Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Justus, Justina

”Raul är min förebild”

Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-10-01

Omskolad till anfallare – då skaffar sig Pontus Wernbloom ny idol

GÖTEBORG-KALMAR. Pontus Wernblooms märkliga fotbollsresa fortsätter.

Men han vet var den slutar.

– Om vi inte vinner allsvenskan nu så vinner vi nästa år, säger 21-åringen.

Följ ämnen
IFK Göteborg
SM-guld – då lever Pontus upp till tatueringen.

Det är dagen efter 0–3-förlusten i cup­finalen mot Kalmar. En dämpad buss med IFK Göte­borgs spelartrupp är på väg hemåt genom de småländska skogarna.

– Jag vet inte riktigt vad som hände. Vi fick inte spelet att fungera. Visst hade det bety­delse att vi spelat match två dygn innan, man hade inte den riktiga kraften i benen, säger Pontus Wernbloom.

Hur påverkar det här fortsättningen av säsongen?

– Ingenting, hoppas jag. Nu har vi en mer normal uppladdning och vila inför Ham-marby­matchen – mer lika förutsättningar.

Blir det blåvit seger mot Hammarby ökar chanserna dramatiskt för att SM-guldet för första gången sedan 1996 hamnar hos IFK Göteborg.

Pontus Wernbloom, från Kungälv 20 kilometer norr om Göteborg, vet vad det skulle innebära.

– Jag har alltid hållit på IFK Göteborg. Jag gick och såg matcherna i Champions League på Ullevi på 1990-talet tillsammans med mina föräldrar och kompisar.

– Jag förstår vad det skulle betyda för supportrarna och staden Göteborg att få ett SM-guld igen efter elva års väntan.

Mot föregångarnas framgångar?

IFK Göteborg har haft många stora anfallsspelare genom åren. Giftiga målskyttar som Torbjörn Nilsson, Stefan Pettersson och den nyligen flyktade Marcus Berg.

Pontus Wernbloom har precis börjat resan mot föregångarnas framgångar.

Vägen dit har varit krokig.

För två år sedan slog han igenom med dunder och brak när han med sin aggressiva och fysiska spelstil debuterade som innermittfältare i IFK Göteborg. Wernbloom såg ut att vara kommen i rakt nedstigande led från idolen Håkan Mild.

Men utvecklingen gick inte spikrakt uppåt, varken för honom ­eller för föreningen.

Det har blivit ett par rejäla hack längs vägen de senaste åren när IFK Göte­borg letat efter profilerna, spelidén och klubbens bortsprungna själ.

Nu är Wernbloom övertygad om att de hittat rätt.

– IFK Göteborg har något riktigt bra på gång. Det känns så i hela klubben. Det är rätt människor som är med. Om vi inte tar SM-guldet nu i höst så vinner vi nästa år. Det är jag övertygad om.

Vad har de nya tränarna, Stefan Rehn och Jonas Olsson, betytt?

– Alla våra tre tränare (Stefan Rehn, Jonas Olsson och Teddy Olausson) är väldigt sociala av sig. De bidrar med glädje både under träningarna och utanför.

Det känns som om Stefan Rehn både är en gamäng men också ganska tuff emellanåt.

– Stefan kan vara väldigt krävande, men det tycker jag att han ska vara på den här nivån. Det handlar om att kunna ha kul och ­kunna skoja med varandra, spelare och ­ledare, men när det väl gäller så är det fullständig koncentration.

Rehn och Olsson har infört en totalsyn på vad det innebär att spela fotboll på yppersta elitnivå i IFK Göteborg. Det handlar om allt från taktik, spelidé, ­fysisk träning, kost, vila och mentala förbe­redelser.

Spelartruppen har fått en psykolog till sin hjälp som bistår spelarna med regelbundna individuella samtal.

Frivilliga sådana.

Pontus Wernbloom har inte utnyttjat den möjligheten.

– Jag har inte känt att jag haft det behovet. Varför vet jag inte. Det kanske kommer längre fram, haha.

Ändå hade han det tufft i våras. Innermittfältaren hamnade på bänken. Håkan Milds arvtagare var i en återvändsgränd.

– Det var tufft att vara petad, medger han. Men jag är inte den som lipar. Jag kämpar vidare.

Värst se andras glädje

På vänster arm har han tatuerat in veni, vidi, vici (jag kom, jag sågs, jag segrade). Wernbloom spelar aggressivt, är nästan lika tuff i sina uttalanden i intervjuer, men ger ett lugnt, genomtänkt och positivt intryck när man träffar honom öga mot öga.

– Det är ju sådan jag är egentligen. På fotbollsplanen kommer min tävlingsattityd fram. Jag hatar att för­lora.

Varför är det så farligt...?

– Det är för jäkligt att torska. Det värsta är att se någon annans glädje över att ha besegrat mig. Det kan ­vara okej om man känner att den andre verkligen har varit bättre, men om jag känner att jag kunde fått ut mer av mig själv så är det ofta för jävligt. Det har jag svårt att smälta.

– Jag tävlar i nästan allt, från fotbollen till kortspel och fia med knuff.

Den vinnarinstinkten kombinerat med Wernblooms spelegenskaper på fotbollsplanen gjorde att tränarduon Rehn och Olsson tillsammans med sportchefen Håkan Mild kom på idén att testa den tidi­gare mittfältaren som anfal­lare.

Det blev två matcher ihop med Marcus Berg innan skytteligaledaren och kompisen flyttade till Holland. Sedan kom målsuccén för Wernbloom.

Det har blivit sex mål, varav tre i cupen, i den nya rollen som anfallare.

– Jag lär mig mer hela tiden ju fler matcher jag spelar. Jag har spelat forward tidigare, men det var i stadslaget. Men det här är en helt ­annan grej på den här nivån. Jag har oerhört mycket kvar att lära som anfallare.

När du kom till IFK Göteborg var det

Håkan Mild som var din förebild bland spelarna. Vem tittar du på nu när du blivit anfallare?

– Raúl. Jag har alltid hållit på Real Madrid och han är fantastisk. Det är en riktig ledare och han jobbar hårt för laget hela tiden. van Nistelrooy gillar jag också. Han är otrolig ­inne i straffområdet.

Och bland de svenska anfallarna?

– Johan Elmander. Herregud, vad han ­jobbar och springer för laget. Det är otroligt imponerande. Dessutom gör han mål.

Zlatan, då?

– Jo, då, han är otroligt bra. Tekniskt spelar han i en egen division. Jag känner väl inte att jag har så många likheter med honom...

”Självklart proffsdrömmer jag”

Kompisarna från IFK Göteborgs unga ­generation, Kalle Svensson, Oscar Wendt och Marcus Berg, har alla försvunnit till det utländska proffs­livet.

– Självklart drömmer jag också om att bli utlandsproffs som dem. Jag hoppas inte min resa stannar i IFK, men den får gärna avslutas där när jag återvänder hem. Jag har alltid drömt om att få spela i England. Jag gillar den typen av fotboll och den entu­siasm som finns runtomkring från fansen.

Vem har du som agent?

– Jag har ingen agent för tillfället, säger Wernbloom.

De kommer nog att ringa nu.

Följ ämnen i artikeln