Revanschen

Den ena föraktades av sina egna fans och den andra blev utträngd av sin manager.

Den tredje var fast i helvetet och den fjärde flydde sitt krigshärjade hemland. Nu är de Europas skyttekungar.

Straffen var lös, lam och illa riktad. Edwin van der Sar har berättat om hur han redan på förhand ”visste att han skulle rädda”.

Det var klart. Nicolas Anelka hade missat sin straff. Chelsea hade förlorat Champions League-finalen.

John Terry stod kvar på planen och grät. Anelka vände på klacken och lommade uttryckslöst ut i omklädningsrummet utan att tacka de tillresta Chelsea-fansen.

Nästa gång han lät höra talas om sig satt han på tåget mellan London och Paris, och gav en intervju till den franska sporttidningen L´Equipe:

– Jag trodde aldrig att jag skulle få spela. Jag satt på bänken, och plötsligt blev jag beordrat att spela, med knappt en enda minuts uppvärmning. Jag vet inte om det någonsin har hänt i en Champions League-final, att en spelare kommer ut på planen utan en chans att värma upp.

Anelka gnällde på, förtjänade verkligen sitt smeknamn ”The Incredible Sulk”. Han hade behandlats illa från första stund i Chelsea, menade han, lovad en centerplats men utskuffad på kanten.

”Ibland behöver han bara en stor kram”

Och om någon nu undrade – när allt kom omkring var det ju därför han missat straffen också.

– De bad mig att ta en av de fem första, men jag sa: ”Det kommer inte på fråga. Jag har blivit inbytt som högerback”. Så jag fick ta den sjunde i stället.

När Luiz Felipe Scolari gjorde entré som Chelsea-manager stod han inför en problematisk situation.

Han stod där med en anfallare som fansen börjat ogilla rejält, en anfallare som själv inte tycktes bry sig om ifall han spelade för Chelsea eller inte.

Scolari var tvungen att utarbeta en handlingsplan.

– Anelka är en av de bästa spelarna i världen, men han är väldigt tyst, väldigt känslokall. Han har alla egenskaper som fotbollsspelare – men ibland så behöver han bara en stor kram.

Skytteligan, Premier League

Nicolas Anelka, 10 mål

Amr Zaki, 8

Robinho, 7

På Pep Guardiolas första presskonferens som Barcelona-tränare så drog han upp riktlinjerna för sitt projekt, berättade om den långa resa som låg framför honom.

Det var en resa som han tänkte göra utan Samuel Eto´o.

– Vi bygger nu en trupp utan Ronaldinho, Deco och Eto´o. Vi ser framför oss en framtid utan dem.

Funderade på en flytt till Tasjkent

De här tre spelarna ansågs vara de som förpestat Barcelonas omklädningsrum. Det var de som hade ägnat sig åt att leva livet och att bedriva egoncentriska vendettor snarare än att slita för klubbens bästa.

Deco blev snabbt klar för Chelsea, Ronaldinho närmade sig Milan.

Samuel Eto´o? Han flög till Uzbekistan.

Intresset för honom hade visat sig vara iskallt bland europeiska toppklubbar – så där stod Eto´o med uzbekisk folkdräkt och funderade över en flytt till Tasjkent.

– Han kommer att tänka över erbjudandet

noga, kommenterade kamerunarens agent.

När Eto´o väl var tillbaka i Katalonien så uppträdde han som en man som fått sig en ordentlig tankeställare.

Han kom till Barcelonas första försäsongsträning redan vid åtta-tiden på morgonen, före alla andra. Lokaltidningarna häpnade över hans ”professionella attityd” och ”arbetsvilja”.

Efter några veckors stenhårt jobb hade till och med Guardiola mjuknat:

– Jag är extremt nöjd med hans attityd och hans uppträdande. Jag vet att jag sa att han skulle lämna klubben, men så känner jag inte längre.

Förra helgen gjorde så Samuel Eto´o fyra mål på en halvlek mot Valladolid. Messi, Henry och Puyol beskrev honom alla som världens bäste anfallare.

Själv valde Eto´o – mannen som tidigare hävdat att han vunnit Guldbollen flera gånger om han bara varit brasilianare – att ligga klart lägre.

