Månsson: Hoppet ute – då vinner Bajen
Uppdaterad 2018-07-27 | Publicerad 2013-08-30
...men jag hade gärna sluppit läktarhånen
SÖDERTÄLJE. Man börjar känna igen mönstret.
När oddsen talar emot, då vinner Bajen.
När pressen släpper, då vinner Bajen.
När hoppet är ute, då vinner Bajen.
Konkurrensen är hård, men de senaste dagarna har nog varit bland de allra värsta på senare år för Hammarbys anhängare.
Efter förnedrande 0-3 mot Falkenberg, fjärde matchen på Tele2 utan mål, var det dags att slå fast det som många haft på känn under hela sommaren.
Det blir inget spel i allsvenskan 2014 för Hammarby, trots att det här var säsongen som det skulle hända.
I går hamnade jag av en slump på "supportertåget" från Stockholm till Södertälje där det var en märklig inför match-stämning.
En och annan öl hade slunkit ner här och där, men jargongen var avmätt, humorn sarkastisk och de flesta verkade räkna med storstryk även den här gången.
Någon var nöjd med en uddamålsförlust.
En annan tyckte att Max von Schlebrügge skulle spela på topp, annars skulle det aldrig bli mål.
Typiskt för klubben
En tredje, och denne tredje var ordentligt berusad, räknade ut att DET KUNDE GÅ om Hammarby vann ALLA MATCHER och om ALLA TOPPLAGEN förlorade ALLA MATCHER.
Med andra ord, tänkte jag, var det bästa tänkbara läge för en Hammarbyvinst.
Det är ju ett klassiskt fenomen. Efter matchen pratade jag med en luttrad Bajensupporter som drog paralleller till de sensationella säsongsvändningarna 1970 och 1990 men vi behöver inte gå tillbaka så långt i tiden för att få fram slående exempel.
Två spontana:
Säsongen 2010 skickade Hammarby ut fyra allsvenska lag på vägen till svenska cup-finalen, då när superettan hade gått åt skogen och ingen trodde på dem.
2012 spelade Hammarby bort sig från allsvenskan redan under sommaren, men under de tretton sista omgångarna – när pressen hade släppt – förlorade Hammarby bara en match, på bortaplan mot BP.
Och mycket riktigt, det gällde även i går.
När hoppet var ute, då vann Bajen.
4-4-1 mest lyckosamt
Efter en jämn inledning vände Erik Sundin förbi Sotiris Papagiannopoulos och revs ner. Den fladdrige domaren Jim Petersson nöjde sig inte med att döma straff, han gav även Assyriskas mittback den andra varningen på tio minuter.
Kennedy var bombsäker från elva meter men just före paus var det Hammarbys tur att straffas. Då visade Jim Petersson ett andra gult kort till Mikael Rynell, en obegripligt hård bedömning, och andra halvlek spelades tio mot tio.
Assyriska valde en sorts 4-2-3-formation medan Hammarby flyttade ner Kennedy på innermittfältet och körde ett spikrakt 4-4-1-system med Erik Sundin som torped längst fram. Den senare taktiken lyckades klart bäst och när Christophe Lallet konstnickade in 0-2 såg det ut att vara avgjort.
Riktigt så enkelt var det inte, men Hammarby höll undan. Trots att Erik Sundin brände en straff, trots att de ex-allsvenska profilerna Levon Pashayan och Admir Aganovic samarbetade fram en reducering, trots att hemmatrycket var intensivt efter det.
Missade inte en bokstav
Det var hetsigt även på läktarna på slutet.
Eftersom pressplatserna är placerade mitt i hemmaklacken så missar man inte en bokstav på Södertälje fotbollarena, vilket jag gärna hade gjort i går. Att Kennedy Bakircioglü lämnade Assyriska 1999 och alltid talar gott om klubben spelar ingen roll, han ska tydligen vara en hora, hora hora, hora oavsett vad han säger eller gör eller hur många år som går.
Det ska sägas att det var långtifrån alla som skrek, men det var heller inte tio eller femton, det var betydligt fler än så.
Slutligen: Luke Rogders är redan en kultspelare i Hammarby. Den ettrige engelsmannen kom in på slutet av gårdagens match, sprang som en galning och uträttade absolut ingenting förutom att hamna i någon slags brottningsmatch med halva Assyriskas försvar.
Kontraktet för den hetlevrade 31-åringen – som i veckan läxade upp ett antal supportar via Twitter – går ut efter säsongen och det lär inte förlängas, trots att det finns en option på ytterligare ett år.
Men det är kul så länge det varar.