Dags åka till Island och avgöra EM-kvalet
GÖTEBORG. Idrottsvärlden har pandemiskakat och omständigheterna är svåra.
Men Peter Gerhardssons lagbygge står sig stabilt på en fast grund.
Efter en målexplosion mot ett försvagat motstånd åker Sverige till Island för att avgöra det här EM-kvalet
Det är ofta så med detta landslag. Dagarna inför match handlar sällan om fotboll och taktiska drag. Kanske inte minst inför de många kvalmatcher som Sverige vinner nio gånger av tio.
Vi rör oss i stället i andra domäner. Jämställdhet och rätten till lika avtal som de manliga kollegorna, den mer djupa betydelsen av utvecklingen i brittisk fotboll när de traditionstyngda klubbarna öppnar plånböckerna och faciliteterna för de kvinnliga spelarna och människors lika rätt. Intressanta synpunkter levererade av individer som alla är med på en större resa.
En stark protest mot rasism före avspark fanns det också plats för, men sen fick fotbollen tala.
Byggstenarna sitter på plats
Det var på förhand två lag med olika sportsliga förutsättningar.
Ungern tvingades lämna åtta spelare hemma på grund av covidutbrott. Vi lever i tider som präglar både samhället och idrotten.
Men ska vi vara krassa saknades endast tre spelare från den startelva som mötte Sverige i Ungern förra hösten. För Sverige var motsvarande siffra fyra spelare, alla borta på grund av skador.
Ungern har varken samma bredd eller spets, konstaterade Wolfsburgs Zsanett Jakabfi inför matchen. Den här kyliga kvällen på Gamla Ullevi var skillnaden tydlig.
Sverige kunde haft ledningen med 3–0 i halvtid och mellan kaffe och bulle för de frusna funktionärer och mediemänniskor som var på plats ekade ordet ineffektivitet.
Så kan man se det.
Man kan också se att ett lag som skapar chanser ofta får utdelning till slut. Så var det i den krampaktiga tillställningen mot Chile i VM, så var det i dag.
När det lossnade så lossnade det rejält och det är klart att utvisningen av Ungerns målvakt Barbara Biró spelade stor roll.
Peter Gerhardsson, med skadade hälsenan i paket, flög upp från sin pall en enda gång och det var det när Lina Hurtig frilägesfälldes. Annars kunde förbundskaptenen sitta tillbakalutad.
Grunden är stabil och byggstenarna sitter på plats.
Sverige är supervassa på fasta situationer med farliga huvudspelare som Magdalena Eriksson, Linda Sembrant och Lina Hurtig. Sex mål kom på fasta.
Kontringarna sitter, Sverige hittar rätt direkt vid bollvinst.
Sveriges fysik är talande och till och med ”hjälpgumman” Caroline Seger ser ungdomsung ut i benen. Kosovare Asllani verkade inledningsvis vara kvar i pandemitakt, men när hon piggnade till var hon obarmhärtig i det fysiska spelet och finessfull i det tekniska.
Sverige radade upp anfall och visade mångfald i sista tredjedel. Låt oss peka på ett exempel. Passningsvägen (från Seger, via Asllani) som innebar att Lina Hurtig kom fri med målvakten i första halvlek var ytterligare ett bevis på att det finns nya, centrala, vägar för det svenska landslaget.
Nya spelare knackar på dörren
Vi tappade snabbt räkningen när islossningen var total, men vi får inte glömma att det var mot ett svagt, trött motstånd.
Anna Anvegård visste inte heller hur många mål hon noterades för. Ett, två eller tre?
Lite strunt samma. Här finns delar i spelet att ta med och nya spelare som knackar på dörren, kom ihåg att EM spelas först 2022.
För Sverige gäller det nu att skaka av sig segersötman.
På tisdag väntar en seriefinal mot Island. Då kommer det att blåsa snålt och krävas en annan fysisk insats.
Det finns ingen anledning till oro.
Inte ens ett vulkanutbrott borde skaka om det här lagbygget.
Inför matchen hoppades jag att Peter Gerhardsson skulle ge Zecira Musovic chansen som förstemålvakt och låta henne stå i två matcher. I grunden för att peka ut en naturlig andremålvakt. Han valde Jennifer Falk, som har en snabbhet vilket passade mot kontringslaget Ungern.
Det kan väl bli ett byte på tisdag och då kvarstår konkurrenssituationen. Väljer han Falk vet vi Gerhardssons val av skadade Hedvig Lindahls naturliga ersättare.