Milan utbildar barn för svenska skattepengar
Uppdaterad 2019-11-20 | Publicerad 2019-11-19
- Det sker just nu en en professionalisering av svensk ungdomsfotboll med utländska storlag, barnstjärnor som annonsplank och agenter som skuggar planerna med pengar för ögonen.
- Men vem är idrotten till för när barnen förvandlas från huvudrollsinnehavare till konsumenter eller till och med produkter?
- Det här är kampen om barnen.
NYNÄSHAMN. AC Milan är en av världens rikaste klubbar.
I Nynäshamn får den italienska klubben miljoner kronor i svenska skattepengar för att utbilda spelare i Sverige.
– Kommunen står för kostnaderna, säger akademichefen Filip Goethals.
Det förkylningsoptimerade regnet piskar oss i ansiktet vid den slitna och ödsliga konstgräsplanen på lilla Kvarnängens IP en bit utanför stadskärnan. Ändå känns den här råkalla novemberkvällen i Nynäshamn... exklusiv. För runt omkring Sportbladets utsända springer det runt ett 20-tal lokala ungdomar i AC Milans klassiska svartröda färger. Samtliga har ekiperats från topp till tå i glansiga officiella tränings- och matchställ från den italienska storklubben.
– Buongiorno Mister, hälsar var och en av tonåringarna artigt på akademichefen Filip Goethals, 31, när de anländer till eftermiddagens pass.
Goethals har bott i Italien i många år och instruerar ungdomarna på italienska under en träning som genomförs under disciplinerade former. Han berättar att Milans utbildningsfilosofi bygger på respekt. Eleverna spelar med både äldre och yngre spelare för att lära sig respektera och samarbeta med andra. På träningsplanen får ledarna aldrig tilltalas med namn utan svarar bara till ordet ”Mister”.
– Varje dag de träffar mig får spelarna presentera sig på italienska. Vi lär ut flera olika fraser. Det skapar en unik kultur. Ungdomarna får också en kick av att kunna lite italienska. Det lägger vi stor vikt på.
Eleverna som Sportbladet träffar är positiva och känner sig utvalda.
– Det är större fokus och bättre övningar än vad jag är van vid. Man utvecklas mer här än i sitt vanliga lag, säger 12-årige Caspar Hawkins och fortsätter.
– Dessutom lär vi oss italienska. För om vi får ett provspel med Milans ungdomslag så ska man öva innan.
Men varför i hela friden har Milan kommit till Nynäshamn?
Fotbollsjätten från Milano har blivit bäst i Europa sju gånger, ägs av amerikanska hedgefonden Elliott Management och betalar sina spelare upp till 65 miljoner kronor om året i lön. Nu är de i Sverige för att utbilda fotbollsspelare och de inblandade menar att det bara finns vinnare.
”Fantastiska saker”
Kommunen får en attraktiv fotbollsprofil med ett varumärke som de hoppas ska locka elever från flera delar av landet (än så länge kommer dock den absoluta majoriteten av spelarna från närområdet). Klubben får en scoutingverksamhet samt rekrytering av nya supportar helt finansierad av svenska skattepengar.
– Jag tycker att vi fått fantastiska saker med det här samarbetet. Dels en respektfull syn på varandra som de verkligen lär ut där olika människor i olika åldrar kan vara tillsammans. Men sedan är det också goodwill, att vi lockar barn och ungdomar från andra kommuner, säger Annika Setterquist, skolchef på Nynäshamns kommun.
Men smakar det så kostar det. För det är kommunen som kommer betala Milan 1,3 miljoner kronor om året för att utbilda det 40-talet eleverna från årskurs sex till gymnasiet i det italienska språket och den italienska fotbollen tre till fem gånger i veckan.
– Det är Nynäshamns kommun som hyr in oss för att hålla i utbildningen. De står för kostnaderna, säger Goethals.
Mer än något annat gör Milan-samarbetet att Nynäshamn sticker ut i kampen om elever i det fria skolvalet. Något som i sin tur kan skapa intäkter till kommunen, tror Annika Setterquist.
Hur viktigt är Milans varumärke för att locka elever till skolan?
– Det är en bra fråga som är svår att värdera. Men om det här lockar elever från andra kommuner så att vi får in mer elevpengar kan det till och med bli en plus-minus-noll-affär för oss. Men det är inte det främsta syftet. Min vision är att det här är ett sätt för oss att profilera oss, säger Setterquist.
Det är Milan som väljer, efter två dagars uttagningar, vilka barn som ska få plats i verksamheten. Runt 70 barn har fått nej. Akademichefen Filip Goethals, 31, medger att selekteringen fått viss kritik, men att den är nödvändig för att upprätthålla hög kvalitet i träningsmiljön. Ungdomarna som deltar i satsningen är talangfulla, men kan inte mäta sig med spelarna från de bästa akademierna i Stockholms storklubbar.
Varför vill Milan vara här?
