”Han har fått slita som ett djur”

Det var dagmamman Stina som upptäckte honom.

Två år senare jämfördes han med Maradona.

Men det skulle dröja ytterligare nio år innan han slog igenom.

- Under hela ungdomstiden var det andra som var stjärnor. Han fick slita som ett djur, säger pappa Paul Rosenberg.

Med hjälp av familj, kompisar och gamla tränare berättar Sportbladets Johan Flinck här historien om Markus Rosenberg.

Mackans liv

- år för år

Bilbanan var jätteskoj.

Tills han fyllde ett.

- Sen har det bara varit bollar, säger pappa Paul.

Och fanns det inga bollar gick det bra med" stenar.

- Han sparkade på allt. Vi försökte med leksaksbilar men det brydde han sig inte om.

Det ständiga sparkandet utvecklade ett exceptionellt tillslag. Hans dagmamma Stina, som fostrat flera söner som blivit fotbollsspelare på division 3- och 4-nivå, kände igen en talang när hon såg en.

- Oj, oj, den här killen är speciell. Jag har aldrig sett någon med det tillslaget, sa hon till föräldrarna Rosenberg om treårige Markus.

Det gick ett par år till innan mamma Marie sa åt sin man, som själv aldrig varit någon talang i just fotboll ("när jag var ung brukade kompisarna kalla mig "Fumlefar""):

- Vi måste göra något åt det här sparkandet.

Paul tog Markus till den lokala föreningen Limhamns IF.

- Men de tog inte emot så unga spelare i sin fotbollsskola. De krävde att man skulle ha fyllt sex.

Den enda förening i Malmö som tog emot femåringar med för mycket spark i benen var storklubben och regerande svenska mästarna MFF. Markus märktes direkt i gruppen.

- Tränarna kallade honom Maradona, berättar Paul.

För den här bilagans yngre läsare kan vi meddela att Diego Maradona på den tiden inte var en smällfet narkoman som bor på Kuba, utan världens bäste spelare på höjden av sin karriär. Han hade dominerat VM sommaren före och den här våren fört Napoli till sin första Serie A-titel.

Förlorade ingen match på två år

Med sina jämnåriga kamrater bildade Markus två år senare MFF:s P7-lag.

Framgångarna kom direkt.

Laget spelade en mycket fin fotboll och vann det mesta de ställde upp i.

Under två år, när de var mellan tio och tolv, förlorade de inte ens en enda match.

- Det var ett mycket bra lag, 82:orna, minns Jörgen Dahlström, som då var tränare för laget och i dag är försäljningschef i klubben.

Men Markus var inte lagets stora stjärna (det hade för övrigt börjat gå utför för Maradona också, men det är en annan historia).

- Även om Markus egentligen var en komplett spelare så fanns det ett par andra som spåddes en ljusare framtid. Det var nog ingen som trodde att Markus skulle dra det längsta strået i det laget, säger Dahlström.

Men att inte få allting gratis sporrade bara tävlingsmänniskan Markus Rosenberg.

- Det var andra som var stjärnor. Markus var trea, fyra, femma i laget. Han fick kämpa hårt och slet som ett djur, säger Paul.

Jörgen Dahlström:

- Markus var alltid på hugget och oerhört omtyckt i gruppen. Han var en liten filur. När vi skulle åka på match kunde man alltid räkna med att han hade fel träningsoverall med sig eller två vänsterskor i väskan. Man fick hålla ett extra öga på honom. Men det var bara charmigt och klädde honom.

Dubbel vinnare - samma dag

Det fanns, och finns, bara fotboll i huvudet på Markus.

- Det går inte att snacka med honom när han tittar på fotboll på tv. Han är så totalt fokuserad, säger barndomskompisen Mattias Månsson.

Pappa Paul:

- Ska man försöka hitta något negativt hos Markus är det väl att han inte har några andra intressen än fotboll. Jo, förresten, lite backgammon har han lärt sig av mig.

