Ägarnas älskling

Erik Niva

Chelseas nye tränare Carlo Ancelotti är van att ge vika för makten

Tittar han bakåt så har han Italiens premiärminister efter sig. Tittar han uppåt så har en av världens rikaste män hängt ett svärd ovanför hans huvud. Så Carlo Ancelotti tittar inte. Han kör ner huvudet i myllan och lyckas med de managerjobb som andra tränare beskriver som omöjliga.

Så satt han där med sin buttra uppsyn och fyrade iväg pilarna mot de mest oskyddade och allra mest känsliga punkterna.

– Det finns tränare som har förlorat sin värdighet. Jag tar ut laget som går ut på planen – alla andra tränare kan inte säga detsamma.

José Mourinho hade smågnabbats med Milans tränare Carlo Ancelotti under hela sin första säsong i Inter.

Nu hamrade han på med storsläggan, slog för att orsaka maximal skada på sin rival.

– Om någon hade sagt åt mig vad jag skulle göra med min laguppställning så hade mitt kontor stått tomt nästa dag, mina resväskor hade varit packade.

I februari 2004 så förde Carlo Ancelotti sitt Milan till ännu en derbyseger över Inter.

3–2 blev det, efter en dramatisk upphämtning.

Ändå var ägaren Silvio Berlusconi långt ifrån nöjd.

När han mötte – eller sökte upp – intervju-mikrofonerna efter matchen var han snarare rasande.

– I morgon ska jag skriva ett brev till Ancelotti. Det kommer inte att innehålla ett förslag, utan en order till honom och alla kommande Milan-managers. De måste ha två anfallare på planen, eller säga upp sig.

Ett dygn senare var Berlusconi fortfarande så upprörd att han gick ut i live-tv-showen La Domenica Sportiva för att upprepa och förtydliga sitt krav.

– Spelarna håller med mig, och tillåt mig peka ut att ingen annan klubbägare i världen har vunnit lika mycket som mig. Jag vet vad jag pratar om. Om Milan ska kunna utmana klubbar som Real Madrid måste vi alltid gå ut på planen med full kraft. Från och med nu vill jag alltid ha två anfallare på planen. Och Serginho ska spela vänsterback. Annars kommer inte Ancelotti att vara manager för den här klubben längre.

Inget kontor stod tomt dagen efter. Inga resväskor var packade.

Carlo Ancelotti fortsatte stoiskt att arbeta vidare, utan att kommentera Berlusconis utbrott med mer än några få ord.

– Jag lyssnar alltid på goda råd.

Silvio Berlusconi är en man som är van att bli åtlydd.

Han har varit Italiens premiärminister vid tre olika tillfällen – och inte nog med det.

En gång i tiden så coachade han dessutom Edilnord, ett litet amatörlag från Milanos utkanter.

Sju tränare – på fem år

Han tänkte minsann inte köpa en fotbollsklubb, bara för att sedan följa sin investering passivt.

Redan 1988 krävde han att Frank Rijkaard skulle petas, till förmån för en argentinsk playmaker som hetter Claudio Borghi.

Tio år senare betonade han att kroaten Zvonomir Boban minsann borde bilda en offensiv trio tillsammans med George Weah och Oliver Bierhoff.

Ändå blev inte alltid resultaten så fläckfria som Berlusconi tyckte att de borde vara.

I början av 2000-talet var han inne i en sparkarsvit som skördade sju tränaroffer på fem säsonger.

Då stannade coachrouletten på Carlo Ancelotti – utan att sedan omedelbart ta fart igen.

Ancelotti blev kvar i år efter år efter år.

Hade Berlusconi förändrat sitt sätt att leda klubben?

Hade han slutat lägga sig i tränarens affärer?

Nej, skillnaden var bara att Ancelotti tycktes klara av att arbeta med de ovanliga förutsättningarna.

Inför Champions League-finalen mot Juventus 2003 hade Berlusconi infiltrerat Ancelottis matchgenomgång.

Han stod visserligen tyst, men tycktes å andra sidan anteckna allt Ancelotti sa.

