Harmoni – det är lite "loco"
Publicerad 2014-11-28
Europas mest kaotiska klubb anställde världens mest excentriske tränare – nu gör Bielsas Marseille succé
Olympique Marseille hade tappat styrfart, anseende och PSG helt ur sikte och behövde en universallösning. Så Europas mest kaotiska fotbollsklubb satte världens mest excentriske tränare på bänken och höll andan.
Ett halvår senare springer OM-spelarna ut på Stade Vélodrome mot Nantes som ensamma serieledare.
Vem som är mest ”loco” av klubb och tränare är fortfarande en jämn kamp.
Den 4 april i år värmde Olympique Marseilles a-lag upp till busvisslingar från den glesbefolkade läktaren på Stade Vélodrome. Blott 15 000 supportrar hade löst inträde till matchen mot Ajaccio, de flesta stannade hemma i ren protest. Längs Virage Sud-kurvan hängde en ljusblå banderoll med orden ”Vi stöttar er inte längre – men vi tvingas stå ut med er”.
Samma morgon hade murarna som omger klubbens träningsanläggning La Commanderie klottrats fulla med okvädningsord riktade till klubbens provisoriska tränare José Anigo och president Vincent Labrune. Det var den 32:a omgången i ligan och Marseille, som spelat Champions League på hösten, slutade säsongen på sjätte plats i tabellen, bakom alla europaspelsplatser och nästan 30 poäng efter ärkerivalen Paris Saint-Germain.
Sen gick ett drygt halvår och i kväll springer i princip samma spelartrupp ut under exakt samma klubbmärke på sin ombyggda arena som tabelletta.
Vad som hade hänt under tiden?
Ja, förutom spelarslagsmål på träningen, den infekterade konflikten med kommunen om arenahyran och de tre OM-presidenter som hämtades av polis förra veckan så har Marseille skaffat sig en ny tränare.
Marcelo Bielsa tog över jobbet i Marseille i maj, från den impopuläre förre sportchefen José Anigo. Den 15 juni, två veckor före alla andra Ligue 1-tränare, drog han igång försäsongsträningen.
Att ”El Loco”, skulle få igenom sina idéer i en minst lika galen fotbollsklubb var inte helt givet, så när transferfönstret stängt utmanade han för säkerhets skull klubbpresidenten Vincent Labrune på duell så fort han fick chansen.
Det blev på en presskonferens den 4 september. Bielsa, med blicken sedvanligt fokuserad på en osynlig punkt framför podiet, förklarade på sin mjuka och lågmälda spanska att sommarens värvningar inte blivit som han velat. Alls.
– Jag tror att presidenten lovade mig saker som han visste att han inte skulle kunna hålla. Inte en enda spelare har kommit på min förfrågan. Jag har föreslagit tolv olika spelarvärvningar, men ingen av dem blev av.
Tillfälligt lugn
Två veckor senare, när Marseille efter en vacklande inledning radat upp tre raka segrar, förklarade Vincent Labrune att saken var ”ur världen”. Då hade Bielsa för säkerhets skull just berättat för pressen att han tittat igenom sin presskonferens från den 4 september och konstaterat att hans uttalanden var ”exakta och korrekta”.
Labrune hade förstått budskapet och lämnat tuppfajten på walk over och den excentriske argentinaren ifred.
Lugnet la sig tillfälligt över träningsanläggingen La Commanderie och resultaten fortsatte att ticka in.
– Tro mig när jag säger att vi jobbar väldigt hårt under veckorna. Det är därför vi kan ha fest på planen om helgerna, förklarade den pånyttfödde skytteligaledaren André-Pierre Gignac i slutet av september, då Marseille seglade iväg i ensamt majestät i tabelltoppen, samtidigt som Paris Saint-Germain hamnade på efterkälken.
Träning innebär nu inte nödvändigtvis samma sak för andra fotbollstränare som det gör för Marcelo Bielsa. Olympique Marseilles pass kan pågå i tre och en halv timme, där Bielsa ofta tvingar sina spelare att nöta en och samma spelsekvens i över trettio minuter. Matchen mot Rennes den 22 september ska ha föregåtts av sex stycken videogenomgångar; tre gemensamma och tre med enskilda spelare.
– Han kommer med mycket kritik och feedback, men det är aldrig bara negativ kritik. Spelarna tar åt sig och märker hela tiden att de gör framsteg, säger Mélisande Gomez, som följer laget för tidningen L’Équipes räkning.