Men ett litet tag, i tolvårsåldern, provade Markus också på badminton.

Och som ett bevis på bolltalangen och ambitionen hos Markus kan vi berätta historien om hur han vann en fotbollsturnering i Trelleborg och blev skånsk mästare för tolvåringar i badminton i Malmö - samma dag.

- Mellan matcherna i Trelleborg skjutsade vi Markus och lagkamraten Robin Jönsson till badmintonen i Malmö. Robin och Markus möttes till och med i finalen, säger Paul.

"Kom från var sin sida om stan"

Vid den här tiden, 1994, började en 13-årig kille från Rosengård komma cyklande från andra sidan stan till Stadionområdet och MFF:s pojklagsträningar.

- Zlatan kom alltid cyklande själv. Det är det jag beundrar mest hos Zlatan - hur han klarade sig själv och alltid skötte träningarna. Det var aldrig någon som hjälpte honom. Man måste vara enormt stark som person för att klara av detta i den åldern, säger Paul.

Markus hade ett helt annat stöd hemifrån. Var inte Paul med på träningen fanns alltid morfar Gunnar Jonsson, hans största supporter, där.

- Markus och Zlatan kom från var sin sida om stan, säger Paul.

I dubbel bemärkelse, om man säger så.

De var aldrig nära vänner, Zlatan är ett år äldre än Markus, och spelade inte tillsammans förrän i juniorlaget, men deras vägar har ofta korsats.

Precis som Zlatan kom Markus in på fotbollsgymnasiet på Borgarskolan.

Då var han fortfarande högerback.

Det var inte förrän i JSM-finalen för 16-åringar i Jönköping 1998 som Markus fick chansen som anfallare.

Juniortränaren Johan Gyllensjö flyttade upp Markus då han saknade en anfallare.

MFF förlorade visserligen mot BP, med bland annat Bojan Djordjic som redan skrivit på för Manchester United, men Markus hade hittat sin roll.

År 2000 blev det hela 26 mål i juniorallsvenskan och han lyftes upp till a-truppen av tränaren Michael Andersson inför säsongen 2001:

- Han var en frisk fläkt. Han var modig och tog för sig trots att han vägde lite lätt. Han smälte in utan problem då han var från Malmö och kände till miljön.

Följde Zlatan till Holland

Detta var sista våren Zlatan dansade i allsvenskan.

Redan i premiären mot AIK gjorde Markus debut då han byttes in sedan Zlatan skjutit både 1-0 och 2-0.

Sedan, till sommaren, flyttade Zlatan till Ajax.

Till Holland kom också Markus - på ett stipendium från Borgarskolan sedan han utsetts till bäste elev i kombination med idrott. Belöningen var en veckas träning med Feyenoord.

- Men han hade otur och skallade ihop med en spelare redan andra dagen. Sedan kunde han inte vara med mer, säger Paul.

Tillbaka i Malmö fick han beskedet att Niklas Skoog hade köpts in som Zlatans ersättare och det blev bara sporadiskt spel för Markus under hösten.

Året efter fortsatte bänknötandet när

Peter Ijeh vann skytteligan på 24 mål.

Men Markus, van vid att få slåss för att nå framgång, kämpade vidare.

När Ijeh skadades inför säsongen 2003 fick Markus äntligen chansen under Tom Prahl, men det blev bara två mål på nio matcher från start och när Ijeh kom tillbaka fick Rosenberg flytta tillbaka till bänken igen.

Situationen blev naturligtvis ännu tuffare inför fjolårssäsongen när Malmö FF köpte in Afonso.

Markus ville ha mer speltid och när Halmstad och Malmö började diskutera en affär med Igor Sypniewski passade Markus in perfekt.

Men Hasse Borg ställde som villkor att Markus förlängde sitt MFF-kontrakt över 2005 och 2006.

Resten är historia.

Och den kan ni.

Mackans liv - år för år

Sportbladets Johan Flinck berättar historien om Malmöpågen Markus Rosenbergs väg till skyttekung

Johan Flinck