– Om man arbetar hårt och gör sitt jobb väl så följer också resultaten.

Skytteligan, La Liga

Samuel Eto´o, 13 mål

David Villa, 10

Gonzalo Higuain, 9

Säsongen 2006-07 slutade Real Zaragoza sexa i den spanska ligan, och kvalificerade sig för Uefa-cupen.

Diego Milito gjorde 23 mål, vilket gav honom en tredjeplats i kampen om den europeiska Guldskon bakom Totti och Van Nistelrooy.

Var i helvetet

Året därefter skulle det stora klivet så tas. Ett satsande Zaragoza skulle etablera sig i den spanska toppen, Milito skulle leda dem dit.

Det slutade med en chockartad nedflyttning.

– Vi är i helvetet, summerade Milito.

För hans egen del följde en sommarlång skärseld. Dussintals klubbar påstods vara intresserade – Real Madrid, Barcelona, Valencia, Atlético Madrid, Juventus och Tottenham de mest namnkunniga – men ingen av dem var beredd att betala Zaragozas utgångspris. När transferfönstret var på väg att drämmas igen var Milito fortfarande Real Zaragozas spelare, på väg att tvingas ner i en division som han inte hade minsta lust att spela i.

Han var visserligen överens med sin gamla Serie A-klubb Genoa, men det var bara några få minuter kvar innan registreringstiden var ute.

Det var tid för handling.

Militos agent Federico Pastorello struntade totalt i att portarna till den italienska ligaföreningen redan hade hunnit bommas igen. Han hoppade upp bredvid en liten mur – och kastade rätt och slätt in kontraktet till mottagarna på andra sidan.

Och Diego Milto var ute ur helvetet.

Skytteligan, Serie A

Diego Milito, 10 mål

Alberto Gilardino, 8

Mauro Zárate, 7

När Vedad Ibisevic var 16 år gammal så tvingades han lämna sitt hemland.

Det bosniska kriget var visserligen slut sedan några år tillbaka, men livet i svårt härjade Tuzla var ändå ett väldigt fattigt liv.

– De bollar som vi spelade fotboll med var inte ens runda, minns Ibisevic.

Familjen Ibisevic åkte hela vägen över det stora havet. Att rota sig i USA var dock inte det lättaste för en traumatiserad tonåring som inte kunde någon engelska och mest ville spela soccer.

– Jag hade svårt att acceptera att vi skulle flytta. Allt var annorlunda, och det var svårt att anpassa sig till hur de spelade fotboll i USA.

Ibisevic började spela med Roosevelt High School. Träningspassen hölls i en park. Vägen till den europeiska toppfotbollen tycktes lång – och det visade den sig också vara.

Den begåvade bosniern gick från Roosevelt High till St Louis University. Den flytten gav en chans i det bosniska U21-landslaget, som i sin tur ledde till möjligheten att flytta till Frankrike. Från franska Dijon till tyska Alemannia Aachen, och vidare därifrån till Hoffenheim.

Resten är historia.

Bättre – för han har jobbat hårdare

– Mina föräldrar var tvungen att slita hårt för att kunna försörja mig och min syster, men de gav oss möjligheten att göra något av våra liv. Jag har alltid tänkt att det är upp till mig att leva upp till det.

Hur kan en helt okänd parkfotbollsspelare förvandlas till Europas allra mest effektiva anfallare på några få år? Enligt Ibisevic själv är svaret enkelt:

– Jag har arbetat hårdare än de andra. Därför har jag också lyckats bättre.

Skytteligan, Bundesliga

Vedad Ibisevic, 13 mål

Patrick Helmes, 9

Grafite, 8

För drygt fyra år sedan gjorde forskarna på Stanford University olika experiment för att försöka förklara revanschbegreppet på ett neurobiologiskt plan.

Sammanfattningen är inte helt enkel att begripa för en lekman, men mitt emellan alla latinska medicintermer finns meningen som förklarar sådant som tidigare framstått som obegripligt:

Beteendemönstren visar på att ett revanschbegär kan leda till att människor blir betydligt mer benägna att göra stora personliga uppoffringar de annars inte hade gjort.