Bergström: Vinner Göteborg årets match tar de guld
Oavsett lagsympatier och landsända, oavsett om du föredrar dam eller herr, oavsett om du är gammal eller ung.
Vi kan väl enas om en sak?
Det här är svensk ligafotbolls största match år 2020.
Sensommaren 2020 är nästan ingenting asroligt.
Pandemin passiviserar oss, föreställningar ställs in, Danny får inte sjunga, biografer vevar halvårsgammal dynga och idrottare presterar nittioprocentigt inför nollprocentigt fyllda läktare.
Jag ska inte dra enorma växlar av en fotbollsmatch. Efter slutsignal kommer inte våra liv vara förändrade.
Men mellan klockan arton och tjugo på söndagskvällen ska Rosengård möta Göteborg i den damallsvenska seriefinalen. Det är inget mindre än två svinroliga timmar. Något att längta efter, något ladda inför, något att njuta av.
De kommer aldrig falla igenom
Förutsättningarna är delikata, för utgången kommer prägla hela hösten. Vinner Rosengård tar de över favoritskapet, blir det kryss kopplar Göteborg grepp och vinner gästerna är damallsvenskan i princip avgjord.
I princip?
Det var fegt. Vinner Göteborg har de sex poängs ledning. De har tappat fyra poäng på mer än halva serien, de kommer inte falla igenom helt på upploppet. Vinner de mot Rosengård kommer de ta föreningens första SM-guld.
Och när vi ändå är inne på svulstiga ord.
Det här är årets svenska ligamatch.
Kom igen – en ren seriefinal!
Jag menar det, jag håller det närapå som en objektiv sanning, en du gärna får försöka motbevisa.
MFF tar hem herrallsvenskan, Morön och AIK har grepp om Elitettan, Giffarna bråkar med HBK om andraplatsen i Superettan. Det verkar bli tajt i ett par division 1-serier, nästa söndag brakar galenoffensiva Lödöse Nygård ihop med målsnåla Qviding, ett par veckor senare ställs Linnea Strands Sundsvall mot Lucinda Ernst Barnards Täby.
Men kom igen. En ren seriefinal i högsta serien. Så många landslagsspelare att de behöver trängas också på bänkarna. Nyförvärv som möjligen är spelklara, möjligen inte. Tränare som fräser åt varandra.
Rosengård gör nio mål en dag och noll nästa. Göteborg har en skadebenägen back och målvakt som måste hålla ihop om det så krävs silvertejp och buntband.
Spännande? Som att ha tolv rätt inför stryktipsets sista kamp.
Det där är gårdagens sanningar
Det finns så många variabler att utgången är svårläst, men jag kan ta några korta ord om kombattanterna:
I Rosengård gör Glódís Perla Viggósdóttir en kanonsäsong i försvaret. Mittfältstrion Seger-Troelsgaard-Cankovic springer emellanåt på samma ytor, man saknar Bennisons djupledsruscher, men på slutet har rörelser och motrörelser harmoniserat. På topp är Mimmi Larsson vass medan Anna Anvegård bara gör mål i storsegrar.
I Göteborg är Jennifer Falk bäst, men ryker hon finns inget rimligt alternativ i målet. Natto Kuikka tjänstgör med den äran som både back och ytter, mittfältet glänser trots Rubenssons och Böe Risas frånvaro. Stina Blackstenius skär hål i alla backlinjer, men är ineffektiv i avsluten.
I det oavgjorda mötet i juli hade Göteborg bättre inläggsspel och omställningar medan Rosengård styrde tempot och kortpassade. En påtaglig brist hos serieledarna var svårigheten att lugna ner spelet, de har ingen Caroline Seger som fryser matchen och låter lagkamraterna andas.
Men det där är gårdagens sanningar. I dag kan det stå 0–2 eller 3–1 efter en halvtimme. Det kan bli målsnålt eller blodigt, hätskt eller sansat, tekniskt eller frenetiskt.
Men lita på mig. Astråkigt kommer det inte bli.