Asaharas tre tankar: ”Vem hade trott att det inte skulle bli polemik?”
Trots alla stjärnvärvningar har Barcelona fortfarande inte åtgärdat sin kanske största lucka.
I Milano tystade ”utfyllnadsspelare” tvivlarna och i Paris så ligger en megastjärnekonflikt och gror mer eller mindre med öppen ridå.
Här är Makoto Asaharas första tre tankar för säsongen 2022/2023.
Positionen Barça behöver förstärka
De fick ut (nästan) alla sina nyförvärv till premiären till slut. I sista sekund lyckades Barcelona registrera Robert Lewandowski, Raphinha, Franck Kessie, Andreas Christensen och en kontraktsförlängd Ousmane Dembele till ligapremiären hemma mot Rayo Vallecano.
Kort och gott var allting upplagt för en premiärfest på Camp Nou.
Det blev 0–0 och mållöst.
PLUS: Stor rankning: Europas 30 bästa klubbar
Med det sagt så finns det ännu ingen anledning att fiaskostämpla megasatsningen eller börja kasta tvivel över den otroligt välrustade offensiven. För Robert Lewandowski kommer göra sina mål. Raphinha och Ousmane Dembele kommer dribbla bort sina backar. Och Ansu Fati kommer att ge Xavi enorm huvudbry när han ska välja vilja tre som egentligen ska starta där framme på topp (för så bra är han).
Däremot highlightade den mållösa drabbningen en lucka som Barcelona, tro det eller ej, faktiskt inte lyckats åtgärda under deras minst sagt frikostiga sommar.
För de har ju ingen renodlad högerback.
Sergiño Dest var inte ens med i truppen (vilket går att diskutera rimligheten i). Dani Alves har släppts till Mexiko (vilket också går att diskutera rimligheten i). Sergi Roberto är numer blonderad och fortfarande inte en högerback som är bra nog för Barças nuvarande ambitioner. Ronald Araujo är en så pass skicklig och intressant mittback att det är ett slöseri att spela honom som högerwingback.
Det är onekligen tydligt att de behöver den där självskrivna högerkantspringaren som de ännu inte lyckats värva i detta sommarfönster. Inte bara för deras defensiv men kanske framförallt för att ge en extra välbehövlig dimension till offensiven. Den spelare som Cesar Azpilicueta hade kunnat vara, men inte blev då han valde att stanna i Chelsea i stället.
Samtidigt jagar de med all tydlighet en sista supervärvning innan fönstret stänger.
Förstå mig rätt, Bernardo Silva hade varit en helt makalös rekrytering och kanske den allra bästa värvningen hittills av alla deras iögonfallande värvningar. Och jag kan, tro det eller ej, se logiken i att skifta Frenkie de Jong mot Bernardo Silva även av rent sportsliga anledningar.
Men oavsett förbryllar det att de fortfarande, trots alla ekonomiska hävstänger och spenderade miljarder, inte åtgärdat en av sina mest alarmerande luckor.
Följ med Sportbladets Premier League-podd till London – läs mer HÄR
Rebic och Brahim tystade tvivlarna
Sett till att vara regerande ligamästare så kändes ändå Milanelvan i premiären mot Udinese som en ganska svag sådan på pappret. Sandro Tonali saknades. Ante Rebic, med två mål totalt under fjolårssäsongen på CV:t, startade som central anfallare.
Och när Udinese prickade in ett mål mindre än två minuter in på säsongen så kändes farhågorna besannade.
Men snabbt skulle man få käka upp sina funderingar. Och det via spelare som tystade tvivlare, inkluderat undertecknad.
Det råder ingen tvekan om att Ante Rebic varit en nyttig truppmedlem under sina år i Milan. Samtidigt har han känts som en betydligt mycket viktigare del i ett Milan som slåss om Europaplatser än i ett Milan som slåss för ligatitlar.
Nu kanske man inte ska dra allt för stora växlar från två fullträffar mot Udinese i en ligapremiär. Men två fullträffar är likväl två fullträffar.
Ante Rebic fick något överraskande chansen före namn som Olivier Giroud och Divock Origi. Han tog den verkligen. Och han lär fortsätta vara en nyttig truppmedlem även resterande säsong.
En annan spelare som verkligen tog sin chans var också Brahim Diaz.
Att den spanske offensive mittfältaren har otroligt fina fötter och en storslagen talang råder det ingen tvekan om. Samtidigt har han stundtals känts lite för valpig och ojämn för att verkligen bära den viktiga nummer tio-rollen i ett lag med AC Milans ambitioner, åtminstone i undertecknads tycke.
Ett mål, en assist och en fin insats även i övrigt talar sitt tydliga språk om att Brahim Diaz inte tänkt att snällt bara kliva åt sidan för potentiella nyförvärv som vill åt hans offensiva kreatörsplats i startelvan. Om inte annat var det en drömstart på säsongen för den alltjämt lovande spanjoren.
På tal om en annan Milanspelare som visade sitt värde i 4–2-segern på San Siro.
Ismael Bennacer må ha tappat sin startplats under Scudettosäsongen ifjol. Men bli inte förvånade om han behåller den denna säsong, mer eller mindre oavsett vilken Kessie-ersättare som Milan lyckas plocka in innan transferdeadline.
För han fick också en perfekt start på sin säsong.
Perez får vatten på sin Mbappé-kvarn
PSG har demolerat Clermont Foot och Montpellier och har 10–2 i målskillnad efter två matcher.
En, till synes pånyttfödd och oerhört formstark, Neymar har gjort 3+3 på två matcher. Lionel Messi (2+1) har sett oerhört spelsugen och glad ut han med.
Kylian Mbappé? Han har också öppnat målkontot, men han missade också en straff i sin första match för säsongen under lördagen. Men framförallt verkar det, redan nu, ha börjar skära sig rejält bland megastjärnorna längst upp i PSG:s hierarkiska pyramid – redan i omgång två.
Bilderna på när PSG:s bäst betalde spelare och uttalade förstanamn knuffar på Lionel Messi för att länge diskutera med Neymar om vem som ska ta den andra straffen i mötet med Montpellier (spoiler alert, Neymar tog den och gjorde mål) är en sak.
Däremot är det de virala bilderna på en offensiv ”löpning”, eller rättare sagt bristen på löpning, som får en att fundera allra mest över hur det egentligen står till i den franska huvudstaden och i huvudet hos en av världens allra bästa fotbollsspelare.
– Han är en tävlingsmänniska och det tar tid att få tillbaka hundra procent av hans status, sade tränare Christophe Galtier till Canal Plus efter matchen, utan att vilja reagera nämnvärt på Mbappés synliga besvikelse över att en passning slogs till Messi i stället för honom.
”Vem som slår straffar i PSG är inte problemet. Problemet är att en spelare ber ledningen att sälja en annan spelare (samtidigt som han tror att den senare inte är medveten om det). Så enkelt är det”, skriver den franske journalisten Romain Molina på Twitter angående PSG-konflikten.
Och han har en poäng. Det är heller ingen förvånande poäng.
För vem hade kunnat tro att det inte skulle bli polemik när en världsstjärna ber klubbledningen att sälja sin minst lika kända lagkamrat?
Något som rapporterats ha varit fallet från trovärdiga, franska håll hela sommaren.
Visst fanns det en hel del bitterhet i Madridpresidenten Florentino Perez uttalande att Mbappé inte längre är sig själv.
Men visst har Perez analys av 23-åringen fått vatten på sin kvarn under helgen.
