Knackigt genrep behöver inte följas av blek premiär

Erik Niva

Erik Niva om Sveriges insats i genrepet mot Serbien

helskärm

Några trötta gamla fotbollssanningar att luta sig mot när det känns som att vi behöver dem.
Att vinna utan att spela bra är ett tydligt tecken på styrka.
Skapar man få chanser blir det desto viktigare att sätta de som dyker upp.
Och nä, ett knackigt genrep behöver ju inte följas av en blek premiär.

Sverige slog Serbien med 2-1, men var ni inte övertygade om det blågula landslagets förträfflighet igår lär du inte vara det idag heller.

Under ett stort stycke av förstahalvleken var det snarare så att alla de farhågor och frågetecken vi har med oss på resan österut växte på ett sätt som gjorde att vi inte längre kan hoppas på att smussla undan dem i handbagaget.

Serbiens unga reservlag förde matchen, styrde spelbilden.

Granqvist missade grovt

Det nykomponerade mittbacksparet fick inte till ansvarsfördelningen, vare sig i öppet spel eller på fasta situationer. Andreas Granqvist kom fel på det mesta, och missade ganska grovt i samband med det serbiska kvitteringsmålet.

Mittfältet såg trögt och stationärt ut. Allt blev för centrerat då yttrarna kom inåt i planen, och Anders Svensson låg någon tiondel efter i matchrytmen.

Anfallsspelet blev alldes för endimensionellt, då vi inte hade en enda spelare på planen som var benägen att gå i djupled.

Det finns naturligtvis ingen anledning att kasta sig in i panikens omloppsbana för de sakernas skull.

Med tiden blev det mesta bättre med det svenska spelet, och inget av problemen behöver heller vara olösliga. Vi kommer garanterat att gå in i EM-premiären med en helt annan adrenalinnivå och ett helt annat tävlingsmatchfokus. Förhoppningsvis går vi dessutom in på Olympiastadion med en spelklar Johan Elmander.

Sverige vann igen, precis som vi gjort hela vägen genom den här genrepsvåren.

Det saknar inte betydelse.

Vi behöver Elmander

Jag fick se prov på att Zlatan Ibrahimovic är säker på att skjuta straffar lågt ner till vänster, att Ola Toivonen är duktig på att snappa upp tillfällen som ligger lösa och att Rasmus Elm har både snabb speluppfattning och fin passningsfot.

Bra det – men det var liksom inget jag inte redan anade på förhand.

Jag går däremot inte hem från Råsunda och känner mig trygg i att vi kommer att gå igenom en EM-match utan att drabbas av avgörande försvarsmisstag. Jag åker inte heller härifrån med en tro på att vi kan vaska fram särskilt många målchanser utan några naturliga djupledsspelare.

Vi behöver större noggrannhet och bättre intensitet i det kollektiva försvarsspelet. Vi behöver bättre offensiv rörelse. Vi behöver Elmander.

Vi saknade mycket av det här ikväll, men det är helt okej.

Så länge vi har det på måndag så är jag nöjd och glad.