Månsson: ”Så många fel att det till sist blev rätt”

Domslutet var så fel att det till sist blev rätt.

När kaoset kring Darijan Bojanic, Philip Haglund och Michael Lerjéus hade lagt sig kunde vi konstatera en annan ologisk sak.

Seriejumbon Öster vann för att de var ett bättre lag än serietvåan Göteborg.

Herregud, så snurrigt det blev.

Darijan Bojanic jagade en boll, nådde den precis med en glidtackling men brakade sedan in i Adam Johansson med dobbarna först.

Sulan träffade Adams knä, men någon större kraft handlade det inte om. Frågan är också hur medvetet det var: det ser faktiskt mest ut som en förlängning av tackling mot bollen-rörelsen.

Jag lutar åt att frispark skulle vara nog, men det är svårt att analysera även efter ett tiotal respriser.

Bättre än "nästan gult kort" kan jag inte svara.

Vad som hände därefter är något enklare att reda ut.

En uppretad Philip Haglund dök upp och petade till i ryggen på Bojanic som svarade med en minimal knuff mot IFK-mittfältaren – som gick i backen som om det vore jordbävning i hela Kronobergs län.

Rött blev gult

Varning på Bojanic? Nej, särskilt inte som han redan hade fått en.

Men Lerjéus dom blev alltså gult plus gult kort och Bojanic sprang ut, smällde handen i avbytarbåset, försvann ner i spelartunneln… innan han kutade in på planen igen.

Det röda kortet var plötsligt gult.

Lerjéus gjorde sedan sitt bästa för att förklara sig, både i paus och efteråt, och att han ställde upp på en tv-intervju redan i halvtid hedrar honom.

Dessvärre så blev det bara än mer rörigt.

Lerjéus berättade att den assisterande domaren hade uppmärksammat honom att det var "pagefrillespelaren, nummer sexton" (oskyldige Vlado Zlojutro som stod bredvid) som hade knuffat till Haglund.

Zlojutro fick alltså "ta över" den andra varningen.

Med andra ord:

Två eller tre fel i samma moment, men paradoxalt nog blev domen den mest rättvista, Bojanic stannade på plan och matchen spelades klart elva mot elva.

Modigt av Thomsson

Även om vi byter fokus från domare till spelet på plan så är min huvudperson den samma.

Målen i matchen gjordes av Mario Vasilj (påpassligt efter hörna) och "pagefrillespelaren, nummer sexton" (kanonskott med vänstern) men det var Darijan Bojanic som tog kommandot från start.

I går kväll saknades visserligen mittfältsdynamon Johan Persson men jag beundrar ändå Andreas Thomssons mod att spela med 18-åringen mot en serietvåa som ställer upp med den respektingivande duon Haglund/Jakob Johansson på det centrala mittfältet.

Bojanic passar och dribblar med så små marginaler att det behövs miniräknare för att räkna ut plus och minus, särskilt mot ett snabbt och effektivt omställningslag som Micke Stahres IFK Göteborg.

Men 18-åringen fick snabbt grepp om både boll och mittfält och det märktes inte alls att Öster förlorat sex raka allsvenska matcher. När hemmalaget fick frispark på blåvit planhalva testade Bojanic från 35 meter: högt, högt över, långt, långt utanför – och småskratt för sig själv på vägen hem.

Frisyr som behövs

Självförtroendet blev inte sämre av att han bokstavligen fick en andra chans, och efter paus dominerade Bojanic och det levande jojo-testet Josef Elvby över Johansson/Haglund som såg så trötta ut och mätta ut att man undrar hur mycket de egentligen festat efter cupguldet.

Nej, det här var en tankeställare för Göteborg, som har tappat en hel del fart efter den fenomenala starten, även om de smällde in straffarna och tog hem titeln på Friends arena.

Det finns några frågetecken att räta ut, trots en fin vårsäsong i stort. Vem som ska spela bredvid Tobias Hysén i anfallet till exempel. Mot Öster sprang David Moberg Karlsson snabbt och rappt i vanligt ordning utan att få ut så mycket, vilket inget av de andra alternativen heller har fått i år.

Därför kommer uppehållet lägligt för Blåvitt som nu får ett par veckor på sig att växla ner och växla upp.

Dessutom får Mattias Bjärsmyr tid att rehabilitera sitt skadade lår och att det är goda nyheter märktes inte minst i går kväll.

Den pagefrillan behövs där bak i backlinjen.