Thorén: Vi har förblindats av Barcelonas framfart
TURIN. När verkligheten kom ikapp Barcelona var det dåtiden som slog in dörren.
Lyon klev in på festen med ärmarna uppkavlade.
Det smällde både i krysset och i duellerna när mästarnas mästarinnor visade vad Champions Leagueskåpet ska stå.
Thorén efter Lyons CL vinst: "Barcelona är inte där"Ögonen tåras här på mig på läktaren i Turin så här några minuter efter finalens slut.
Scenerna är vackra när Barcelonas fans på läktaren tröstar sina sina spelare med sång och smekande klappningar. Barcelona har rullat fram som ett expresståg genom Europa. Men den här kvällen blev inbromsningen häftig.
Lyon-spöket på andra sidan av mittlinjen finns fortsatt kvar och efter 90 spelade minuter kunde Ada Hegerberg och Wendie Renard landa i varandras famnar och njuta.
Det blev aldrig något maktskifte.
Hela lördagen inför avspark färgades industristaden Turin i rött, blått och gult. Barca-feber var lika het som temperaturen i Italien. Flickor, pojkar, kvinnor och män med flaggor på kinderna svalkade sig i stadens fontäner. Stämningen var förväntansfull, men inte på något vis stöddig.
I Katalonien har man respekt för — och en viss erfarenhet av– titlar.
Lyon kom till Turin med sju CL-vinster i sitt enorma bagage och vetskapen att just de aldrig förlorat mot Europas nya älsklingslag.
Lyons tränare hade gjort läxan
Barcelona hade med sin makalösa resa från finalförlusten mot just Lyon 2019 bäddat för en drömfinal. Titelförsvarare och laget på allas läppar.
Fransyskorna behöver ingen extra tändvätska inför mötet, men fick det ändå i frågeställningar om att vara en outsider.
Inför avspark skreks ett öronbedövande primalvrål från Barcelonas 14 000 fans på läktarna, men när det gått 50 minuter var det runda franska toner som klingade över Juventus Stadium i Turin. De fortsatte fram till slutsignal.
Kanske lagets ståtliga kaptenen Wendie Renards uppoffrande motlägg, som ekade högt upp på sittplats i en 53:e minuten, symboliserade detaljerna som blev avgörande.
Lyon klev in på festen med uppkavlade ärmar. Det smällde från första stund och när domaren Lina Lehtovaara stod oberörd som en finsk tall tog fransyskorna för sig.
Vi som mött Amandine Henrys blick vet att den är stenhård. Alltså sådär läskigt smal. Det var också intentionen i bollvinsten, i den sjätte minuten. 32-åringen fläkte sig efter en boll när Ada Hegerberg låtit sitt lag flytta upp. Barcelonas skyttedrottning Alexia Putellas kom rusande in i press och kunde möjligen fått en frispark för Henrys raka ben, men när domaren friade reste sig fransyskan och laddade för en drömträff som kommer gå till historien som ett av Champions Leagues vackrare.
Att Sandra Panõs släppte just två distansskott mot Wolfsburg i semifinalen kände förstås Henry, till även om den välplacerade pärlan hade en säregen själ och fann sin egen väg.
Lyons tränare Sonia Bompastor, som nu vunnit Champions League både som spelare och som tränare, hade gjort sin läxa på fler sätt.
Vi har förblindats av Barcelonas framfart
I finalen 2019 var Barcelonas försvarsspel, framförallt på ytorna mellan mittback och ytterback svagt. I den matchen var Maria Pelar León en säkerhetsrisk och så blev fallet även den här kvällen.
Efter Amandine Henrys drömträff var det skyttedrottningen Ada Hegerbergs tur att göra mål. Selma Bacha och den franska virvelvinden Melvine Malard kombinerade på Lyons vänsterkant serven in kunde norskan få så mycket tid på att hon själv såg förvånad ut.
Det fanns tre Barcelona spelare i närheten, en borde hållit koll på Lyons giftigaste hot i boxen men istället hoppade León (!) med ryggen mot bollen i ett ineffektivt försök som varken ledde till stopp på boll eller spelare.
Barcelona försökte svara upp, men förlorade duellerna och stjärnan Alexia Putellas fick bittert erfara att berg inte alltid går att bestiga med snabbhet eller smarthet. Ibland tar det bom stopp.
Även om just hon gav Barcelona hopp med sin reducering till 1–3 och den långa lobbskottet från mittplan som landade i ribban, kunde inneburit en än mer hotfull forcering, var känslan att Lyon spelade av matchen smart.
Fransyskorna drog ner på tempot, det krampade i var och varannan vad och när målvakten Christine Endler tog det lugnt hetsade hon samtidigt Barcafansen som skrek bakom hennes rygg.
Samtidigt lyfte Barcelona aldrig till den nivå som laget nått de senaste åren.
En av lagets främsta spelare var vänsterbacken Fridolina Rolfö. Möjligen lite problem i positionsspelet försvarsmässigt, men Fridolina låg bakom flera bollar från sin vänsterkant som skapade lägen centralt.
Barcelona hade inte tyngden och effektiviteten som Lyon levererade.
När lagen möttes första gången i en träningsmatch 2012 upplevde Barcelonas Melanie Serrano det som ett ”flygplan som flög förbi”.
Fyra möten och fyra förluster senare har talade vi inte om samma höjdskillnad.
Men Lyon var bäst när det gällde.
När presidenten Jean-Michel Aulas höjde bucklan så armarna skakade var det ännu ett bevis för att damfotbollens allra mest överlägsna klubb vid allra högsta grad frodas.
Vi har förblindats av Barcelonas framfart, men den här kvällen var det Lyons rakryggade finalerfarenhet, skallben och hårdhet, som berörde på djupet.
Ibland är det bara tillbaka till grunderna.
Och då smäller det i fotboll.