När han var klar vände sig tränaren mot sin ägare:

– Hur skötte jag mig?

Berlusconi fyrade av sitt allra mest vinnande tv-leende.

– Underbart. Vi kommer definitivt att vinna.

Och det gjorde ju Milan.

Några veckor senare publicerades en bok som innehöll några ritningar och formationer. Det var det som Berlusconi hade plitat ner i sitt anteckningsblock under den där laggenomgången – och sedan överlämnat till sin tränare.

Berlusconis pr-stab lät också kommunicera att det förmodligen var detta som hade legat till grund för segern.

Tidigare under turneringen hade Ancelotti haft för avsikt att låta danske mittbacken Martin Laursen spela mot Real Madrid, men fått beslutet upphävt av en klubbledning som föredrog att se Alessandro Nesta på planen.

Då hade Ancelottis fru Luisa exploderat:

– Vilka är dessa människor som inte låter min make sköta sitt arbete på sitt eget sätt?

Men Carlo Ancelotti förblev tyst, fortsatte strävsamt jobba på.

De första gångerna ”Carletto” träffade Roman Abramovitj upplevde han det som om han plötsligt hamnat i en spionnovell.

Han beskrev själv mötet i detalj i sin nyutkomna självbiografri ”Preferisco la Coppa”.

– Taxichauffören får mig nervös. Han fipplar med backspegeln, men egentligen studerar han mitt ansiktsuttryck. Milans tränare på hemligt uppdrag. Jag – som 007, med ansikte som en lejd mördare. Vad som står på spel här är mitt liv, min framtid. Mer än en taxi framstår det här som en tidsmaskin som ska ta mig från Milanello till Stamford Bridge, från i går till i morgon.

Lika kortsiktig som Berlusconi

Taxiresan ledde fram till lyxhotellet George V, vid Champs Elysées.

– Jag har solglasögon på mig, och ser mig omkring med en hemlig agents typiska ansiktsuttryck för att försäkra mig om att det inte finns några fotografer. Det här är en ny värld för mig, men jag inser att jag måste lära mig bemästra den också.

Roman Abramovitj har inte samma ledarstil som Berlusconi.

Han uttalar sig aldrig i medierna, kritiserar aldrig sin manager utåt – men har med åren visat sig vara precis lika lynnigt kortsiktig som den italienske premiärministern.

Abramovitj var trots allt mannen som sparkade Mourinho för att han spelade för tråkig fotboll, och var motsträvig till att ta ut Sjevtjenko och Ballack i laget.

Räknar man därutöver in Ranieri, Grant, Hiddink och nu Ancelotti är han nästan uppe i samma tränaromsättning som Berlusconi var i sina vildaste dagar.

”Du styr inte över makterna”

Processen tar sig bara lite annorlunda uttryck, avrättningarna tycks drivas av någon sorts inåtvänd melankoli snarare än spontana känsloutrbott.

– Han talade i ett lågt, känslosamt tonläge. ”Vi har just förlorat Champions League, vi har just förlorat ligan. Ingen kan vänta sig att jag ska vara nöjd. Chelsea har ingen personlighet. Jag känner inte igen mitt lag”.

Ancelotti lyssnade, noterade – men sa inte särskilt mycket alls.

Han borrade ner huvudet och började förbereda sig för att jobba längre under Abramovitj än någon annan tidigare gjort.

Carlo Ancelotti är bondson.

Han menar själv att uppväxten ute på åkrarna har lärt honom allt han behöver veta om att vara fotbollstränare.

– Det krävs samma lugn, samma tålamod, samma planering. Om du vill ha parmesanost i dag så kommer det ändå ta minst ett år innan allt har vuxit färdigt och du kan producera osten. Du sår i dag, du skördar ett eller två år senare.

Något annat?

– Och så måste du inse att det finns saker du inte kan påverka. Du styr inte över makterna högt däruppe. Över vädret, vinden, regnet och... Den sortens saker. Du måste göra ditt jobb på marken, oavsett vad som händer ovanför dig.