Inter – en samling svårtämjda spelare
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-09-29
Det här är säsongen som Inter ska vinna allt. Okej då, ligan.
Men det ser väldigt skakigt ut. Inter borde byta tränare. För Roberto Mancinis skull.
Jag har alltid varit svag för Roberto Mancini. Först som spelare och nu som tränare. "Il Mancio" är stor.
Det vill till, för han sitter på serie A:s hetaste bänk. Trots, eller kanske på grund av Inters stjärnspäckade internationella spelargrupp, är just den klubben den svåraste utmaning en tränare kan få i Italien. Det finns inget lag, bara en samling svårtämjda individualister som inte passar ihop.
Mancini har lyckats bättre än de flesta. Han är den tränare som klubbägaren Massimo Moratti har behållit längst och det vill inte säga lite. Otålighet i klubbledningen är ett av Inters många problem.
Men nu börjar strategen, eleganten och analytikern Mancini närma sig ändstationen. I onsdags kväll såg vi honom sätta fingret mot tinningen, som man gör för att visa att någon är skvatt galen. Frågan är bara vem.
Var det domaren?
Steve Bennet är en person som tar sitt jobb på allvar, men som åtminstone enligt honom själv, söker dialog och samförstånd. "Jag talar alltid och försöker hjälpa spelarna så att de inte ställer till det för sig. Jag vill ju ha 22 spelare därute på planen", sade han i en intervju 2002.
Men han har uppenbarligen hårdnat med åren.
Krigsbulletinen efter Inter-Bayern lyder på 3 utvisningar och en varning till Inter och en utvisning och tre varningar till Bayern.
Om det inte vore för sommarens domarskandal i Italien, skulle man säkert ha insinuerat att Bennet har ihop det med Bayern.
Korkat att utmana ödet
Nu nöjer sig de italienska kommentatorerna med att mumla att engelsmannen var lite väl nitisk. Likväl är alla helt överens om att det var Inter som förstörde matchen för sig själv.
Var det alltså Zlatan som Mancini menade när han pekade mot tinningen?
Mancini som är diplomatiskt lagd, sade efteråt att det var själva situationen han reagerade emot. Det var överdrivet av Bennet att visa ut Ibrahimovic och det var korkat av Ibra att utmana ödet.
Men vem tror ni egentligen att en tränare blir mest förbannad på?
Domaren eller den egna spelaren, det dyra proffset som får chansen framför alla de andra förstklassiga anfallarna, men som i stället för att uppnå resultat förstör för hela laget med sitt omöjliga uppförande.
Mancini påpekade gång på gång att matchen förändrades efter att Ibrahimovic blev utvisad. Den händelsen påverkade laget enormt psykologiskt. Och ingen rök utan eld. Den italienska pressen var skoningslös mot Zlatan i går.
Ingen större nytta av nyförvärven
Men om det nu var Inter som Mancini menade när han tog sig för huvudet?
Vad är det för negativ energi som gör detta fantastiska lag och denne stenrika klubb till en så formidabel looser? Det här var ju säsongen när allt skulle gå som på räls. Juventus är ute ur leken och Milan står i skamvrån. Här har Inter sin chans till guld, ära och upprättelse.
Men ack, vad det redan verkar knöligt och besvärligt!
Champions League ser ut som en chimär efter onsdagens fiasko. Och ligan är absolut ingen dans på rosor. Vad nyförvärven beträffar, har de inte varit till någon större nytta hittills. Ibrahimovic gör inte mål och Vieira är avstängd i tre matcher. I Cagliari på söndag har Mancini i princip inget mittfält på grund av skador och disciplinåtgärder.
Det är som om han blir tvungen att börja om från början i varje match. Vad de måtte gotta sig i Turin, när de ser all denna osäkerhet, all denna aggressivitet och nervositet. "Jag saknar inte serie A längre", sade Mauro Camoranesi i går, bara för att retas. Och Davide Trezeguet talar om hur roligt det är att göra mål på Juventus nya hemmastadion i Turin.
Men om den som verkligen är bengaloo - gammalskånskt uttryck för knäpp i huvudet - faktiskt är Roberto Mancini?
Hur är det egentligen med hans grepp om laget? Hur är det när han står där i mitten och titta upp mot Ibrahimovic, Vieira, Materazzi, Adriano och alla de andra tvåmetersvärstingarna till mångmiljonärer och tala om för dem hur de ska spela? Känner han hånet fladdra i nackhåret? Har inte Massimo Moratti rätt när han säger att i Champions League måste man spela för att vinna med detsamma, inte glida runt som katten kring het gröt i väntan på att den ska kallna?
Jag skulle ge mycket för att en enda gång få höra vad spelare och tränare säger till varandra när alla mikrofoner är avstängda och all fernissa är avskalad.
Detta är visserligen säsongen som Inter ska vinna ligan. Men vore jag Mancini skulle jag hoppas på en avbytare.