Djurgården bäst – inget gott betyg för Stockholm

Inte speciellt bra.

Definitivt inte vackert.

Men Djurgården kan trösta sig med att laget åtminstone är bäst i stan.

Djurgården är visserligen sällsynt profillöst och laget har ofta hysteriskt svårt att göra mål. Men med sin traktorfotboll lyckas de till och med mala ner ett lag som Sundsvall på Stadions regntunga gräsmatta och även om man inte briljerar ser det hyfsat gediget ut.

Ett par klasspelare

Laget har ett par klasspelare (Daniel Sjölund, Andrej Komac), ett gäng stabila trotjänare (Markus Johannesson, Toni Kuivasto, Pa Dembo Touray) och några lyckade nyförvärv i Patrik Haginge och Johan Oremo, som börjar hitta tillbaka till Gefle-formen.

Framförallt Sjölund har lyft hela föreningen sedan sin comeback i somras. Hans kontrakt går ut efter nästa säsong och att förlänga där blir klubbledningens viktigaste uppgift kommande år.

Kan bara tränaren Siggi Jónsson hålla fingrarna i styr och låta bli alla underliga rotationer blir åtminstone jag inte förvånad om de till och med lyckas knipa fjärdeplatsen till slut.

Att Djurgårdens mellanår sen ska räcka för att ta hem ”bäst i stan”-pokalen är inget gott betyg för Stockholmsfotbollen men likförbannat allsvensk verklighet 2008 och med en bra avslutning har laget ingenting att skämmas för.

AIK borde skämmas

Skämmas ska däremot ”Real AIK”.

1–2 mot Halmstad i går efter – en sällsynt usel insats. Nio raka matcher utan seger. Laget saknar eget spel och allt vad självförtroende heter.

Trots miljonsatsning och storklubbsfasoner.

AIK anno 2008 är en stark utmanare till Malmö FF om titeln årtusendets största allsvenska flopp.

Hammarby var ju annars länge årets bästa Stockholmslag.

Nu har Petter Andersson flyttat till Holland och man är det inte längre, det blir tufft att ta poäng mot Göteborg på Ullevi i dag.

Men med tanke på klubbens resurser är det ganska magstarkt att kalla säsongen för ett misslyckande. En sjätte, sjundeplats är ungefär just vad dagens trupp är kapabel till.