– Det finnas massor av positiva faktorer, dels att sprida varumärket och metodologin men som klubb vill du också alltid synas utanför ditt lands gränser. Sedan finns det givetvis också en scoutingprocess för oss. För ett par år sedan rekryterade scouter åtta- och nioåringar och försökte ta dem till landet men det är en felprocess som nu ändrats genom nya regler från Fifa. Nu vill man i stället sätta in akademier i andra länder där klubben kan lära spelarna miljön och kulturen för att sedan förhoppningsvis ta över dem när de är 17 eller 18 år. Det långsiktiga målet för oss som klubb är att vi ska utbilda och ta fram spelare till AC Milan.
Milans satsning i Sverige sker i samarbete med Nynäshamns lokala föreningar. Eleverna spelar kvar i sina klubbar och representerar bara Milan i samband med lektionerna på skolan.
– Vår grundtanke när vi startade det här var att de inte ska ge en negativ effekt på föreningslivet genom att starta ett lag som riskerar att sno duktiga spelare och förstöra det arbete de lokala föreningarna lagt på sina spelare.
Hur stor chans är det att någon av dina elever springer ut på San Siro om 10 år för att representera Milan mot Bologna?
– Oj. Det är svårt att säga. Men målet är att åtminstone en pojke eller flicka når den nivån.
Är det ett sätt att komma runt Fifa-reglerna som slår fast att du inte får värva minderåriga spelare?
– Det är inte direkt ett sätt att kringgå reglerna men ändå ett sätt att kunna nå ut och visa för klubbarna och spelarna att den här klubben verkligen vill satsa på de här spelarna. Spelarna som är här kan se att Milan verkligen har koll på dem och att den möjligheten finns. Det tror vi också skapar en stor motivation hos eleverna att även sköta skolan och sina sociala liv och det har vi sett gett bra effekt i de utländska akademierna. Så det här är inte ett sätt att kringgå Fifas regelverk på något fult sätt utan på ett positivt sätt för alla.
De 1,3 miljonerna om året säger Goethals går till löner och omkostnader för akademin. Drömmen för Milan är att den riktiga ersättningen ska komma längre fram i en fotbollsvärld där rätt spelare numera kan inbringa miljarder i övergångssummor. Drömmen för ungdomarna?
– Det är att få provspela med Milan, ett av världens största lag, säger 12-årige Caspar Hawkins.
Vad tycker du om utvecklingen? Skriv din åsikt här.
Man kanske ska låta barn vara barn? Det viktigast för svensk fotboll är att ha en bredd. Har man bredden så blommar talangerna ut. Behöver det vara svårare än så?Vi vuxna är duktiga på att låta våra barn leva ut våra misslyckade drömmar.
Johan22 nov 2019Det internationella storklubbarna skiter fullt i om 99 av 100 misslyckas och blir märkta för livet. Bara de tjänar pengar. Precis som ofoget med friskolor. Visst kommer det fram supertalanger med dessa akademier. Men skillnaden är att utan akademierna kommer det även fram andra typer av spelare. För barnens skull måste denna fotbollstrafficking upphöra nu.
Anders22 nov 2019Intressant att ni väljer att göra en artikel om BP utan att ta upp frågan om vilka som får vara med i deras ”framgångsrika” lag. BP har sin egen akademiverksamhet och det är plötsligt ok i förhållande till allt ni relaterat till innan. Föräldrar betalar extra för detta och den nämnda barnkonventionen kan knappast vara k fokus. Så trött på media som enbart vill vinkla från ett håll. Kolla ishockey, gymnastik, konståkning, där får man tävla och selektera tidigt. Vår son är iaf super nöjd över sitt byte till Espanyol, Boo FF kunde inte ge honom den utmaning han ville ha.
Saran22 nov 2019Jag var delaktig i både Elit- och breddverksamhet när jag var barn.Jag ansågs som talang inom fotboll men slutade pga breddverksamheten. Alla skulle få vara med även om man knappt kunde slå en bredsida 2 meter framåt. Pga det tröttnade jag för det gick inte att spela när vissa bara sparkade bollen som en illbatting. Hade vårt lag varit en "elitsatning" hade jag upplevt fotbollen som mycket roligare. Jag var även talang inom handboll men eftersom jag slutade växa tidigt blev jag bortsållad från det bästa laget. Det gjorde det roligare för mig att spela med folk som var på samma nivå som mig
Fredrik Bergkvist22 nov 2019Elitsatsning är precis lika viktigt som breddverksamhet. Vissa barn vill ha strukturerade träningar och krav med fokus på utveckling, så kallad elitsatsning för att tycka det är kul att spela.Andra barn vill bara springa och ha kul, sparka bollen som en illbatting helt utan krav, med sämre tränare och lagkamrater för dom inte vill fokusera under träningar.Varför ska alla stoppas in i lekstugan när dom vill jobba hårt för att bli bra?Jag hade inga påtryckningar från föräldrar utan tog mig själv till alla träningar från 8 års ålder. Varför var jag tvungen att delta i breddverksamhet?
Fredrik Bergkvist22 nov 2019
PODD Så vill storklubbarna tjäna pengar på svenska barn
I Aftonbladet Daily pratar vi med Sportbladets Patrik Brenning om granskningen ”Kampen om barnen”