Marcelo Bielsa må upprätthålla en distanserad och närmast obefintlig relation till media – han har ännu inte tagit ögonkontakt med någon journalist och hans enda leende i samband med en presskonferens blev en mindre nyhet i sig i Frankrike – men förhållandet till spelarna är något helt annat.
– Man hoppar nästan till när man ser det. Han lyssnar mycket på hur de mår och undrar vad som händer i deras liv. Framför allt de unga. Spelarna säger att han är mycket varm och väldigt nära, säger Mélisande Gomez.
Att supportrarna tagit den avige argentinaren till sig syns på Stade Vélodromes nypyntade banderoller – många med direkta kärleksbudskap till ”El Loco” på spanska. Marseille-tränaren själv tar saken med ro.
– Det är hedrande, men det är något man ska förtjäna med tid, förklarade Bielsa efter att hemmapubliken börjat sjunga hans namn under matcherna.
Gripna för ekobrott
Nu vore OM inte OM om de enda berättelserna om klubben var rosenröda en hel höst. I slutet av oktober råkade André-Pierre Gignac och lagkamraten Brice Dja Djédjé i slagsmål på träningsanläggningen, efter att Gignac med ett pekfinger riktat mot tinningen visat vad han tyckte om Djédjés inblandning i ett tjafs på planen kvällen innan. Två veckor senare plockade fransk polis in klubbens president Labrune, samt hans två företrädare på posten, Pape Diouf och Jean-Claude Dassier, misstänkta för ekonomiska oegentligheter i samband med tidigare spelarövergångar. Som ett ständigt pekfinger mot Marseille-ledningen har Bielsa dessutom konsekvent bänkat det brasilianska 19-åriga försvarslöftet Doria hela hösten, eftersom det var en värvning han själv aldrig bad om.
Men varken Bielsas sandlådebråk med Labrune, slagsmålet på träningsanläggningen eller de tre häktade presidenterna har fått någon synbar effekt på fotbollsplanen. Paris Saint-Germain har visserligen ätit upp avståndet på sju poäng till ett ynka sedan de slog OM på hemmaplan för tre veckor sedan. Men skyttekungen André-Pierre Gignac, hans hovleverantör Dimitri Payet och den omutbare mittbacken Nicolas N’Koulou har bara ligaspelet att fokusera på, efter ett tidigt utträde ur den franska ligacupen, medan PSG är kvar i samtliga inhemska och europeiska turneringar. Om den här upplagan av Marseille inte orkar hålla emot den parisiska maskinen inpå mållinjen, så finns i alla fall skäl att tro att man går på julledighet i tabelltäten. Det enda de möjligen ska oroa sig för inför kvällens möte med Nantes är den relativa harmoni som tycks råda i klubben för tillfället.
Källor: L'Équipe, foot01.com, Le Figaro, om.net, Le Parisien
Marseille – en klubb i ständig kaos
Presidenten får sparken
Marseilles första dominans i franska ligan skedde under president Marcel Leclerc, som var i klubben mellan 1965–1972. Hans framgångssaga slutade dock lite märkligt. Den franska ligan tillät bara två utländska spelare per trupp, men Leclerc ville utöka till tre eftersom han ville plocka in ungerska stjärnan Zoltán Varga. Leclerc hotade med att Marseille skulle dra sig ur Ligue 1 – om regeln inte ändrades. Det slutade med att han fick sparken av Marseille.
Mutskandalen
Marseille vann ligan mellan 1989–1993, det sista året tog man som första franska klubben även hem Europacupen, eller Champions League som turneringen hade bytt namn till då och heter i dag. Men sedan kom mutskandalen. Marseille-bossen Bernard Tapie åkte dit för att ha fixat 1–0-vinsten mot Valenciennes i sista omgången. Klubben degraderades till division 2 och Tapie dömdes till två års fängelse för mutbrott.
Pamparna grips
Klubben har gått starkt i Ligue 1 under hösten, men i mitten av november fick Marseille problem – utanför fotbollsplanen. Presidenten Vincent Labrune arresterades misstänkt för ekobrott, även klubbdirektören Philippe Perez och ex-presidenten Jean-Claude Dassier greps. Utredningen handlar om Marseilles köp av anfallaren Andre-Pierre Gignac från Toulouse 2010. Pamparna misstänks för att ha tagit emot svarta pengar när affären gjordes.