Sorry, ni är chanslösa
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-03-11
Niva: Omöjligt uppdrag? Nja, chansen stavas Ibrahimovic...
MILANO. De dåliga nyheterna för Inter: de kalla, hårda siffrorna talar emot dem.
De goda: de har en kille som är rätt svår att fånga med kalla, hårda siffror.
Kvällen före kvällen i Milano. Fyra, fem plusgrader och drivregn.
Liverpool-väder.
Milano är förmodligen världens främsta fotbollsstad, men just nu är här tuffa tider.
Den rödsvarta halvan av staden har redan kollapsat, den blåsvarta är på väg att följa med ner i fallet.
Vad krävs egentligen för att vända på 0-2 från Anfield?
Ett under? Ett mirakel?
Ja, det går att se det så.
Sedan Champions League-konceptet introducerades för femton år sedan har det hänt elva gånger att hemmalaget vunnit den första matchen i en slutspelsrunda med 2–0.
I samtliga elva fall har det laget sedan också gått vidare.
Omöjligt uppdrag, alltså? Nja.
Det är som det alltid är med siffror och statistik. Gillar du inte svaren går det alltid att hitta nya.
Fotbollshistorien började ju faktiskt inte med Champions League, och någonstans i mina digitala datorgömmor har jag en mer utförlig databas nerladdad.
Det finns en chans på fem
Nu har den visserligen slutat uppdateras, men där finns alla resultat från alla matcher som spelades i alla de europeiska cuperna under nästan 50 års tid, mellan 1955 och 2004.
Under de åren hände det 538 gånger att hemmalaget vann den första matchen med 2–0. I 115 av fallen – 21,4 procent – lyckades ändå det andra laget vända i returen.
I statistiskt underbyggd klartext: För att inte Inter ska åka ur Champions League krävs att de tar den enda chansen av fem.
Den chansen stavas Zlatan Ibrahimovic.
Det är ingen svenskvinkling eller någon överdrift, utan en accepterad sanning här nere.
Spelbolagen toppar sina objektslistor med odds på att Zlatan ska göra hattrick – 40 gånger – och under radiokanalernas upptrissade försnack är uppskattningsvis vart tredje ord ”Ibra”.
Krävs individuell briljans
Alla känner ju till förutsättningarna. Liverpool är inte ett sånt lag som går att spela ut eller springa sönder. För att göra mål på dem krävs nästan alltid det där ögonblicket när mönster bryts, den där kvartsekunden av individuell briljans.
Den sista frågan Roberto Mancini fick på sin presskonferens var:
– Kan det här bli Ibras match?
Mancinis svar? Det kan bli alla spelares match.
Mitt svar? Det kan mycket väl bli Zlatans match – men jag tror faktiskt att det kvittar om han så gör det där 40-gånger-pengarna-hattricket.
Jag kan nämligen inte se Inters skadeskjutna backlinje hålla hela vägen. Inte den här kvällen, inte mot det här motståndet.
Vi kan ju prata hur mycket vi vill om Zlatan som det italienska hoppet, men vi kan inte bortse från att det kommer att finnas två andra spelare på andra sidan av planen som är betydligt hetare.
Sedan Steven Gerrard flyttades fram lite i banan har hans samarbete med Fernando Torres lyft sig ytterligare en nivå. Mot Newcastle i helgen hittade de två varandra på ett sätt som ingen Liverpool-duo gjort sedan Kevin Keegan kombinerade med John Toshack.
En gigantisk röd armé
Samtidigt som jag skrivit den här texten har temperaturen sjunkit och regnet fortsatt piska. Utanför mitt hotellfönster sjunger nu likafullt delar av den gigantiska röda armén den där sången om hur ”fooking hard” Steven Gerrard är.
De är ju vana. Det är ju Liverpool-väder, kvällen före kvällen i Milano.
Vart jag än tittar, hur jag än vrider mig, kan jag inte hitta särskilt mycket som talar för Inter. Kanske vinner de matchen, men inte går de vidare.
Men vad vet man?
En chans på fem?
Jag vet inte vad oddsen är för att flyga upp och lobbklacka in en boll i krysset med fem minuter kvar av en avgörande EM-match mot Italien – men jag vet att de är betydligt sämre än så.