Samla er, älskare av engelsk fotboll
Publicerad 2012-10-28
Wennman: En bättre tv-söndag är svårt att tänka sig
Everton har bjudit in grannpojken Liverpool till party på Goodison Park i dag, och normalt sett skulle det vara omgångens höjdare i Premier League.
Men senare på eftermiddagen följs den av Chelsea–Manchester United.
En bättre tv-söndag för älskare av engelsk fotboll är det svårt att tänka sig.
Allt beror på vilket lag man håller på, förstås. Men för en neutral betraktare (om det finns nån sån kvar därute) är jättematchen på Stamford Bridge verkligen nåt att dregla över.
3 Det kan bli en målfest utöver det vanliga.
3 Det är europamästarna mot mesta engelska mästarna.
3 Det är den obesegrade serieledaren mot laget som kommer att jaga densamma till världens ände.
3 Det är ett Chelsea som inte förlorat mot Man United på tio hemmamatcher i ligan.
3 Det är Englands mest kreativa mittfält mot Englands målfarligaste anfall.
3 Det är två olika spelsystem mot varann.
3 Det är prestige, stolthet, viktiga poäng och en duell mellan Roberto Di Matteo och Sir Alex Ferguson.
Så...bänka er för en supersöndag. Det kommer att bjudas dramatik.
Jag satt på The Bridge förra säsongen när Chelsea gick fram till 3–0 mot United, det såg ut att bli en blå festkväll. Men Wayne Rooney och kompani svarade för en högst märkvärdig comeback och fixade 3–3 till slut. Jag vill påstå att det var en av fjolårets bästa matcher i Europa.
Kan det bli lika galet i dag?
Ja, absolut.
Får Torres chansen?
United åker till London med anfallsvapen som Robin van Persie och Wayne Rooney (offensiv mittfältare). De kanske också vågar krydda mexikanskt med Javier Hernandez, så som de gjorde mot Braga i Champions League. Det står MÅÅÅL över brösten på deras tröjor, men har de ett mittfält som klarar att ge lämplig service?
Chelsea är precis tvärtom: de har en offensiv mittfältstrio som skapar allt det farliga framåt – Eden Hazard, Juan Mata och Oscar – men har de nån avslutare som kan sätta bollen i nät?
Uniteds 4–4–2 med ett diamantformat mittfält – mot Chelseas 4–2–3–1 med en ensam anfallare på topp – vilken matchbild kommer det att ge?
Och tänker Di Matteo verkligen ge målsumparen Fernando Torres en chans till – eller kastar han in Daniel Sturridge?
Många frågor på en gång. Det gör mötet mellan blått och rött till en rysare i dag.
Sir Alex har redan antytt, efter bara åtta-nio omgångar, att detta blir ett race mellan tre lag: Chelsea, Man United och Man City. Det är svårt att säga emot honom, även om City länge hade stora problem med Swansea i går.
Bara 1–0 för City
Citys startelva var värd 170 miljoner pund. Swanseas 19 miljoner. Det fanns fyra spelare i Citys lag som var och en kostade mer än hela Swanseas trupp.
Ändå blev det bara 1–0 (Carlos Tevez, 61:a minuten) efter en match där Wales mästare var bättre än Englands mästare i första halvlek.
Fotboll kan vara ett underbart mysterium ibland.
Är det alltså bara tre lag det handlar om?
Hm, Arsenal är nog ett av de lag som protesterar mot det. Men de rödvita (med ligans snyggaste tröjor, jag älskar de där nya ränderna på ärmarna!) får nog titta sig i spegeln efter knappa 1–0 mot Queens Park Rangers.
QPR moralisk segrare
Det var inte bra. Mycket bollinnehav, en bejublad och glädjande comeback av Jack Wilshere (gick av efter en timme), men också mycket ineffektivt anfallsspel. Mikel Artetas segermål dröjde till den 84:e minuten, och då hade QPR:s Mbia fått rött kort efter en vansinnig eftersläng.
Det kändes märkligt nog som om QPR var den moraliska segraren i derbyt, trots noll poäng. Mark Hughes är illa ute, men fortsätter laget att jobba så här hårt (och undviker dessa ständiga utvisningar) kommer The Hoops att klättra uppåt i tabellen. Målvakten Julio Cesar var förresten fantastisk på Emirates.