Kallas för ”Sveriges Gareth Bale”

Fredrik Jönsson

helskärm

Han springer ifrån Tobias Hysén, har blivit petad av Joseph Elanga och fått smeknamnet ”Sveriges Gareth Bale”.

För svenska fotbollsfans är Rasmus Lindkvist okänd – men han siktar på landslaget.

– Jag ska inte prata skit, då kommer jag väl aldrig in i landslaget. Men det känns inte som att det finns någon idé, säger han i en lång intervju med Sportbladet.

Fostrad i Brommapojkarna, spelade för Djurgården som junior. Sedan gick han via Skellefteå, Dalkurd och Östersund – till proffslivet i Norge hos Vålerengen.

Där har Rasmus Lindkvist gjort succe.

– Jag har tagit den långa vägen, om man säger så. Det är kul att det ger resultat nu, säger han till Sportbladet.

– Jag trivs väldigt gott här, både i klubben och staden. Oslo påminner om Stockholm, där jag växte upp. Det är bara att det är väldigt mycket dyrare här. Jämfört med Sverige är det dubbelt så dyrt med lägenhet. Så jag förstår varför svenskarna åker hit för att jobba och bor fyra-fem stycken i en lägenhet.

”Är väl typiskt svenskt”

Varför Tippeligan och inte allsvenskan?

– Lagen i Sverige, framför allt i allsvenskan, har inte vågat ta in mig. I slutet av januari hörde Vålerengen av sig, var beredda att köpa loss för mig en bra summa pengar. De såg mig som en startspelare, och därför tog jag chansen.

– Jag har varit i kontakt med allsvenska klubbar sedan jag började spela seniorfotboll, första året i division ett var det många som var intresserade. Många har varit och kollat, framför allt Djurgården eftersom jag spelat där i många år. Men det har aldrig blivit något.

Varför?

– Jag vet inte varför det aldrig skedde, det är väl typiskt svenskt, man vågar inte riktigt. Jag var väl lite dåligt defensiv, då kunde de inte ta in mig. I stället för att ta in mig och göra mig bra defensivt. Det funkar inte riktigt så i svensk fotboll, vad jag vet.

– Jag var nere i Malmö och provspelade, då Ricardinho hade problem med foten, Joseph Elanga var därnere då också. De var tvungen att värva en vänsterback akut. Det gick väldigt bra hela veckan, sen skulle de välja mellan oss. De tyckte att jag hade varit bra, men de brast på rutin. Det är också typiskt svenskt.

”Jag är väldigt snabb”

Den 24-årige svensken har verkligen gått under radarn för de svenska fotbollsfansen. I Norge har det blivit fyra fyra mål och två assist på elva matcher för ligafyran Vålerengen.

– Jag är egentligen vänsterback, men blivit omskolad till vänsterytter på grund av min snabbhet. Det har gett resultat, säger Lindkvist.

Varför har det gått så bra i vår?

– Det är min snabbhet, min spelförståelse kanske. Det är spelsinnet, jag kommer runt mycket på kanten, skär in bakom med min snabbhet. Jag kommer fram mycket mer nu jämfört med när jag var vänsterback.

– Jag blev omskolad ganska direkt, på träningslägret i La Manga. Nu kan jag nästan inte tänka mig gå tillbaka och bli vänsterback.

Du pratar mycket om din snabbhet, hur snabb är du? Kan man jämföra dig med Tobias Hysén?

– Jag är snabbare än Hysén. Jag är väldigt snabb.

Vilken fotbollsspelare är du mest lik?

– Oj, den är svår. En i laget här kallar mig för ”den svenske Gareth Bale”, haha. Men det behöver du inte skriva något om...

...men det är klart att jag kommer att göra.

– Nej, haha. Det är inte mina ord i alla fall, om man kan säga så, haha.

Då är du självklart vänsterfotad?

– Ja, det är jag. Men har en väldigt bra högerfot också. Jag har gjort tre av mina fyra mål med högern.

Gjorde bort sig i första intervjun

Han flyttade till Vålerengen inför säsongen och har två år kvar på sitt avtal med klubben.

– Egentligen visste ingen vem jag var i Norge. Det är ju i för sig förståeligt. Och svensk tv sänder inte så mycket norsk fotboll, så jag visste heller ingenting om dem. De såg att jag hade kvalitéer, men inte trodde det skulle gå så fort.

Att Lindkvist inte hade så bra koll på Vålerengen märktes tidigt.

– Min första intervju var en katastrof. Den finns nog på youtube eller om du söker på mitt namn. De frågade mig ”vad tycker du om Klanen?”. Jag bara stod där helt paff, jag bara: ”vad sa du för någonting?”. Han igen: ”Klanen, vad tycker du om Klanen?”. Jag bara: ”Förlåt, men jag förstår inte frågan?” Det var deras fans, Vålerengens supportrar. Men hur ska jag kunna veta det? Haha. Jag hade varit i Norge i två dagar, det var rätt jobbigt, säger 24-åringen.

Men ni har en bra relation nu?

– Jag gillar fansen, de är riktigt bra.

Har du en egen sång?

– Ja, det har jag faktiskt.

Vad sjunger fansen om dig?

– Det vet jag fan inte. De mumlar, haha, och så sjunger de Rasmus.

Du har inte gjort en enda landskamp, varken i pojk- eller ungdomslandslag. Hur kommer det sig?

– Jag var väldigt liten när jag var yngre, det var anledning till att det aldrig blev några. Jag var kortväxt, började växa väldigt sent. Det var när första när jag fyllde 18-19 som jag började växa egentligen.

Vill få chansen i landslaget

Hur var det?

– Det var den tuffaste tiden. När det började snackas om landslag och man inte kom med så var det jobbigt. Jag har tagit den långa vägen, om man säger så. Det är kul att det ger resultatet nu.

Hur lång är du i dag?

– 183 centimeter.

Då behöver du inte oroa dig för storleken i dagsläget. Skulle du platsa i dag?

– Mitt mål är att komma med i landslaget, så jag svarar ja på den frågan.

Följer du landslaget – såg du matcherna mot Danmark och Belgien?

– Jag vet inte, det är väl...nu ska jag inte prata skit, då kommer jag väl aldrig in i landslaget. Men det är väl lite halvkörigt nu. Det känns inte som att det finns någon idé. Det är alltid samma spelare med i truppen. I de här två matcherna hade det varit kul om det fanns sex-sju allsvenska med, eller folk från Tippeligan, att man får chansen. Att de vågar lite.

Som många andra svenska spelare ser han givetvis upp till Zlatan Ibrahimovic. Och han tror även att han kan komma bra överens med PSG-anfallaren.

– Haha, det skulle bli djupledsspel och framspelningar.

– Mitt mål när jag kom till Tippeligan var att göra mycket mål och komma med i landslaget. Jag tänkte ju inte på det när jag spelade i superettan. Nu tänker jag mer på det.