromiss från lägret i Stockholm i februari då landslaget mötte pojklag. Lilie Persson frågade hur ofta anfallarna ville möta uppspel. Schelin sa att hon skulle löpa i djupled åtta av tio gånger, Asllani att hon ville ha femtio-femtio. När Persson jämkat blev det sjuttio-trettio.

Staplar grundmönster

Med stadgarna satta måste duon få mer synkade impulser. Där är de inte framme, tycker Persson, fast mycket har hänt sedan träffen i höstas då den ena anfallaren knappt såg den andra vid bollmottag.

Schelin berättar att de här i Algarve staplar grundmönster att ha över EM.

– Vi fokuserar på ett antal som man kontinuerligt tränar på. Men fotboll är så komplext, sedan man var sex år har man lärt sig mönster som satt sig i ryggmärgen. Nu söker vi efter x antal spelvägar som bas.

Är det åtta stycken? Fem?

– Fyra-fem. Och ju närmare mål vi kommer desto friare blir det.

Tvärtom då? Finns det någon grej som funkar på tavlan men inte på planen?

– Att Seger ska komma på överlapp, hur skulle det se ut? Nej, jag skojar...

Asllani bryter in:

– Nickmål. Snart måste de komma.

Sedan Pia tillträdde har ni en assisterande tränare som enbart ansvarar för anfallsspel. Vill ni har mer eller mindre instruktioner?

– Jag är nöjd, för det är ganska fritt, inte inristat vad vi måste göra, säger Asllani.

Du känns som en spelare som vill ha få instruktioner.

– Det är sant. Jag ska inte vara i en box. Så mycket frihet som möjligt. Du vill också ha frihet.

Hon pekar på Caroline som inte hinner svara innan Asllani tar ordet igen. Hon luftmålar en kvadrat med fingrarna.

– Här är Lotta och Seger. Här utanför är jag.

Schelin svarar:

– Vi ba: kom in, kom in till oss.

”Det var snyggt”

Vilken sorts backar är värst att möta?

– Bulldozers, säger Seger.

– Snabba backar. Som Rampone i USA. Hon är minst lika snabb som jag och jävligt följsam, säger Schelin.

– Er franska mittback, säger Asllani och nickar åt Schelin.

– Den långa eller hon som dönar i (Wendie Renard och Laura Georges, båda franska landslagsspelare)?

– Båda. Den långa är lång som lampan där borta. Så står man bredvid och ska nicka...

Tillåts backar döna för mycket? Är domarnivåerna bra?

– Överlag blåser de för mycket. Det är största problemet i damfotbollen. Vi gillar när de låter det smälla, säger Schelin.

Sverige gjorde tio mål på sex matcher i VM 2011 och sju mål på fyra OS-matcher i somras. Är det nog?

Schelin igen:

– Ja. Vi möter de bästa i världen, då gör man inte sex mål per match. Vårt signum är försvarsspelet men vi vill framåt också.

Hittills har Caroline Seger inte rört magneterna, så jag ber att få se en anfallskombination som ska vara dräpande i en tänkt EM-final mot Tyskland i juli.

– Då går jag hela vägen, säger hon och vickar den blå pluppen genom de å så stilla röda. Hon trollar sig fri från halva plan!

Sedan blir hon realistisk och förevisar ett exempel hämtat från segermålet i landskampen mot Holland i höstas. Då rann bollen på ett tillslag mellan Lisa Dahlkvist, Schelin, henne och Asllani.

– Så kan vi också göra. Det var snyggt.